Book of Common Prayer
Herre, hjälp mig!
70 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
2-4 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
5 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
6 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp! Vänta inte längre!
Gammal och orkeslös, men Gud hjälper
1-2 Herre, hos dig söker jag skydd. Låt mig inte gå under! Rädda mig från mina fiender, för du är rättfärdig! Kom till min hjälp! Lyssna till min bön och rädda mig.
3 Var mitt skydd, en stark klippa, dit jag alltid får komma och där jag är skyddad för alla anfall. Du har ju bestämt dig för att rädda mig.
4 Befria mig, Gud, från dessa orättfärdiga och grymma människor som håller mig i sina klor.
5 Herre, du är mitt enda hopp. Jag har trott på dig sedan jag var ung.
6 Ja, du har varit med mig sedan jag föddes och du har alltid hjälpt mig. Därför vill jag prisa dig så länge jag lever.
7 Många som såg min nöd och mitt lidande måste ha tänkt: Gud har förkastat honom. Men du har bevisat din stora makt att beskydda.
8 Dag för dag vill jag prisa och ära dig, Gud, för allt vad du gjort.
9 Ställ mig inte åt sidan nu på ålderns höst. Överge mig inte nu när mina krafter avtar.
10 Mina fiender kommer tillsammans och viskar:
11 Gud har övergett honom! Nu kan vi verkligen komma åt honom. Det finns ingen som kan hjälpa honom längre!
12 Gud, varför är du så långt borta? Kom snart till min hjälp och förgör dem!
13 Med alla medel kämpar de mot mig. Men låt dem bli besegrade, och stå där med skam och vanära.
14 Jag hoppas fortfarande att du ska hjälpa mig. Då ska jag prisa dig ännu mer.
15 Jag kan inte räkna alla de gånger du räddat mig från faror. Varje dag ska jag berätta för alla om hur god du är.
16 För alla ska jag berätta om Herrens, min Guds, kraft. Bara han är rättfärdig och god.
17 Gud, du har varit min lärare från min tidigaste barndom. Jag har alltid vittnat för andra om allt underbart du gör.
18 Överge mig inte nu när jag är gammal och gråhårig. Ge mig tid att berätta för kommande generationer om alla dina fantastiska under.
19 Herre, din kraft och godhet når upp till himlen. Du har visat din storhet. Var finns det en sådan Gud som du?
20 Du har ställt mig inför prövningar och lidande, men du har ändå hållit mig vid liv och bevarat mig från en säker död.
21 Du ska ge mig större ära och anseende än någonsin tidigare. Det är min tröst.
22 Jag vill upphöja dig med musik och berätta om alla dina löften, du Israels helige.
23 Jag vill ropa och jubla av glädje, för du har räddat mig.
24 Dag för dag vill jag berätta för andra om din rättfärdighet och godhet. Alla som har försökt dra olycka över mig har blivit besegrade och kommit på skam.
Gud, ditt tempel ligger i ruiner
74 Gud, varför har du förkastat oss för evigt? Varför är du vred på oss som lever som får på dina egna ängar?
2 Kom ihåg att vi är ditt folk, som du i gamla tider befriade från slaveri och gjorde till din egendom! Du utvalde Jerusalem som ditt hem på jorden!
3 Vandra genom de fruktansvärda ruinerna i staden och se hur fienden har ödelagt ditt tempel!
4 Där har de vrålat ut sitt segerrop och ställt upp sina avgudar som tecken på sin seger.
5-6 Allt ligger i spillror och liknar en skog som skövlats. De kom med sina hammare och yxor och vandaliserade och slog sönder de dyrbara träpanelerna.
7 De satte eld på templet, så att det brann ner till grunden. Ditt tempel, Herre, där vi tillbad dig!
8 Låt oss utplåna varje spår av Gud, sa de, och gick genom hela landet och brände ner alla gudstjänsthus där vi hade tillbett dig.
