Book of Common Prayer
Herre, jag behöver dig!
En psalm av David, då han gömde sig i Judeens öken.1-2 Gud, min Gud! Vad jag längtar efter dig! Jag behöver dig! Jag törstar efter dig i detta förtorkade och plågade land, där det inte finns en droppe vatten. Vad jag längtar efter att finna dig!
3 Jag önskar att jag kunde gå in i din helgedom för att se din makt och härlighet.
4 Din kärlek och nåd betyder mer för mig än mitt eget liv. Därför vill jag prisa dig!
5 Så länge jag lever tackar jag dig. Och jag lyfter mina händer i bön.
6 Jag är mätt och tillfredsställd som efter en festmåltid. Därför prisar jag dig med stor glädje.
7 När jag ligger vaken om natten tänker jag på dig.
8 Du har alltid hjälpt mig, och under dina skyddande vingars skugga kan jag vara glad!
9 Jag klamrar mig fast vid dig, och din starka högra arm skyddar mig.
10 Alla de som tänker döda mig kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att dödas i striden och bli uppätna av vargar.
12 Men kungen kan vara glad över segern, och alla som tror på honom får också vara glada, medan lögnarna tystas ned.
Gud har befriat Israel
98 Sjung en ny sång till Herren, ja, berätta om allt det väldiga han gjort! För genom sin väldiga kraft och helighet har han vunnit seger.
2-3 Alla folk, som känner honom, vet att han har befriat Israel. Han har bevisat att man kan lita på hans löften. Han har fullföljt sitt löfte om att vara god mot Israel. Hela jorden har sett hur Gud har frälst sitt folk.
4 Därför brister jorden ut i lovsång och höjer glädjerop till Gud.
5 Sjung lovsånger och spela på harpor.
6 Blås i kornetter, och låt trumpeter och horn ljuda! Spela upp en jubelsymfoni inför Herren, vår kung!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri! Låt jorden och alla som bor på den jubla och ropa: Äran tillhör Herren!
8-9 Låt vågorna klappa sina händer av glädje! Låt bergen sjunga glädjesånger inför Herren! Han kommer för att döma alla folk med fullkomlig rättvisa!
Lova Herren för hans kärlek
103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.
2 Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.
3 Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.
6 Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.
7 Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.
8 Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.
9 Det dröjer innan han blir vred. Han är fylld av godhet och kärlek. Han går aldrig omkring med ett horn i sidan till någon. Han är inte långsint.
10 Han har inte bestraffat oss även om vi varit förtjänta av det.
11 Hans kärlek till oss som fruktar och ärar honom är lika stor som himlen är hög över jorden.
12 Och våra synder har han kastat bort, lika långt bort som öster är från väster.
13 Han är som en far för oss. Han är kärleksfull och förstående mot dem som lyder honom.
14 Och ändå vet han hur förgängliga vi är, att vi bara är som damm.
15 Det är med våra dagar som med blommorna och gräset som grönskar.
16 Ökenvinden drar fram och de är spårlöst försvunna.
17-18 Men Herrens godhet varar i evighet mot dem som lyder honom. Hans nåd och frälsning ges till generation efter generation, till alla dem som håller hans förbund och lyder hans bud.
19 Herren har rest sin tron i himlen. Därifrån regerar han över allt som finns.
20 Välsigna Herren, ni hans mäktiga änglar som lyder hans befallningar.
21 Ja, välsigna Herren, ni himmelska väsen som alltid tjänar honom och gör hans vilja.
22 Må allt som är skapat välsigna Herren överallt där han härskar. Och själv vill jag av hela mitt hjärta välsigna honom!
Dom över Babylon
47 Du obesegrade Babylon, kom och sätt dig på marken och sörj, för dina dagar fyllda av ära och härlighet är nu slut. Du kaldeernas dotter, du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.
2 Mal din säd på kvarnstenar. Ta av din slöja och lyft upp dina kjolar, när du måste vada genom vatten.
3 Du kommer att bli avklädd och förnedrad. Jag ska hämnas dig och kommer inte att ändra mitt beslut.
4 Så talar vår befriare, han som ska rädda Israel från Babylons mäktiga välde. Herren, härskarornas Gud, är hans namn, den Helige i Israel.
5 Sitt i mörker och tystnad, du Babylon! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.
6 Jag var arg på mitt folk Israel och straffade dem genom att låta dem falla i dina händer. Men du visade dem ingen barmhärtighet. Du har till och med låtit gamla människor bära tunga bördor.
7 Du tänkte att du skulle få regera för alltid, du hela världens drottning. Du bekymrade dig inte det minsta om mitt folk eller tänkte på det öde som skulle kunna drabba dig själv.
