Beginning
Hälsning
1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att föra Guds utvalda till tro och insikt om den sanning som hör till gudsfruktan 2 (A) och ger hopp om evigt liv. Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid. 3 (B) Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
4 (C) Till Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro. Nåd och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare.
Titus uppgift på Kreta
5 (D) Jag lämnade dig på Kreta för att du skulle ordna det som återstod och i varje stad insätta äldste efter mina instruktioner. 6 (E) En äldste ska vara fläckfri, en enda kvinnas man, och ha troende [a]barn som inte kan beskyllas för att vara vilda eller upproriska. 7 (F) Församlingsledaren[b] ska som Guds förvaltare vara fläckfri. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad, förståndig, hederlig, gudfruktig och behärskad. 9 (G) Han ska hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han både kan uppmuntra[c] med sund undervisning och tillrättavisa[d] motståndarna.
10 (H) Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna. 11 (I) Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
12 En av deras egna[e], en profet, har sagt: "Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata." 13 (J) Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 (K) och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen. 15 (L) För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena. 16 (M) De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning.
Förmaningar till olika grupper
2 (N) Men du ska predika det som stämmer med den sunda läran. 2 (O) Äldre män ska vara nyktra, värdiga och förståndiga, sunda i tro, kärlek och tålamod. 3 (P) Äldre kvinnor ska på samma sätt bete sig som det anstår de heliga, inte sprida skvaller eller missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, 4 så att de fostrar de unga kvinnorna till att älska man och barn, 5 (Q) att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.
6 Förmana på samma sätt de yngre männen att visa gott omdöme i allt,[f] 7 (R) och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din undervisning ska förmedla oförfalskad sanning och värdighet. 8 (S) Den ska vara sund och oklanderlig, så att din motståndare måste skämmas när han inte har något ont att säga om oss.
9 (T) Förmana tjänarna att underordna sig sina herrar i allt, att tjäna dem helhjärtat och inte säga emot, 10 att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet så att de i allt är en heder för Guds, vår Frälsares, lära.
Guds nåd har uppenbarats
11 (U) Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 (V) Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 (W) medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. 14 (X) Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
15 (Y) Så ska du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
3 (Z) Påminn dem om att de ska underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara redo till varje god gärning, 2 (AA) att inte förolämpa någon utan vara fridsamma och tillmötesgående och alltid visa vänlighet mot alla människor. 3 (AB) Vi var ju själva en gång oförnuftiga, trotsiga och vilsna. Vi var slavar under olika begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra.
4 (AC) Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor 5 (AD) frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, 6 (AE) som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, 7 (AF) för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv. 8 (AG) Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud är noga med att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna.
9 (AH) Men undvik dumma dispyter och frågor om släktregister och gräl och strider om lagen. Sådant är skadligt och meningslöst. 10 (AI) En villolärare[g] ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, 11 (AJ) eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv.
Avslutning
12 (AK) När jag sänder Artemas[h] eller Tychikus[i] till dig, skynda dig då att komma till mig i Nikopolis[j]. Jag har bestämt mig för att stanna där över vintern. 13 (AL) Juristen[k] Zenas och Apollos[l] ska du utrusta ordentligt så att de inte saknar något på resan. 14 (AM) Även de våra måste lära sig att göra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt.
15 Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron. Nåden vare med er alla.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och vår broder Timoteus.[a] Till vår älskade vän och medarbetare Filemon, 2 (B) vår syster Appia[b], vår medkämpe Archippus[c] och församlingen i ditt hus. 3 (C) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Tack till Gud för Filemon
4 (D) Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner, 5 eftersom jag hör om din kärlek och tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6 (E) Jag ber att din gemenskap med oss i tron ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus. 7 Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, broder.
Vädjan för Onesimus
8 Även om jag nu med stor frimodighet i Kristus kan befalla dig att göra din plikt, 9 vill jag hellre vädja för kärlekens skull. Jag, Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge, 10 vädjar till dig för mitt barn som jag har fött i min fångenskap, Onesimus[d]. 11 Förr var han inte till nytta för dig, men nu är han till god nytta för både dig och mig.
12 Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. 13 (F) Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. 14 Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke, för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja.
15 Kanske var det just därför han blev skild från dig för en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid? 16 Och då inte längre som en slav, utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren?
17 Så om du räknar mig som din vän, ta då emot honom så som du skulle ta emot mig. 18 Och har han gjort dig något orätt eller är skyldig dig något, sätt upp det på min räkning. 19 Jag, Paulus, skriver med egen hand: jag ska betala. För att nu inte tala om vad du är skyldig mig: dig själv[e]. 20 Ja, broder, låt mig få nytta av dig i Herren. Styrk mitt hjärta i Kristus.
Slutönskan
21 Jag skriver till dig övertygad om din lydnad, och jag vet att du kommer att göra ännu mer än det jag ber om.
22 (G) Ordna dessutom ett gästrum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni genom era böner ska få mig tillbaka. 23 (H) Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar till dig. 24 (I) Det gör även mina medarbetare Markus, Aristarchus, Demas och Lukas.[f] 25 (J) Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation