Beginning
5 (A) Vi vet att om vårt jordiska tält[a] rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. 2 (B) Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, 3 för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. 4 (C) Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 5 (D) Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.
6 (E) Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 7 Vi lever här i tro, utan att se. 8 (F) Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
9 Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. 10 (G) Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.
Försoningens tjänst
11 (H) Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12 (I) Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13 (J) Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er.
14 Kristi kärlek driver oss[b], för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. 15 (K) Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.
16 Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt[c] sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.
17 (L) Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18 (M) Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 (N) Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.
20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 21 (O) Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud[d].
6 (P) Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. 2 (Q) Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.[e]
Prövningen och glädjen i tjänsten
3 (R) Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas. 4 (S) Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, 5 i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, 6 (T) i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, 7 (U) med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand[f], 8 i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare, 9 (V) vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, 10 (W) vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt.
11 Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. 12 (X) Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt. 13 (Y) Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan.
Den levande Gudens tempel
14 (Z) Gå inte som omaka par i ok[g] med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 (AA) Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar[h]? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 16 (AB) Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.[i]
17 (AC) Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,[j] 18 och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige[k].
7 (AD) När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande[l] och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud.
Glädje över korintiernas ånger
2 (AE) Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon och inte utnyttjat någon. 3 (AF) Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans. 4 (AG) Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.
5 (AH) När vi kom till Makedonien fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro. 6 (AI) Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom, 7 och inte bara genom hans ankomst utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.
8 (AJ) För även om jag gjorde er sorgsna med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, för jag såg att brevet gjorde er sorgsna, om än bara för ett tag. 9 Men nu gläder jag mig, inte för att ni blev sorgsna utan för att sorgen har lett till ånger. Ni blev sorgsna så som Gud vill, och därför har ni inte tagit någon skada genom oss. 10 (AK) En sorg efter Guds vilja ger en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.
11 (AL) Se vad den här sorgen från Gud har fört med sig hos er: vilken hängivenhet, vilka förklaringar, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! I allt har ni visat er oskyldiga i den här saken. 12 (AM) När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt eller den som har drabbats, utan för att det skulle bli klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak. 13 (AN) Det har gett oss tröst.
Utöver den trösten kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. 14 Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant. 15 (AO) Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. 16 (AP) Jag är glad att jag kan lita på er i allt.
Insamlingen till Jerusalem
8 (AQ) Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 (AR) Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika[m] på uppriktig hängivenhet[n]. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 (AS) Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.
6 Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. 7 (AT) När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.
8 (AU) Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver. 9 (AV) Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 (AW) Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er.
I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. 12 (AX) Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. 14 Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting.[o]
16 Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta. 17 Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er. 18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm[p] i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. 19 (AY) Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. 20 (AZ) Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21 (BA) Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.
22 Tillsammans med dem har vi sänt ännu en broder[q], som vi ofta och på många sätt har prövat och funnit hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er. 23 Titus är min vän och medarbetare hos er, och våra andra bröder är församlingarnas sändebud[r] till Kristi ära. 24 (BB) Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
9 (BC) Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. 2 (BD) Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma er och berätta att Achaia har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.
3 (BE) Nu sänder jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt. 4 Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er. 5 Därför tyckte jag mig behöva be bröderna resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav[s].
6 (BF) Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. 7 (BG) Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare[t]. 8 (BH) Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt[u] och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt.[v] 10 (BI) Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, han ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd.
11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan. 12 (BJ) Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud. 13 När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla. 14 De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. 15 Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation