Beginning
16 (A) Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek[a]. 2 (B) Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. 3 (C) Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.
4 (D) När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. 5 (E) Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.
Under Andens ledning
6 (F) Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien. 7 När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.[b] 8 Då reste de genom Mysien ner till Troas.
9 På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" 10 När han sett denna syn försökte vi[c] genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.
I Filippi
11 Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake, och nästa dag till Neapolis. 12 Därifrån tog vi oss till Filippi, som är den största staden i den delen av Makedonien[d] och en romersk koloni[e]. I den staden stannade vi några dagar.
13 På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats[f]. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger[g] och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15 (G) När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!" Och hon övertalade oss.
Paulus och Silas i fängelse
16 En gång, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka som hade en spådomsande och skaffade sina herrar stora inkomster genom att spå. 17 Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!" 18 (H) Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!" Och i samma ögonblick for anden ut.
19 När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna. 20 (I) De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar 21 och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa." 22 (J) Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas[h]. 23 De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. 24 När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.
25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. 26 (K) Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.
27 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv[i], eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 28 Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans." 29 Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 (L) Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" 31 (M) De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 32 Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
33 Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. 34 (N) Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
35 När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna." 36 Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!" 37 (O) Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare[j], och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss."
38 Rättstjänarna framförde dessaord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. 39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. 40 Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.
I Tessalonike och Berea
17 (P) De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonike, där judarna hade en synagoga. 2 Paulus besökte dem som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 (Q) och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag förkunnar för er, han är Messias." 4 Några av dem blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som vördade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.
5 (R) Men judarna blev avundsjuka och fick med sig en del onda män från gatan och samlade en mobb till upplopp i staden. De stormade fram mot[k] Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas för att släpa ut dem till folkmassan. 6 (S) När de inte fann dem, drog de med sig Jason och några andra bröder till stadens styrande[l] och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, 7 (T) och Jason har tagit emot dem! De gör tvärtemot kejsarens påbud allihop och säger att en annan är kung, en som heter Jesus." 8 Folket och de styrande blev oroliga när de hörde detta, 9 och de lät Jason och de andra betala borgen innan de frigavs.
10 Redan samma natt skickade bröderna i väg både Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 (U) Folket där var öppnare än de i Tessalonike. De tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. 12 Många av dem kom till tro, likaså ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
13 (V) Men när judarna i Tessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket. 14 (W) Bröderna sände då genast i väg Paulus ner mot kusten, men Silas och Timoteus stannade kvar där.
Paulus i Aten
15 Paulus vägvisare förde honom ända till Aten[m] och vände sedan tillbaka med besked till Silas och Timoteus att komma till honom så snart som möjligt. 16 Medan Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande när han såg hur full staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade därför i synagogan med judarna och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där.
18 (X) Även en del filosofer, både epikureer och stoiker[n], diskuterade med honom. En del sade: "Vad vill den där pratmakaren säga?" Andra sade: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar[o]." De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog med honom upp till Areopagen[p] och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om." 21 Alla atenarna liksom utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till det som var senaste nytt.
Paulus tal på Areopagen
22 Paulus ställde sig då mitt på Areopagen och sade: "Atenare! Jag ser att ni på alla sätt är mycket religiösa[q]. 23 (Y) När jag gick omkring och studerade era gudabilder fann jag nämligen också ett altare med inskriften: Åt en okänd gud[r]. Det ni tillber utan att känna, det förkunnar jag nu för er.
24 (Z) Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. 25 Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
26 (AA) Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. 27 (AB) Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder[s] har sagt: Vi är av hans släkt.
29 (AC) Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. 30 (AD) Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. 31 (AE) Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron[t] åt alla genom att uppväcka honom från de döda."
32 (AF) När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen." 33 Med detta lämnade Paulus dem. 34 Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation