Book of Common Prayer
Gud är en evig gud
93 Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas.
2 Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till.
3-4 De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar!
5 Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.
Alla ska veta att bara Herren är kung
96 Sjung en ny sång till Herren alla jordens innevånare!
2 Sjung ut hans lov! Välsigna hans namn! Berätta varje dag om hans makt att frälsa!
3 Berätta om hans väldiga gärningar för alla som inte känner honom. Låt dem få veta om de häpnadsväckande under han gjort.
4 För Herren är stor, ja, han kan knappast beskrivas med ord. Ära honom! Tillbe endast honom!
5 Folkens alla avgudar är maktlösa, men vår Gud har skapat himlen!
6 Ära och majestät omger honom, och hans styrka och skönhet uppfyller hans tempel.
7 Alla ni folk, träd fram inför honom med vördnad!
8 Ge honom den ära han förtjänar! Kom med era offer och tillbe honom i hans tempel!
9 Tillbe Herren med renhet, med liv som är heliga. Hela jorden darrar inför honom!
10 Berätta för folken att Herren regerar. Han har skapat världen och den står fast. Han kommer att döma alla folk med fullkomlig rättvisa.
11 Låt himlen vara glad, och låt jorden glädja sig. Låt de rytande haven återspegla hans härlighet!
12 De grönskande fälten prisar honom och vittnar om hans storhet! Låt skogens träd susa av lovsånger.
13 Herren kommer för att döma jorden och han ska döma folken med absolut rättvisa.
Ingen behöver leva i fruktan
1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.
3 Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.
4 Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.
5 Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.
7 Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,
8 för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.
9 Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!
10 Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.
11 Ibland finner inte ens unga, starka lejon något byte, men de som söker Herren behöver aldrig sakna någonting.
12 Barn, kom och lyssna, och låt mig få undervisa er om hur viktigt det är att lyda Herren och leva för honom!
13 Vill ni få ett långt, innehållsrikt liv?
14 Tänk då på vad ni säger! Ljug aldrig!
15 Vänd er bort från all ondska, och ställ era liv i det godas tjänst! Försök att leva i frid med alla! Ansträng er verkligen för att göra det!
16 Herrens ögon vakar intensivt över alla dem som lever så, och hans öron uppfattar när de ropar till honom.
17 Men alla ogudaktiga människor ska Herren utplåna från jorden. När de dött ska man inte ens komma ihåg dem.
18 Ja, Herren lyssnar när uppriktiga människor ropar till honom om hjälp och han räddar dem ur alla deras svårigheter.
19 Herren är nära dem som är förtvivlade och han räddar dem som förlorat allt hopp.
20 En god man får också uppleva lidande och smärta, han kommer inte undan det. Men Herren hjälper honom
21 och skyddar honom och hans ben ska inte krossas.
22 Ondskan ska själv döda dem som är onda. Stränga straff är utmätta för dem som hatar det goda.
23 Men de som uppriktigt tjänar Herren kommer att bli befriade, och alla som tar sin tillflykt till honom får utan undantag förlåtelse.
14 En order ska utgå: Bygg en väg! Röj undan klippblock och stenar! Ta bort alla hinder i mitt folks väg när det kommer tillbaka från sin landsflykt.
15 Den höge och upphöjde som är evig, den Helige, säger: Jag bor på en hög och helig plats, men jag bor också hos dem som har förkrossade och ödmjuka sinnen. Jag förnyar de ödmjuka och ger nytt mod åt dem som har ångerfyllda hjärtan,
16 för jag ska inte strida mot er för evigt och inte heller alltid visa min vrede. Om jag gjorde det, skulle hela mänskligheten förgås, alla skulle tappa andan av förskräckelse!
17 Jag var vred och straffade dessa giriga människor, men de fortsatte att synda och gjorde allt ont som de längtade efter djupt i sitt inre.
18 Jag har sett vad de har gjort, men jag ska ändå hela dem! Jag ska leda och trösta dem och hjälpa dem när de sörjer och bekänner sina synder.
19 Frid låter jag komma över dem, både nära och fjärran. Jag ska hela dem alla!
20 Men de som fortfarande förkastar mig är som ett upprört hav, aldrig stilla och alltid i färd med att kasta upp dy och smuts på land.
21 För sådana finns ingen frid.
Guds fostran bevisar hans kärlek
12 Låt tanken på alla dessa trons hjältar sporra oss så som en idrottsman sporras av sin publik. Och låt oss göra oss av med allt som hindrar oss och håller oss tillbaka, framför allt synden som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss löpa med uthållighet i det lopp vi har framför oss.
2 Se på Jesus, som både har visat oss trons väg och vill hjälpa oss att nå målet. Han var villig att dö en skamlig död på korset, eftersom han visste vilken glädje han skulle vinna efteråt. Nu sitter han på hedersplatsen vid Guds tron.
3 Tänk på det tålamod han hade, när syndiga människor visade honom sitt hat och sin fiendskap. Då behöver ni inte tappa modet eller bli utmattade.
4 Egentligen har ni ju ännu inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.
5 Och har ni alldeles glömt bort de uppmuntrande ord som Gud talade till er som hans barn? Han sa: Min son, var tacksam för Herrens fostran. Tappa inte modet, när han måste straffa dig.
6 För när han tillrättavisar dig visar det att han älskar dig. När han fostrar dig, bevisar det att du verkligen är hans barn.
37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människoskarorna: Om någon är törstig så kom till mig och drick,
38 för Skriften säger att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.
39 Med levande vatten menade han den helige Ande som skulle ges till alla som trodde på honom. Men Anden hade ännu inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till himlens härlighet.
40 När folket hörde honom säga detta ropade några av dem: Den här mannen måste vara profeten som ska komma före Messias.
41-42 Andra sa: Han är Messias. En tredje grupp sa: Nej, det kan inte vara han, för han kommer ju från Galileen? Skrifterna säger klart att Messias ska härstamma från Davids kungliga släkt i Betlehem, staden där David bodde.
43 Människorna hade alltså delade meningar om honom,
44 och en del skulle gärna ha sett att han arresterats, men ingen rörde honom.
45 Tempelpolisen, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände till översteprästerna och fariseerna med oförrättat ärende. Varför tog ni honom inte? frågade de.
46 Det finns ingen som talar som han, ursäktade de sig. Vi har aldrig hört något liknande!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®