8 Du nöjeslystna kungarike, som levt i lugn och ro och skrutit med att vara det största i världen, hör här min dom över dina synder! Du säger: Jag klarar mig bra själv! Jag kommer aldrig att bli en behövande änka eller barnlös.
9 Men båda dessa olyckor ska komma över dig i ett ögonblick, ja, på en enda dag ska du bli både änka och barnlös, trots all din trolldom och magiska kraft.
10 Du kände dig säker i all din ondska. Ingen ser mig, sa du. Din visdom och kunskap har fått dig att vända dig bort från mig, och du har förklarat dig själv vara Herre.
11 Det är därför som förödelsen ska komma över dig plötsligt, så plötsligt att du inte ska veta varifrån den kommer, och det kommer inte att finnas någon räddning för dig.
12 Fortsätt du med din magi och din trolldom, som du har gjort sedan du var bara ett barn. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma någon.
13 Du har rådgivare i massor, astrologer och stjärntydare som försöker tala om för dig vad som ligger i framtiden.
14 Men de är lika försvarslösa som torrt gräs i eld. De kan inte ens hjälpa sig själva! Du får ingen hjälp alls från dem. Deras eld är ingenting att värma sig vid!
15 Inget av allt det du lärt dig sedan du var liten kommer att kunna hjälpa dig.
Att leva av tro
19 Kära bröder, därför kan vi nu tack vare Jesu blod gå rakt in i det allraheligaste där Gud är.
20 Denna nya och livgivande väg öppnades för oss när Kristus offrade sin kropp och förhänget som skymde vägen till Gud revs itu.
21 Vår store överstepräst regerar över Guds hus. Låt oss därför gå direkt in till Gud själv
22 i uppriktighet och vara helt förvissade om att han ska ta emot oss. Han har ju med sitt blod befriat vårt inre från synd, och genom dopet i vatten har vi visat att också våra kroppar fått sin delaktighet i synden avtvättad och ställts till hans förfogande.
23 Låt oss därför stadigt hålla fast vid det hopp vi bekänner oss till, för vi kan lita på att Gud håller sitt löfte till oss.
24 Låt oss överträffa varandra i att vara hjälpsamma och vänliga mot varandra och i att göra gott.
25 Låt oss nu inte svika och utebli från våra sammankomster utan uppmuntra varandra, särskilt nu när dagen för hans återkomst närmar sig.
26 Om någon har förstått sanningen om Kristus men ändå syndar med vett och vilja, finns det inget offer kvar för denna synd.
27 Då återstår bara Guds fruktansvärda straff, som kommer att utplåna alla hans fiender.
28 Den människa som vägrade att lyda de lagar som Mose gav dödades utan barmhärtighet, om det fanns två eller tre vittnen till hennes synd.
29 Tänk på hur mycket värre straffet kommer att bli för dem som har trampat Guds Son under sina fötter. De har behandlat hans renande blod som om det var orent och oheligt och har förolämpat och kränkt Guds Ande, som är förmedlare av Guds nåd.
30 Vi känner honom som sa: Rättvisan tillhör mig, jag ska hämnas på dem. Han sa också: Herren själv ska ta hand om dessa människor.
31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
2 Inne i staden, nära Fårporten, fanns Betesdadammen som omgavs av täckta terrasser och fem pelargångar.
3 Många lama, blinda och andra handikappade låg på terrasserna och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.
4 (En Herrens ängel kom nämligen nu och då ner och rörde upp vattnet, och den som sedan först steg ner i det blev botad.)
5 En av männen som låg där hade varit förlamad i trettioåtta år.
6 När Jesus såg honom och tänkte på hur länge han hade varit sjuk, frågade han honom: Vill du bli frisk?
7 Det är omöjligt, sa mannen. Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Innan jag hinner ner kommer alltid någon annan före mig.
8 Jesus sa då till honom: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!
9 Men det var på en sabbat som detta under hände,
10 och därför protesterade de judiska ledarna. Du får inte arbeta på sabbaten, sa de till mannen som blivit botad. Det är förbjudet att bära den där sovmattan!
11 Han som botade mig sa till mig att göra det, svarade han.
12 Vem var det? frågade de.
13 Mannen visste det inte, och Jesus hade försvunnit i trängseln.
14 Senare träffade Jesus mannen i templet och sa då till honom: Nu är du frisk. Synda inte mera, för då kommer något ännu värre att hända dig.
15 Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade botat honom.
Jesus gör anspråk på att vara Guds son
16 Från och med nu började de att förfölja Jesus, eftersom han till och med botade sjuka på sabbaten.
17 Men Jesus sa till dem: Min Far gör hela tiden det som är gott och jag följer bara hans exempel.
18 Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom. De menade att han hade brutit både mot sabbatslagarna och talat om Gud som sin Far. På det sättet hade han jämställt sig med Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®