Book of Common Prayer
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
Gud segrar
1-2 I Juda känner alla Gud och i hela Israel ärar man hans namn.
3 Hans hem är i Jerusalem. Han bor på berget Sion.
4 Där bröt han sönder pilar, svärd och sköldar, ja alla våra fienders vapen.
5 De eviga bergen kan inte jämföras med dig i härlighet! Våra mäktigaste fiender är besegrade.
6 De stolta krigarna ligger slagna framför oss och har somnat för alltid. Ingen av dem kan lyfta ett finger emot oss.
7 När du, Jakobs Gud, gick till rätta med dem, stupade både hästar och ryttare.
8 Inte undra på att alla fruktar dig! Vem kan vara i din närhet Gud, när du är vred?
9 Från himlen hördes din dom, och då blev människorna stumma och stela av skräck.
10 Du stod upp för att straffa dem som gjort det som är orätt, och för att försvara de ödmjuka på jorden.
11 Samtidigt kommer människornas meningslösa raseri och vrede att bara göra din härlighet större.
12 Uppfyll alla de löften som ni har gett till Herren, er Gud. Och ni folk runt omkring Israel, ära honom med gåvor och frukta honom.
13 Han gör de som härskar ödmjuka, och de som har makt känner fasa inför honom.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
Vänta på Herren
27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?
2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!
3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.
4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.
5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,
6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
3 Men kom hit alla ni som är söner till häxor och barn till äktenskapsbrytare och prostituerade!
4 Vem är det ni gör er lustiga över genom att räcka ut tungan och göra grimaser?
5 Ni är barn till syndare och lögnare! Ni tillber era avgudar med sådan iver i skuggan under vart och vartannat träd, och ni bär fram era egna barn som människooffer nere i dalarnas bergsklyftor.
6 Era gudar är stenar i dalarna. Ni tillber dem, och de kommer också att bli ert arv, inte jag! Skulle detta göra mig glad?
7-8 Nej, ni har begått äktenskapsbrott uppe på bergen, där ni tillber avgudabilder. Ni har övergett mig. Bakom stängda dörrar sätter ni upp dessa avskyvärda bilder och tillber dem. Det är otrohet, för ni ger er kärlek till avgudar i stället för till mig.
9 Ni har gett väldoftande parfymer och underbar rökelse som gåva åt Molok. Ni har rest långt bort, ända till dödsriket, för att få tag i nya gudar att älska.
10 Ni gav inte upp, trots att ni blev trötta av allt ert sökande. Nej, ni fattade nytt mod och fortsatte.
11 Varför var ni mera rädda för dem än för mig? Hur kom det sig att ni inte för ett ögonblick tänkte på mig? Är det för att jag varit alltför mild, som ni inte har respekt för mig?
12 Så kommer ni med er 'rättfärdighet' och era 'goda gärningar'! I detta finns inget som kan rädda er.
13 Låt oss se om alla dessa avgudar kan hjälpa er när ni ropar till dem! De är ju så svaga att vinden kan blåsa bort dem! De kan falla omkull bara man andas på dem. Men den som tror på mig ska få ärva landet och bo på mitt heliga berg.
25 Om vi nu lever i den helige Andes kraft, låt då den helige Ande styra vårt liv in i minsta detalj.
26 Då behöver vi inte vara avundsjuka på varandra och jaga efter ära och popularitet.
Engagera er!
6 Kära bröder, om någon av er faller för en frestelse, så bör ni som andliga människor finkänsligt och ödmjukt hjälpa honom tillbaka till den rätta vägen. Men se upp så att ni själva inte kommer fel.
2 Engagera er i andras svårigheter och problem, för då gör ni det Herren befallt er att göra.
3 Om någon inbillar sig att han är alltför betydelsefull för att ödmjuka sig på detta sätt, så lurar han sig själv.
4 Var och en bör se till att göra sitt allra bästa, för då upplever man personlig tillfredsställelse av ett väl utfört arbete och behöver inte jämföra sig med någon annan.
5 Alla har vi våra svagheter och problem att kämpa med, och ingen av oss är fullkomlig.
6 De som blir undervisade i Guds ord bör dela allt gott, både andligt och materiellt, med sina lärare.
7 Se till att ni inte blir lurade! Kom ihåg att man inte kan strunta i Gud och sedan tro att detta inte har någon betydelse. En människa får alltid skörda samma slags säd som hon har sått!
8 Om hon sår för att tillfredsställa sina egna syndiga begär, kommer hon med säkerhet att skörda andligt förfall och död. Men om hon sår Andens goda säd, så kommer hon att få skörda det eviga liv, som den helige Ande ger.
9 Låt oss inte tröttna på att göra det som är gott, för om vi inte tappar modet och ger upp kommer vi så småningom att få skörda välsignelser.
10 Därför bör vi ta vara på varje tillfälle att göra det som är gott, särskilt mot våra kristna bröder och systrar.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 Nedanför berget hade mycket folk samlats, och resten av lärjungarna hade råkat i diskussion med några judiska ledare.
15 När de fick se Jesus komma gående blev de häpna och sprang fram till honom för att hälsa på honom.
16 Vad är det ni diskuterar? frågade han.
17 En man i folkhopen sa då: Mästare, jag har tagit min pojke med mig hit för att du skulle bota honom. Han kan inte tala eftersom han är besatt av en ond ande.
18 Och varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Därför bad jag dina lärjungar att driva ut den onde anden, men de kunde inte det.
19 Ska ni då aldrig börja tro, utbrast Jesus. Hur länge måste jag vara tillsammans med er innan ni lär er det? Kom hit med pojken.
20 Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus ryckte och slet anden i honom, och han föll till marken i krampryckningar och fradgan skummade runt munnen på honom.
21 Hur länge har det här hållit på? frågade Jesus fadern. Han svarade: Sedan han var mycket liten.
22 Ofta får den onde anden honom att falla i elden eller i vattnet för att ta död på honom. Hjälp oss, om du kan!
23 Om jag kan? svarade Jesus. Allt är möjligt om du tror på mig.
24 Jag tror, utropade fadern. Hjälp min otro!
25 Jesus såg att folk nu kom springande från alla håll. Då tillrättavisade han den onde anden: Du döve och stumme ande, sa han, jag befaller dig att komma ut ur detta barn och aldrig mer fara in i honom!
26 Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg sedan som livlös på marken, och många mumlade: Han är död.
27 Men Jesus tog honom i handen och hjälpte honom upp på fötterna och han reste sig upp.
28 När Jesus efteråt kom inomhus och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: Varför kunde inte vi driva ut den onde anden?
29 Jesus svarade: Andar av det slaget kan bara drivas ut som svar på bön.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®