Book of Common Prayer
Kungen kommer!
24 Jorden tillhör Herren! Allt levande i hela världen är hans!
2 Han är den som dragit tillbaka haven för att ge rum åt jord och mark.
3 Vilka får gå upp på Herrens berg och gå in i hans tempel? Vilka får stå inför Herren?
4 Bara de som har ett rent samvete och inte gjort något orätt, de som inte ljuger och inte är oärliga.
5 De är oskyldiga, och Gud själv, deras Frälsare, ska välsigna dem.
6 Det är dessa som får stå inför Herren och tillbe vår stamfar Jakobs Gud.
7 Öppna er, ni eviga dörrar, och låt härlighetens kung stiga in!
8 Vem är denne mäktige kung? Det är Herren, stark och mäktig, oslagbar i strid.
9 Ja, öppna portarna på vid gavel och låt härlighetens kung stiga in!
10 Vem är denne mäktige kung? Jo, det är han som för befälet över alla himlens arméer! Han är härlighetens kung!
När Herrens röst ljuder
29 Prisa Herren, ni alla änglar! Prisa hans ära och hans kraft!
2 Prisa honom för hans härliga namn! Böj er inför honom och sätt på er högtidskläder.
3 Herrens röst hörs över haven. Gud, den upphöjde, dundrar från skyn.
4 Vad väldig hans röst är, vad stark och majestätisk den är!
5-6 Den knäcker stora träd. Den splittrar Libanons cedrar. Den skakar Libanons och Sirjons berg, så att de hoppar och skuttar som unga kalvar!
7 Herrens röst är en ljungande blixt.
8 Den ljuder genom öknarna och skakar Kades ödemark.
9 Herrens röst fäller de mäktiga ekarna och löven virvlar omkring i luften. I hans tempel ropar alla: Äran, äran tillhör Herren.
10 Redan syndafloden kom på Herrens befallning, och som kung fortsätter han att avslöja sin makt.
11 Han ska ge sitt folk styrka. Han ska välsigna dem med frid.
Skapelsens krona
1-2 Herre, vår Gud, ditt namns storhet uppfyller hela jorden och fyller himlen till brädden.
3 Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig av hela sitt hjärta, och deras föredöme tystar dina fiender!
4 När jag ser din himmel och det du format med dina händer, månen och stjärnorna, som du har skapat
5 då kan jag inte fatta att du bryr dig om en ynklig liten människa, att du över huvud taget lägger märke till henne!
6 Och ändå har du gjort henne till skapelsens krona, och krönt henne med ära och härlighet. Bara du själv står över henne.
7 Du har satt henne att härska över allt du har skapat,
8 får, oxar, vilda djur,
9 fåglar, fiskar och allt liv i havet.
10 Herre, vår Herre, ditt namns storhet uppfyller hela jorden!
Längtan till Guds tempel
1-2 Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel!
3 O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden.
4 Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud!
5 Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig.
6 De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel.
7 När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet.
8 De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud!
10 Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung.
11 En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga.
12 Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.
13 Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!
Gud kallar Jeremia
1 Detta är Guds budskap genom prästen Jeremia, Hilkias son, från staden Anatot i Benjamins land.
2 Det första budskapet kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda.
3 Flera andra budskap kom när Josias son Jojakim var kung i Juda och vid olika tillfällen fram till den femte månaden under det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalem intogs och folket bortfördes som slavar.
4 Herren sa till mig:
5 Jag kände dig innan du formades i din mors liv. Innan du föddes avskilde jag dig och utsåg dig till min budbärare till världen.
6 Herre, jag kan inte vara den budbäraren! Jag är alldeles för ung! svarade jag.
7 Säg inte så, för du ska gå dit jag sänder dig och tala vad jag säger till dig, fortsatte Herren.
8 Var inte rädd för människor, för jag, Herren, kommer att vara med dig och hjälpa dig.
9 Sedan rörde han vid min mun och sa: Från och med nu lägger jag mina ord i din mun!
10 I dag börjar din uppgift att varna folk och nationer i hela världen och att slå ner och förgöra, plantera och bygga upp.
11 För ingen kan någonsin lägga någon annan grund än den som redan finns - Jesus Kristus.
12 Men det finns olika slags material som man kan bygga med på den grunden. En del använder guld, silver och ädelsten, andra bygger med stickor och strån!
13 Men en dag ska det visa sig, vad för slags material var och en byggt med. På domens dag kommer nämligen vårt arbete att prövas i eld, så att alla kan se om det är av bestående värde eller inte.
14 Då kommer varje arbetare, som har byggt med rätt material och vars arbete fortfarande består, att få sin belöning.
15 Men om huset han byggt brinner ner, blir det en stor förlust för honom. Han själv kommer att bli räddad, men som en människa som räddas ur ett brinnande hus, utan att få något med sig.
16 Förstår ni inte att ni alla tillsammans är Guds hus och att Guds Ande bor bland er i sitt hus?
17 Om någon förstör Guds hus, kommer Gud att förgöra honom. För Guds hus är heligt och rent, och ni är detta hus.
18 Sluta lura er själva. Om ni tycker att ni är klokare än alla andra så är det lika bra att ni slutar att räkna med den kunskapen, så att ni kan lämna plats för den sanna visdomen från Gud.
19 För denna världens visdom är dårskap för Gud. Och det står i Jobs bok att Gud använder människans eget skarpsinne för att fånga henne. Hon snubblar över sin egen visdom och faller.
20 Och Psaltaren säger att Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är, och han genomskådar allt.
21-23 Skryt därför inte över sådant som ni har lärt er av människor, för Gud har redan gett er allt det som betyder något. Han har gett er Paulus, Apollos och Petrus. Han har gett er livet, ja, till och med makt över döden. Han har gett er allt det närvarande och allt det som ska komma. Allt tillhör er, och ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Jesus berättar om sin verkliga familj
31-32 Nu kom hans mor och hans bröder till det överfulla huset där han undervisade människorna. Eftersom de själva inte kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. Din mor och dina bröder är här utanför och vill träffa dig, sa man till honom.
33 Men han svarade: Min mor och mina bröder! Vilka är det?
34 Sedan såg han på dem som stod runt omkring och sa: De här är min mor och mina bröder!
35 Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
4 Återigen samlades en stor folkskara runt Jesus när han undervisade nere vid sjön. Han steg därför i en båt och satte sig ner och talade därifrån till människorna på stranden.
2 Han undervisade dem som vanligt och med hjälp av exempel förklarade han för människorna vad Gud ville säga dem:
3 Lyssna! En lantbrukare bestämde sig för att så. När han sådde
4 föll några av sädeskornen vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.
5-6 Några korn föll där marken var stenig och där det fanns alltför lite jord. Säden växte snabbt upp, men snart vissnade den i den heta solen och dog. Rötterna fick nämligen inte någon näring i den grunda jorden.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna som kvävde och hindrade säden från att växa upp och ge fullmogna ax.
8 Men några korn föll i god jord och gav igen trettio gånger så mycket som såtts, och en del sextio eller hundra gånger så mycket.
9 Hör noga på vad jag säger er!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®