Book of Common Prayer
Gud hjälper de svaga
113 Halleluja! Ni Herrens tjänare, prisa hans namn!
2 Välsignat är hans namn nu och för all framtid.
3 Prisa honom från dess att solen går upp till dess att den går ner!
4 Han härskar över folken. Hans ära och härlighet når högre än himlen.
5 Vem kan jämföras med Gud, som sitter på sin tron i höjden?
6 Därifrån böjer han sig ner för att se på jorden.
7 De fattiga drar han upp ur smutsen, och de hungriga hämtar han från avskrädeshögarna
8 och sätter dem bland sitt folks furstar!
9 Han låter den barnlösa hustrun få barn, och gör henne till en lycklig mor.Halleluja! Prisa Herren!
Fred för Jerusalem
122 Jag blev glad när man sa till mig: Kom, så går vi till Herrens tempel.
2 Och nu är vi här. Vi har gått in genom Jerusalems portar.
3 Jerusalem, du sköna, nyuppförda stad.
4 Hela Israel, ja, hela Herrens folk, har kommit för att tillbe som lagen säger, för att tacka och för att prisa Herren.
5 Jerusalem, över dig regerar Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem! Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Innanför dina murar ska friden härska och tryggheten ska finnas i dina palats.
8 Jag ber om detta för alla mina bröders skull och för alla mina vänner som bor där.
9 Må det också bli fred för Herrens tempels skull!
19-20 Nästa morgon var hela familjen tidigt uppe och gick till tabernaklet för att tillbe Herren än en gång. De återvände sedan hem till Rama. När Elkana låg med Hanna kom Herren ihåg hennes bön, och hon blev med barn och födde en son. Hon kallade honom Samuel, som betyder 'utbedd av Gud
Hanna uppfyller sitt löfte till Gud
21-22 Nästa gång det var dags för det årliga offret reste Elkana, Peninna och barnen till tabernaklet utan Hanna, för hon ville vänta. Låt mig amma barnet en tid, så ska jag sedan ta honom till tabernaklet och lämna honom där, bad hon.
23 Elkana samtyckte och sa: Ja, vi gör det som du tycker är bäst, bara Herrens vilja får ske.Därför stannade hon hemma tills hon slutat amma barnet.
24 Sedan tog hon honom till tabernaklet i Silo, fastän han fortfarande var mycket liten. Hon tog också med sig en tre år gammal tjur som offer, och en säck vete och lite vin.
25 De slaktade tjuren, och sedan förde de pojken till Eli.
26 Min herre, kommer du ihåg mig? frågade Hanna honom. Jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren!
27 Jag bad honom ge mig denne pojke, och Herren har svarat på min bön.
28 Så länge han lever tillhör han Herren. Hon lämnade Samuel hos Eli och bad och prisade sedan Herren.
14 för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.
15 Och därför ska vi inte uppträda som skrämda slavar, utan vi får vara Guds egna barn, adopterade in i hans familj, och ropa: Far, far till honom.
16 För hans helige Ande talar till oss i djupet av vårt inre och säger oss att vi verkligen är Guds barn.
17 Och eftersom vi är hans barn, kommer vi också att dela hans rikedomar, för allt det som Gud ger sin son, Jesus, är nu också vårt. Men om vi ska dela hans härlighet, måste vi också dela hans lidanden.
Hopp för framtiden
18 Våra nuvarande lidanden är ändå ingenting, jämfört med den härlighet som han kommer att ge oss längre fram.
19 För hela skapelsen är i spänd förväntan inför den dag när Gud ska låta sina barn få uppstå.
20-21 Allt på denna jorden har kommit vid sidan av sitt syfte. Gud tillät att det blev så, men han gjorde det i hopp om att det en gång ska befrias. För den dagen kommer, när synd, död och förruttnelse ska försvinna, och allt skapat ska få dela den härliga frihet som Guds barn njuter av.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®