Book of Common Prayer

Herren är min lycka

16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.

² Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.

³ Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.

⁴ Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.

⁵ Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,

⁶ och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!

⁷ Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.

⁸ Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.

⁹ Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.

¹⁰ Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.

¹¹ Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

² frikänn mig! Du vet vad som är sant.

³ Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

⁴ Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

⁵ Jag har alltid gått dina vägar.

⁶ Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

⁷ Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

⁸ Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!

⁹ Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.

¹⁰ De är skoningslösa och visar ingen medkänsla. Hör, hur de skryter!

¹¹ Överallt omringar de mig och kan när som helst slå mig till marken.

¹² De är som lejon, ivriga att slita sönder sitt byte, som unga lejon som ligger på lur och väntar på sitt tillfälle.

^13-14 Herre, kom och gå emot mina fiender! Slå ner dem! Rädda mig från denna världens människor som har allt de behöver, dessa människor som du här i livet har överöst med dina rikedomar, så att också deras barn och barnbarn kan leva i överflöd.

¹⁵ Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.

Nödrop och vånda

^1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?

³ Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,

^4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.

⁶ Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.

⁸ Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.

⁹ Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?

^10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!

¹³ Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.

¹⁴ De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.

¹⁵ Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,

¹⁶ min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.

¹⁷ Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,

¹⁸ och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!

¹⁹ De kastar tärning om mina kläder.

²⁰ Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

²¹ Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!

²² Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.

²³ Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.

²⁴ Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,

²⁵ för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.

²⁶ Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.

²⁷ De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.

²⁸ Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.

²⁹ Herren är kung och regerar över alla folk.

³⁰ Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.

³¹ Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.

³² Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.

Herrens utvalde

42 Se på min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde som jag har behag till! Jag ska låta min Ande vara över honom, och han ska uppenbara för världens folk vad rättvisa är.

² Han ska gå stilla fram, och inte höja rösten.

³ Han ska inte krossa ett sönderbrutet strå och inte heller släcka en fIämtande låga. Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp. Han ska se till att alla som behandlats orättvist ska få sin rätt.

⁴ Han kommer inte att vara nöjd förrän sanning och rättfärdighet råder över hela jorden, nej, inte förrän de avlägsna länderna bortom havet satt sitt hopp till honom.

⁵ Herren Gud, som skapade himlarna och bredde ut dem och som skapade jorden och allt som finns på den, och som ger liv och ande till alla i hela världen, han är den som säger till sin tjänare:

⁶ Jag, Herren, har kallat dig att uppenbara min rättfärdighet. Jag ska visa dig vägen och uppehålla dig. Jag har gett dig till mitt folk som en bekräftelse på mitt förbund med dem. Du ska också vara ett ljus, som ska visa alla nationer vägen till mig.

⁷ Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur mörker och ensamhet.

⁸ Jag är Herren! Det är mitt namn, och jag ska inte ge min ära till någon annan. Jag vill inte dela min ära med avgudar.

⁹ Allt som jag förutsagt har slagit in, och nu ska jag profetera nytt för dig. Jag ska tala om för dig vad som ska ske i framtiden.

¹⁰ Sjung en ny sång till Herren! Sjung hans pris från jordens alla ändar! Sjung, du hav! Sjung, ni alla som bor i länderna bortom havet!

¹¹ Stäm in i kören, ni ökenstäder Kedar och Sela och ni som bor uppe på bergen!

¹² Låt kustländerna upphöja Herren och sjunga om hans väldiga makt!

¹³ Herren kommer att vara en hjälte, som fienden fruktar. Han kommer att ge upp väldiga krigsrop och övervinna sina motståndare.

¹⁴ Jag har varit tyst länge och lagt band på mig, men nu kommer jag att ge fritt utlopp åt min vrede. Jag ska ropa som en kvinna i födslovåndor.

¹⁵ Jag ska jämna ut bergen och höjderna och låta gräset på dem torka bort. Jag ska torka ut floder och dammar.

¹⁶ Jag ska leda det blinda Israel på en väg som man inte sett förut. Jag ska göra mörkret till ljus framför dem och jämna till vägen. Jag ska inte överge dem.

¹⁷ Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar kommer att bli bortvisade och stå där med sin skam.

