Beginning

Inför Stora rådet

4 ^(A) Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, ^2 (B) upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen^[a] från de döda. ^3 (C) De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. ^4 (D) Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

⁵ Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. ^6 (E) Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes^[b] och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. ^7 (F) De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"

^8 (G) Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! ⁹ Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, ^10 (H) så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. ^11 (I) Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.^{[c] 12 (J)} Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."

¹³ När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus. ¹⁴ Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. ¹⁵ De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra. ¹⁶ De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. ^17 (K) Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."

^18 (L) De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. ²⁰ Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört." ²¹ Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt. ²² Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.

Bön i förföljelsetid

²³ När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. ^24 (M) När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,^{[d] 25} du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare:

^27 (N) Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar ^28 (O) för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.

^29 (P) Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, ³⁰ genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

³¹ När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.

Ett hjärta och en själ

^32 (Q) Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt. ³³ Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.

^34 (R) Ingen av dem led någon brist, för alla som hade mark eller hus sålde sådant som de ägde och bar fram betalningen för det som sålts ^35 (S) och lade ner det vid apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter hans behov. ^36 (T) Även Josef, en levit född på Cypern som apostlarna kallade Barnabas^[g] (det betyder Tröstens son), ³⁷ hade en åker. Han sålde den och bar fram pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter.

Ananias och Safira

5 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom ² och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter.

^3 (U) Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? ⁴ Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud." ⁵ När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. ⁶ De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet." ⁹ Då sade Petrus till henne: "Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också." ¹⁰ Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det.

Tecken och under genom apostlarna

^12 (V) Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. ¹³ Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.

^14 (W) Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. ^15 (X) Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. ¹⁶ Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Apostlarna inför Stora rådet

^17 (Y) Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund^{[h] 18} och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. ^19 (Z) Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: ^20 (AA) "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv^[i]!" ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.^{[j] 22} Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: ²³ "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." ²⁴ När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" ²⁶ Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.

²⁷ När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem ^28 (AB) och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss^[k]!" ^29 (AC) Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. ^30 (AD) Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.^{[l] 31 (AE)} Honom har Gud upphöjt till sin högra sida^[m] som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. ^32 (AF) Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

^33 (AG) När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel^[n], en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund ³⁵ och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. ³⁶ För en tid sedan kom Teudas^[o] och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. ³⁷ Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen^[p]. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. ³⁸ Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. ^39 (AH) Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni^[q] kämpar mot Gud."

De lät sig övertygas. ⁴⁰ När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. ^41 (AI) Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. ⁴² Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.

Sju församlingstjänare utses

6 ^(AJ) Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen.^{[r] 2} Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. ^3 (AK) Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. ⁴ Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."

^5 (AL) Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. ^6 (AM) Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.

^7 (AN) Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.

Stefanus grips

^8 (AO) Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. ⁹ Då kom det fram några från synagogan som kallades "De frigivnas^[s]" – folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien^[t] – och började diskutera med Stefanus. ¹⁰ Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade.

¹¹ Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom predika hädiska ord mot Mose och Gud!" ¹² De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda och kom sedan och grep honom och förde honom inför Stora rådet. ¹³ Sedan skickade de fram falska vittnen som sade: "Den där mannen slutar inte att predika mot denna heliga plats och mot lagen! ¹⁴ Vi har hört honom säga att Jesus från Nasaret ska bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss." ¹⁵ Alla som satt i rådet fäste blicken på honom, och de såg att hans ansikte var som en ängels.