Book of Common Prayer
Kungen kommer!
24 Jorden tillhör Herren! Allt levande i hela världen är hans!
2 Han är den som dragit tillbaka haven för att ge rum åt jord och mark.
3 Vilka får gå upp på Herrens berg och gå in i hans tempel? Vilka får stå inför Herren?
4 Bara de som har ett rent samvete och inte gjort något orätt, de som inte ljuger och inte är oärliga.
5 De är oskyldiga, och Gud själv, deras Frälsare, ska välsigna dem.
6 Det är dessa som får stå inför Herren och tillbe vår stamfar Jakobs Gud.
7 Öppna er, ni eviga dörrar, och låt härlighetens kung stiga in!
8 Vem är denne mäktige kung? Det är Herren, stark och mäktig, oslagbar i strid.
9 Ja, öppna portarna på vid gavel och låt härlighetens kung stiga in!
10 Vem är denne mäktige kung? Jo, det är han som för befälet över alla himlens arméer! Han är härlighetens kung!
När Herrens röst ljuder
29 Prisa Herren, ni alla änglar! Prisa hans ära och hans kraft!
2 Prisa honom för hans härliga namn! Böj er inför honom och sätt på er högtidskläder.
3 Herrens röst hörs över haven. Gud, den upphöjde, dundrar från skyn.
4 Vad väldig hans röst är, vad stark och majestätisk den är!
5-6 Den knäcker stora träd. Den splittrar Libanons cedrar. Den skakar Libanons och Sirjons berg, så att de hoppar och skuttar som unga kalvar!
7 Herrens röst är en ljungande blixt.
8 Den ljuder genom öknarna och skakar Kades ödemark.
9 Herrens röst fäller de mäktiga ekarna och löven virvlar omkring i luften. I hans tempel ropar alla: Äran, äran tillhör Herren.
10 Redan syndafloden kom på Herrens befallning, och som kung fortsätter han att avslöja sin makt.
11 Han ska ge sitt folk styrka. Han ska välsigna dem med frid.
Skapelsens krona
1-2 Herre, vår Gud, ditt namns storhet uppfyller hela jorden och fyller himlen till brädden.
3 Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig av hela sitt hjärta, och deras föredöme tystar dina fiender!
4 När jag ser din himmel och det du format med dina händer, månen och stjärnorna, som du har skapat
5 då kan jag inte fatta att du bryr dig om en ynklig liten människa, att du över huvud taget lägger märke till henne!
6 Och ändå har du gjort henne till skapelsens krona, och krönt henne med ära och härlighet. Bara du själv står över henne.
7 Du har satt henne att härska över allt du har skapat,
8 får, oxar, vilda djur,
9 fåglar, fiskar och allt liv i havet.
10 Herre, vår Herre, ditt namns storhet uppfyller hela jorden!
Längtan till Guds tempel
1-2 Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel!
3 O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden.
4 Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud!
5 Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig.
6 De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel.
7 När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet.
8 De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud!
10 Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung.
11 En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga.
12 Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.
13 Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!
9 Vakna upp, Herre! Res dig och kläd dig med makt! Vakna upp och var som under de dagar när du slog Egypten, Nilens drake!
10 Är du inte densamme i dag, den mäktige Guden som torkade ut havet och gjorde en väg genom det för det folk som du befriat?
11 Den tid kommer, när de som Gud befriat ska komma hem igen. Sjungande av glädje och lycka ska de komma till Jerusalem, och sorg och bedrövelse ska vara borta för alltid.
12 Ja, jag är den som tröstar er och ger er all denna glädje. Vad har ni då för anledning att vara rädda för vanliga, dödliga människor, som vissnar bort och försvinner som gräset?
13 Och ändå fruktar ni inte Gud, er Skapare. Ni har glömt bort honom, han som strödde ut alla stjärnorna över himlen och som skapade jorden. Ska ni leva i ständig fruktan för människors förtryck och varje dag våndas under deras vrede?
14 Snart, ja mycket snart, ska ni slavar bli befriade. Fängelse, svält och död ska inte bli ert öde.
15 Jag är Herren, er Gud, härskarornas Gud, som gjorde en torr väg för er rakt genom havet, mellan de rytande vågorna.
16 Jag har lagt mina ord i er mun och bevarat er trygga i min hand. Jag placerade stjärnorna där de skulle vara, och jag formade jorden. Jag är den som säger till Israel: Du tillhör mig!
8 Abraham trodde på Gud. Gud sa till honom att lämna sitt hem och bege sig långt bort till ett land som Gud lovade att ge honom. Abraham lydde och gav sig genast iväg, utan att ens veta var målet låg.
9 När han så småningom kom till det land som Gud lovat honom, bodde han i tält som en som var på tillfälligt besök, och likadant gjorde Isak och Jakob, som Gud gav samma löfte.
10 Abraham var helt övertygad om att han skulle få flytta in i den eviga stad som Gud själv har grundlagt och byggt.
11 Sara trodde på Gud, och därför kunde hon trots sin höga ålder bli mor. Hon förstod att Gud, som gett henne sitt löfte, verkligen skulle hålla vad han lovat.
12 Därför blev Abraham stamfar till ett helt folk. Han som var alltför gammal för att över huvud taget bli far. Och det blev ett folk som blev så talrikt att det är lika svårt att räkna dem som himlens stjärnor och som sanden på havens stränder.
13 De trons män och kvinnor som jag nu har nämnt dog utan att få uppleva allt det som Gud hade lovat dem. Men de såg att alltsammans låg och väntade på dem, och de var glada för de visste att den här jorden inte var deras verkliga hem, utan att de bara var främlingar som var på besök här nere.
14 Och det är tydligt att de såg fram emot ett annat hemland.
15 Om de hade velat, hade de kunnat vända tillbaka till det land de kom från,
16 men det ville de inte. De levde för himlen. Och nu skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en himmelsk stad åt dem.
14 Mitt under festligheterna gick Jesus upp till templet och predikade öppet,
15 och de judiska ledarna blev förvånade när de hörde honom. Hur kan han veta så mycket när han aldrig har gått i våra skolor? frågade de sig.
16 Då talade Jesus om det för dem: Vad jag lär er är inte mina egna tankar, utan Guds, och han har sänt mig.
17 Om någon av er bestämmer sig för att helhjärtat göra Guds vilja så kommer han verkligen att förstå om min undervisning är från Gud eller bara mina egna ord.
18 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära, men den som ärar den som har sänt honom är en god och trovärdig person.
19 Ingen av er lyder Moses lagar. Varför angriper ni då mig för att jag bryter dem? Och varför tänker ni döda mig för detta?
20 Folket svarade: Du är galen! Vem försöker döda dig?
21-23 Jesus svarade: Jag botade en man på sabbaten, och ni undrar om det var rätt. Men vad gör ni själva? Arbetar ni inte på sabbaten varje gång ni lyder Moses lag angående omskärelsen och omskär era söner. Det gör ni därför att Mose har föreskrivit att omskärelsen ska utföras på den åttonde dagen, men egentligen är det stamfäderna som har infört detta och inte Mose. Om det nu är tillåtet att utföra omskärelsen på en sabbat, varför ska då jag dömas för att jag botade en man på sabbaten?
24 Tänk igenom det här, och ni ska se att jag har rätt.
25 En del av de människor som bodde i Jerusalem sa till varandra: Är det inte den här mannen som de försöker döda?
26 Men här står han och predikar offentligt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att våra ledare äntligen har insett att han verkligen är Messias?
27 Men hur kan han vara det? Vi vet ju var den här mannen föddes. Men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.
28 Då ropade Jesus med hög röst där han predikade i templet så att alla kunde höra: Ja, ni känner mig och vet var jag föddes och växte upp, men den som har gett mig mitt uppdrag honom känner ni inte. Han är sanningen.
29 Jag känner honom därför att jag kommer från honom, och han har sänt mig till er.
30 Helst av allt skulle de judiska ledarna ha velat arrestera honom, men ingen gjorde det för Guds tid var ännu inte inne.
31 Men många av besökarna i templet trodde på honom, och de sa: Vilka under väntar man sig egentligen att Messias ska göra, som den här mannen inte har gjort?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®