Guds plan inte längre hemlig

3 Jag, Paulus, Kristi tjänare, sitter här i fängelset för er skull, därför att jag har predikat att ni som inte är judar också är en del av Guds hus.

^2-3 Ni har säkert redan hört att Gud har gett mig i uppgift att berätta för alla folk att Gud älskar dem. Det har jag tidigare helt kort skrivit om i ett av mina brev. Gud själv har avslöjat denna hemliga plan för mig, som innebär att alla människor är inneslutna i hans nåd.

⁴ Om ni läser mitt brev så ska ni själva komma till klarhet om denna plan.

⁵ Förr lät Gud inte människor få del av den planen, men nu har han genom den helige Ande låtit sina apostlar och profeter förstå den.

⁶ Och detta är hemligheten: alla andra folk ska tillsammans med judarna helt och fullt få del i alla de rikedomar som Guds barn får ärva. Båda är välkomna att tillhöra hans församling, och alla Guds löften om välsignelser genom Kristus gäller dem båda, när de tar emot de goda nyheterna om Kristus och vad han har gjort för dem.

⁷ Gud har gett mig förmånen att få berätta för alla om denna plan, och han har gett mig sin kraft och särskilda utrustning, för att jag ska kunna göra det väl.

⁸ Tänk bara! Trots att jag inte hade gjort något för att förtjäna det, och fastän jag är sämre än den sämsta av alla kristna som finns, fick jag förtroende att förkunna för andra folk om de ofantliga rikedomar som finns hos Kristus.

⁹ Jag får också förklara för alla människor att Gud inte bara är judarnas utan alla folks Frälsare. Detta hade han som skapat allt planerat i hemlighet redan från världens början.

¹⁰ Vad var hans skäl till detta? Jo, att alla himlens makter skulle inse hur otroligt vis Gud är när de ser både judar och andra folk förenade tillsammans i hans församling.

¹¹ På så sätt förverkligar nu Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre, den plan han haft från början.

¹² Nu kan vi frimodigt komma till Gud och veta att han med glädje hälsar oss välkomna, när vi kommer tillsammans med Kristus och tror på honom.

¹³ Tappa inte modet för att jag sitter fängslad. Det är för er som jag lider. Ni borde känna er hedrade och uppmuntrade eftersom det kommer er tillgodo.

Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge

¹³ Sedan vandrade Jesus vidare längs Galileiska sjön och predikade för folkmassorna som följde med honom.

¹⁴ När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullkontoret. Kom och bli min lärjunge, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde med honom.

¹⁵ Samma kväll ordnade Levi med en fest. Han bjöd inte bara Jesus och hans lärjungar, utan också många av sina gamla kollegor vid tullen och en hel del personer med dåligt rykte. Många av dem hade nämligen blivit vänner till Jesus.

¹⁶ Men när några av judarnas religiösa ledare såg Jesus i detta sällskap, sa de till lärjungarna: Hur kan han nedlåta sig till att äta tillsammans med sådant avskum?

¹⁷ När Jesus hörde detta sa han till dem: Friska människor behöver ingen läkare, men sjuka gör det. Därför har jag kommit för att kalla syndare till gemenskap med Gud, och inte dem som redan känner honom.

Frågor om fastan och sabbaten

¹⁸ Johannes lärjungar och de judiska ledarna fastade regelbundet. En dag kom några av dem till Jesus och frågade varför inte hans lärjungar också fastade.

¹⁹ Jesus svarade: Ska bröllopsgästerna fasta under bröllopsmiddagen? Det gör de inte. De är med på festen så länge brudgummen är det.

²⁰ Men en dag kommer han inte längre att vara ibland dem. Då kommer de att fasta.

²¹ Det är väl heller ingen som lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats. För vad händer då? Jo, det nya tygstycket krymper och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större än det var förut.

²² Och inte heller slår någon nytt vin i gamla vinsäckar. Ni vet ju redan på förhand att vinet jäser och att säckarna därför skulle spricka och bli förstörda och att vinet skulle spillas ut. Nej, nytt vin häller man i nya vinsäckar.