9-10 Det finns inget kvar som visar att vi är ditt folk. Profeterna är borta. Vem kan säga när allt detta kommer att sluta? Hur länge, Gud, kommer du att tillåta våra fiender att håna dig? Ska de för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in? Varför står du med händerna i kors? Nej, höj din starka hand och visa din makt!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit vår kung. Du har ofta räddat landet.
13-14 Med din styrka delade du Röda havet. Du krossade sjöodjurets huvud, och dess kropp gav du som mat åt ökenstammarna!
15 På din befallning rann källorna upp för att ge vatten åt ditt folk, för att sedan låta starka strömmar torka ut.
16 Du skapade dag och natt, och månen, stjärnorna och solen tillhör dig.
17 Hela världen är i dina händer. Du skapade också sommaren och vintern.
18 Men se, Herre, hur fienderna hånskrattar åt dig. Se hur oförskämda de är då de hädar ditt namn.
19 Herre, fräls oss! Utlämna inte ditt folk åt dessa rovdjur, för du vet hur hjälplösa vi är.
20 Kom ihåg ditt löfte! Landet är fyllt av mörker, och våldet breder ut sig till varje hörn.
21 Herre, låt inte ditt nertrampade folk ständigt förolämpas! Ge de fattiga och behövande orsak att prisa ditt namn!
22 Res dig, Gud, och försvara oss inför våra fiender. Kom ihåg de förolämpningar dessa upprorsmakare har vräkt ur sig mot dig dag efter dag.
23 Ha inte överseende med dina fienders skrik och smädelser som bara blir värre och värre.
Välsignelse för den som söker den
1-2 Säg, finns det några törstiga? Kom då och drick, även om ni är utan pengar! Kom och välj ut vad ni vill ha! Här finns både mjölk och vin! Allt är gratis! Varför lägger ni ut en massa pengar på sådant som inte ger näring och som inte är nyttigt? Lyssna nu, så ska jag berätta var ni kan få tag på det som verkligen är gott och nyttigt!
3 Kom till mig med öppna öron! Hör på mig, så ska ni få leva! Jag är beredd att upprätta ett evigt förbund med er och ge er all den nåd och kärlek som jag gav kung David.
4 Han bevisade min makt genom att besegra främmande folk.
5 Ni ska ge befallningar till folken runt omkring, och de ska omedelbart lyda er. Nej, inte på grund av er egen makt och förträfflighet, utan därför att jag, Herren, er Gud, ger er makt och ära.
6 Sök Herren, medan du kan finna honom! Be till honom nu, när han är nära! Se till att människorna slutar upp med sina onda gärningar.
7 Se till att de visar bort alla tankar på att göra sådant som är fel. Se till att de vänder sig till Herren, så att han kan få visa dem sin barmhärtighet, och att de vänder sig till vår Gud, för han vill förlåta allt!
8 Denna plan är inte något som ni kan fundera ut, och inte heller är mina tankar som era tankar.
9 Himlen är högre än jorden, och mina vägar är högre än era vägar och mina tankar större än era tankar.
10 Regn och snö kommer ner från himlen över jorden och återvänder inte förrän det har vattnat den, fått säden att gro och gett skörd åt lantbrukaren och bröd åt den hungrige.
11 Så är det också med mitt ord. Jag sänder ut det, och det bär alltid frukt. Det uträttar allt jag vill, och det har framgång vart jag än sänder det.
12 Ni ska få leva i glädje och frid. Bergen och höjderna, träden ute på fälten, hela världen runt omkring er, ska glädja sig.
13 Där det en gång fanns törnsnår, där ska nu cypresser växa. Där det växte nässlor ska det finnas myrtenträd. Detta under ska göra Herrens namn mycket stort, och det ska bli till ett evigt tecken på Guds makt och kärlek.
Förlora inte friheten
5 Kristus har alltså befriat oss. Se nu till att ni förblir fria och inte än en gång blir bundna i de judiska lagarnas och ceremoniernas bojor.
2 Lyssna på mig, för detta är allvarligt! Om ni håller fast vid att omskärelsen och lydnaden för de judiska lagarna ska göra er rättfärdiga inför Gud, så kan inte Kristus rädda er.
