Book of Common Prayer
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,
10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.
12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.
13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?
14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.
16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,
17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.
18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.
19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.
20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.
21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
Gud rår på mina fiender
Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!
3 Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!
4 Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,
5 men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!
6 Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.
7 På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.
8 Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.
9 Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!
10 Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.
11 Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.
12 Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.
13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.
15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.
17 Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.
18 Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
Guds storhet och Guds lagar
1-2 Himlen visar Guds storhet och höghet. På ett fantastiskt sätt visar den vad han har gjort.
3 Varje dag berättar om det för nästa och varje natt gör likadant.
4-5 Tyst, utan ett ljud och utan ett ord, når dess budskap ut över hela världen. Solen har sitt hem i himlen, där Gud satt den,
6 och den rör sig i rymden. Den är lika strålande som en brudgum, som kommer till sitt bröllop, lika ivrig som en löpare som segervisst ser fram emot en tävling!
7 Solen rör sig över himlen från den ena ändan till den andra, och ingen kan gömma sig för dess hetta.
8-9 Guds lagar är fullkomliga. De skyddar oss, gör oss visa och ger oss glädje och ljus.
10 Guds lagar är rena, eviga och rättvisa.
11 De kan inte ens jämföras med guld. De är sötare än honungen som droppar från vaxkakan.
12 De varnar oss för det onda och ger framgång åt dem som lyder dem.
13 Men hur kan jag någonsin veta vilka synder som gömmer sig i mitt inre? Herre, rena mig från dessa hemliga synder som jag själv inte är medveten om
14 och bevara mig så att hänsynslösa människor inte får inflytande över mitt liv! Då först kan jag bli fri från anklagelser och vara utan skuld till alla svåra brott.
15 Herre, jag vill så gärna att mina ord och outtalade tankar ska vara behagliga även för dig. Du är min klippa och räddare!
Gud är med oss!
1-2 Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i våra svårigheter.
3 Därför behöver vi inte vara rädda även om hela världen skulle gå under och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om haven skulle brusa och dåna och bergen skaka!
5 Det går en flod av glädje genom Guds stad, i Guds, den högstes heliga hus.
6 Gud själv bor i den staden. Därför står den fast. Redan när dagen gryr kommer han med sin hjälp.
7 Runtomkring gör folken uppror och riken faller. Och när Gud låter sin mäktiga stämma ljuda förgås jorden.
8 Gud, befälhavaren över himlens härskaror, är mitt ibland oss. Jakobs Gud är vårt skydd.
9 Kom och se allt det fantastiska som vår Gud gör,
10 se hur han gör slut på alla krig på jorden. Se hur han bryter sönder och bränner upp alla vapen!
11 Bli tysta och stilla, och erkänn att jag är Gud! Jag står över alla folk och min makt sträcker sig över hela jorden.
12 Befälhavaren över himlens arméer är mitt ibland oss! Jakobs Gud är vårt skydd!
23 Och när Herren vid Kades-Barnea sa till er att gå in i landet, som han hade gett er, satte ni er på tvären och ville inte tro att han skulle hjälpa er. Ni vägrade att lyda honom.
24 Ja, ni har satt er upp mot Herren från första dagen jag lärde känna er.
25 Det var därför jag låg där inför honom i fyrtio dagar och nätter, när han var beredd att förgöra er.
26 Jag bad honom att inte utplåna sitt eget folk. Jag sa: 'Det är ditt arv, som räddats från Egypten genom din väldiga makt och underbara styrka.
27 Kom ihåg dina löften till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob! Ha överseende med detta hårda folks ondska och synd,
28 för om du utrotar dem kommer egyptierna att säga att det hände därför att Herren inte kunde leda dem in i landet som han hade lovat dem, eller att han utrotat dem därför att han hatade dem och att han ledde ut dem i öknen för att döda dem.
29 Herre, de är ju ditt folk, ditt arv, som du har lett ut ur Egypten genom din väldiga makt och starka arm.'
Glöm inte att frukta Gud
10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor, likadana som de förra, och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä att förvara dem i.
2 Han skulle skriva ner samma budord på tavlorna som stått på dem jag hade slagit sönder, och sedan skulle jag lägga dem i arken.
3 Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, som var likadana som de första två, och tog dem med upp till Gud på berget.
4 Han skrev på nytt ner de tio budorden och överlämnade tavlorna till mig med samma budord som han gett er inifrån elden tidigare.
5 Sedan kom jag ner igen och lade tavlorna i arken. Där finns de fortfarande, alldeles som Herren har befallt.
Gud har lovat oss en viloplats
4 Även om Guds löfte att alla kan få komma till vila i hans rike fortfarande gäller, så måste vi noga se upp med att inte gå vilse och missa målet.
2 Vi har ju fått höra de underbara nyheterna om att Gud vill frälsa oss, precis som de som levde på Moses tid fick göra. Men det blev inte till någon hjälp för dem, eftersom de inte trodde på dem.
3 Bara vi som tror på Gud kan komma in i hans vila. Han har ju sagt: Jag har svurit i min vrede, att de som inte tror på mig aldrig ska komma dit in, trots att han har varit beredd och väntat på dem sedan tidernas början.
4 Vi vet att han fortfarande är beredd och väntar. Det står ju skrivet att Gud vilade på den sjunde dagen, sedan han skapat allt så som han hade planerat det.
5 Trots detta kom de inte dit, för Gud hade till slut sagt: De ska aldrig komma in i min vila.
6 Ändå står löftet kvar, och några ska komma dit, men inte de som först hade möjlighet, för de lyckades inte på grund av sin olydnad.
7 Men han har fastställt en annan dag när det igen är möjligt att komma in, och nu är den dagen inne. Han sa det genom kung David många år efter folkets första misslyckade försök och sa det med de ord som redan citerats: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla.
8 Den vila som Gud här talar om är inte detsamma som Israels land, som Josua ledde dem in i. Om det var det som Gud menade skulle han inte långt senare ha sagt att den rätta tiden att komma dit är i dag.
9 Den fullkomliga vilan för Guds folk återstår alltså.
10 Den som når fram till denna vila kan vila ut efter allt sitt arbete, precis som Gud gjorde efter skapelsen.
16 För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.
17 Gud sände inte sin Son till världen för att döma dem utan för att rädda dem.
18 De som tror på honom blir inte dömda. Men de som inte tror på honom är redan dömda för att de inte tror på Guds ende Son.
19 Och domen är grundad på detta faktum: ljuset från himlen kom till människorna, men de älskade mörkret mer än ljuset för deras handlingar var onda.
20 De hatade det himmelska ljuset, eftersom de ville synda i mörkret. De höll sig borta från ljuset för de var rädda att deras synder skulle avslöjas.
21 Men de som däremot gör vad som är rätt, kommer med glädje till ljuset för att alla ska kunna se att de gör vad Gud vill.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®