Book of Common Prayer
Lova Herren för hans kärlek
103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.
2 Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.
3 Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.
6 Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.
7 Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.
8 Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.
9 Det dröjer innan han blir vred. Han är fylld av godhet och kärlek. Han går aldrig omkring med ett horn i sidan till någon. Han är inte långsint.
10 Han har inte bestraffat oss även om vi varit förtjänta av det.
11 Hans kärlek till oss som fruktar och ärar honom är lika stor som himlen är hög över jorden.
12 Och våra synder har han kastat bort, lika långt bort som öster är från väster.
13 Han är som en far för oss. Han är kärleksfull och förstående mot dem som lyder honom.
14 Och ändå vet han hur förgängliga vi är, att vi bara är som damm.
15 Det är med våra dagar som med blommorna och gräset som grönskar.
16 Ökenvinden drar fram och de är spårlöst försvunna.
17-18 Men Herrens godhet varar i evighet mot dem som lyder honom. Hans nåd och frälsning ges till generation efter generation, till alla dem som håller hans förbund och lyder hans bud.
19 Herren har rest sin tron i himlen. Därifrån regerar han över allt som finns.
20 Välsigna Herren, ni hans mäktiga änglar som lyder hans befallningar.
21 Ja, välsigna Herren, ni himmelska väsen som alltid tjänar honom och gör hans vilja.
22 Må allt som är skapat välsigna Herren överallt där han härskar. Och själv vill jag av hela mitt hjärta välsigna honom!
Israels äventyrliga flykt från Egypten
114 När Israels folk för länge sedan drog ut från Egypten och Jakobs släkt lämnade landet vars språk de inte kunde förstå,
2 då blev Juda del av landet, Guds heliga boplats, och Israel hans rike.
3 Röda havet såg folket komma och delade sig för dem, och Jordanfloden stannade upp i sitt lopp.
4 Bergen hoppade som bockar, och de små höjderna som lamm!
5 Vad har hänt med dig, Röda hav, eftersom du delar dig i två delar? Och du Jordan, varför stannade du av?
6 Varför hoppade ni berg som bockar? Och varför skuttade ni små kullar som lamm?
7 Darra, jord, när Jakobs Gud visar sig!
8 Det är ju han som gör klippan till en vattenrik sjö och låter en källa flöda fram bland stenarna.
Den ende sanne guden
115 Ge ära åt ditt namn, Herre, inte till vårt! Se till att alla prisar din godhet och din sanning.
2 Varför tillåter du folk att hånfullt säga: Var finns deras Gud?
3 Vår Gud är ju i himlen, och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är bara föremål av silver och guld som människor gjort.
5 De kan varken tala eller se, trots att de har ögon och mun!
6 Inte heller kan de höra eller lukta
7 eller använda sina händer och fötter! De ger inga ljud ifrån sig.
8 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
9 Israels folk, lita på Herren! Han är er hjälp och ert skydd.
10 Arons präster, lita på Herren! Han är er hjälp och ert skydd.
11 Alla ni som fruktar honom, lita på honom! Han skyddar och bevarar er.
12 Herren har inte glömt oss, utan han ska också i framtiden välsigna oss. Hans välsignelse ska vila över Israels folk och Arons präster.
13 Han välsignar var och en som fruktar honom, oavsett om han är obetydlig eller inflytelserik.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren, som har skapat både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren, men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda kan inte längre sjunga lovsånger till Herren, för där de nu är tiger man för alltid.
18 Men vi kan det! Vi kan prisa honom nu och för all framtid! Lova Gud! Halleluja!
3 För Herren säger: När jag sålde er och lät er gå i landsflykt, begärde jag inte något pris för er av era förtryckare. Nu kan jag ta er tillbaka och inte vara skyldig dem något!
4 Mitt folk har plågats utan orsak av Egypten och Assyrien, och jag vill befria det.
5 Och vad ska jag nu göra? frågar Herren. Varför har mitt folk blivit slavar och förtryckta utan anledning? De som härskar över dem ger uttryck för sin glädje, och mitt namn blir hädat dag efter dag.
6 Jo, jag ska uppenbara mitt namn för mitt folk, och de ska lära känna kraften i det namnet. Då ska de äntligen förstå att det är jag, Herren, som talar till dem.
Brevet till församlingen i Efesos
2 Skriv ett brev till ledaren för församlingen i Efesos och säg honom detta:Detta är ett budskap från honom, som går omkring i sina församlingar och som håller dess ledare i sin högra hand.Han säger till dig:
2 Jag vet hur många goda gärningar du gör. Jag har sett ditt intensiva arbete och ditt tålamod. Jag vet att du inte tolererar synd bland dina medlemmar. Jag vet att du noga har granskat dem som påstår att de är apostlar, men inte är det. Du har förstått att de ljuger.
3 Du har tålmodigt lidit för mig, och inte gett upp.
4 Ändå finns det något som inte är som det ska vara: Du älskar mig inte längre som du gjorde från början.
5 Tänk på den första tidens kärlek - vilken skillnad mot nu! Vänd om, kom tillbaka till mig och gör vad du gjorde förr. Annars kommer jag och flyttar din ljusstake från dess plats.
6 Men detta är bra hos dig: Du hatar de fräcka nikolaiternas handlingar, precis som jag gör.
7 Om du kan höra, så lyssna till vad Anden säger till församlingarna: Alla som segrar ska jag låta äta frukt från livets träd i Guds paradis.
Jesus förvandlar vatten till vin
2 Två dagar senare var Jesu mor Maria gäst vid ett bröllop i staden Kana i Galileen,
2 och Jesus och hans lärjungar var också inbjudna.
3 Mitt under bröllopsfesten tog vinet slut. Maria gick då till Jesus och berättade det för honom.
4 Varför kommer du och säger det till mig, svarade han. Än har inte tiden kommit då jag ska träda fram offentligt.
5 Trots det sa hans mor till tjänarna: Gör precis som han säger.
6 I huset fanns sex stora stenkrukor. De användes vid de judiska reningsceremonierna och rymde omkring hundra liter var.
7-8 Jesus bad tjänarna att fylla dem med vatten. När detta var gjort sa han: Häll upp lite och ge det till hovmästaren.
9 Hovmästaren smakade på vattnet som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom - bara tjänarna kände till det - kallade han på brudgummen.
10 Det här är ett utsökt vin, sa han. Du gör minsann inte som alla andra. I vanliga fall serverar ju värden det bästa vinet först, och när alla så småningom är belåtna tar man fram det sämre. Men du har sparat det bästa till sist.
11 Med detta under i Kana i Galileen visade Jesus för första gången offentligt sin gudomliga makt, och det gjorde att hans lärjungar trodde att han verkligen var Messias.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®