3 Ja, än en gång säger jag det: Den som försöker att bli rättfärdig i Guds ögon genom att låta omskära sig, måste också lyda alla andra judiska lagar med dess krav.
4 Kristus har inget värde för er, om ni räknar med att bli kvitt er skuld till Gud genom att hålla dessa lagar. Ni har då ställt er vid sidan om Guds nåd.
5 Men vi förlitar oss på att Gud genom vår tro på Jesus Kristus har accepterat oss. Det är den helige Ande som har gett oss detta hopp.
6 Och vi, som har fått det eviga livet av Kristus, behöver inte oroa oss för om vi är omskurna eller inte. Allt vi behöver är en tro som fungerar genom kärlek.
7 Det började så bra för er. Vem har nu lagt hinder i vägen så att ni inte längre följer sanningen?
8 Det är absolut inte Gud som har gjort det, för han är den som har kallat er till frihet i Kristus.
9 Det behövs bara en enda ond människa bland er för att alla de andra ska bli smittade.
10 Men jag litar på Herren och tror att han ska föra er tillbaka till den tro som jag har. Gud kommer att ta itu med den person, som har oroat och förvirrat er, vem det än är.
11 En del människor påstår till och med att jag själv predikar att omskärelsen och de judiska lagarna är nödvändiga för Guds frälsningsplan. Om det var så skulle jag inte längre vara förföljd, för det budskapet förargar inte någon. Men tron på att frälsningen kommer genom en som blivit korsfäst gör det.
12 Tänk om dessa fanatiker, som vill att ni ska omskäras, i stället kunde sätta kniven lite djupare i sig själva och låta er vara ifred.
13 Kära bröder, genom Kristus har ni fått er frihet. Det är inte en frihet att göra vad ni vill, utan en frihet till att älska och tjäna varandra.
14 Hela lagen kan sammanfattas i detta enda bud: Älska andra som du älskar dig själv.
15 Men om ni kritiserar och sårar varandra i stället för att visa kärlek, var då på er vakt så att ni inte alldeles utplånar varandra.
Petrus erkänner Jesus som Messias
27 Sedan lämnade Jesus och hans lärjungar Galileen och gick vidare till byarna kring Caesarea Filippi. Medan de vandrade vägen fram frågade han dem: Vem tror människorna att jag är? Vad säger de om mig?
28 Några säger att du är Johannes döparen, svarade lärjungarna. Och andra säger att du är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som har uppstått igen.
29 Då frågade han: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Messias.
30 Men Jesus förbjöd dem strängt att tala om det för någon.
Jesus förutsäger för första gången hur han ska dö
31 Sedan började han tala med dem om det lidande som väntade: De kommer att döma mig, sa han, både de äldste och översteprästerna och de religiösa ledarna. Till sist kommer de också att döda mig, men efter tre dagar ska jag återvända till livet.
32 Så öppet talade han med dem om sin död. Då drog Petrus honom åt sidan och försökte få honom på andra tankar.
33 Jesus vände sig då om och såg på sina lärjungar och sa sedan strängt till Petrus: Ge dig av, Satan! Du tänker som alla andra människor som inte förstår Guds vägar.
34 Sedan ropade han på lärjungarna och bad dem och allt folket att komma.Om ni vill bli mina efterföljare och gå i mina spår, sa han till dem, så kan ni inte längre tänka på er själva, utan var och en av er måste vara villig och ta sitt kors på sig.
35 För den som klamrar sig fast vid sitt eget liv kommer att förlora det. Bara den som ger upp sitt liv därför att han tror på mig och på mina ord kommer att få veta vad det verkligen innebär att leva.
36 Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men samtidigt får betala med sitt liv?
37 Finns det något som är mer värt än du själv?
38 Den som skäms för mig och de ord jag talar inför dessa gudlösa människor, för honom ska Människosonen skämmas när han återvänder i sin Fars härlighet tillsammans med de heliga änglarna.
9 Jesus sa vidare till dem: Några av er som står här nu, kommer att leva kvar och få se Guds rike komma med väldig kraft.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®