Book of Common Prayer
En väg till Gud genom prövningar och lidande
1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!
3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger.
4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud.
5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort.
6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder.
7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.
8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.
9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!
10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.
11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!
12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!
13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.
15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!
17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.
18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!
19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender!
20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt.
21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig!
22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla.
23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
24 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd och
26 låt deras hem stå öde och övergivna!
27 Utan förbarmande förföljer de den som du redan har straffat och hånskrattar åt den du har sårat.
28 Låt dem stå till svars för varenda synd de gjort och ha inte överseende med dem.
29 Utplåna dessa människors namn från de levandes bok! Låt dem inte finnas där tillsammans med dem som lever efter din vilja.
30 Men, Herre, befria mig från mitt elände och mitt lidande.
31 Då ska jag prisa dig med min sång! I tacksamhet kommer jag att sjunga en lovsång till dig.
32 Du gläder dig mer över det än om jag offrar en tjur eller en oxe.
33 De förtryckta ska få se vad Gud gör för dem. Inte undra på att de kommer att bli glada! Alla som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör hur de fattiga och behövande ropar. Och inte heller glömmer han dem som är fångar för hans skull.
35 Prisa honom, både himmel och jord! Prisa honom, alla hav och allt som finns i dem!
36 Gud ska nämligen rädda Jerusalem. Han ska bygga upp Juda städer igen, och hans folk ska bo i dem och inte drivas bort.
37 Deras barn ska ärva landet, och alla som älskar honom ska tryggt kunna bo där.
Gud är rättvis
73 Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.
3 Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.
4 Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.
5 De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.
6 Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!
7 Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.
8 Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.
9 De skryter som om de ägde både himmel och jord.
10 De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.
11 Förstår Gud vad som händer? frågar de.
12 Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.
13 Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?
14 Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.
15 Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.
16 Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.
17 Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.
18 Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.
19 I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.
20 Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.
21 När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,
22 då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.
23 Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!
24 Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.
25 Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?
26 Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.
27 Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.
28 Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.
Välsignelse till alla folk
56 Var rättvisa och ärliga mot alla, säger Herren Gud! Gör det som är rätt och riktigt, för jag kommer snart för att rädda er!
2 Välsignad är den som i stället för att arbeta på sabbaten, min vilodag, hedrar den genom att ge akt på sig själv och inte göra något som är orätt.
3 Mina välsignelser är till också för främlingar, som tar emot Herren. Tro inte att jag tänker hålla dem utanför mitt folk. Detta gäller också alla som har kastrerats och fråntagits möjligheten att få barn. De tillhör också mig.
4 När de håller sabbaten helig och gör vad som behagar mig och håller mina lagar, lovar jag dem att
5 de i mitt hus och inom mina väggar ska få en ställning som är förmer än den ära söner och döttrar kunnat ge dem. Det jag ska ge dem är ett evigt namn och delaktighet i en familj, som aldrig ska dö ut.
6 Också till främlingar och utomstående, som förenar sig med Herrens folk och tjänar honom och älskar hans namn, de som är hans tjänare och inte missbrukar sabbaten och som håller hans förbund och lyder honom, ger han sitt löfte:
7 Jag ska också föra er till mitt heliga berg i Jerusalem och låta er uppleva fullkomlig glädje i mitt bönehus. Jag ska ta emot era brännoffer och slaktoffer. Mitt tempel ska kallas ett bönehus för alla folk!
8 Herren Gud, som hämtar tillbaka dem som förskingrats från Israel, säger att han tillsammans med dem också ska föra andra till sig.
Lev i den helige Andes kraft
16 Jag uppmanar er till att låta den helige Ande bestämma över era liv. Han kommer att tala om för er vart ni ska gå och vad ni ska göra, och då kommer ni inte längre att följa er onda natur.
17 Vi vill nämligen på grund av vår mänskliga natur göra det som är ont och som är raka motsatsen till allt det goda som den helige Ande vill att vi ska göra. Och det goda som vi vill göra, när den helige Ande får sin vilja igenom med oss, står i strid med våra naturliga önskningar. Dessa två krafter inom oss strider ständigt med varandra för att få kontroll över oss och vi tvingas leva i detta spänningstillstånd.
18 Men när vi är ledda av den helige Ande, behöver vi inte längre leva under lagens tvång.
19 Resultatet av våra egna onda begär är tydligt och klart: omoral, orena tankar, utsvävningar,
20 avgudadyrkan, ockultism, hat och fiendskap, avundsjuka och vrede, egoism och habegär, oenighet och intriger, villoläror,
21 maktkamp, dryckenskap, vilda fester och mycket annat. Låt mig få säga det än en gång, att den som lever ett sådant liv kommer inte att ärva Guds rike.
22 Men när den helige Ande får behärska våra liv, skapar han ett helt annat slag av frukt i oss: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet,
23 mildhet och självbehärskning. Detta står inte i strid med de judiska lagarna.
24 De som tillhör Kristus har spikat fast sina naturliga onda begär på hans kors och alltså korsfäst dem där.
Jesus förvandlas på berget
2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg.Plötsligt förändrades hans utseende mitt framför ögonen på dem.
3 Hans kläder blev bländande vita, så att inget blekningsmedel i hela världen kan göra kläder så vita.
4 Sedan visade sig Elia och Mose och började samtala med Jesus.
5 Upphetsad ropade Petrus: Mästare! Här är det skönt att vara. Vi bygger tre hyddor! En för var och en av er.
6 Han sa detta bara för att säga något, för han visste helt enkelt inte vad han skulle säga, och alla tre var rädda och förvirrade.
7 Men medan han talade sveptes de in i ett moln, som sänkte sig ner och en röst från molnet sa: Han är min älskade Son. Lyssna till honom!
8 Då lärjungarna såg sig omkring var Mose och Elia borta, men Jesus var kvar hos dem.
9 När de gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte med ett ord nämna om vad de sett, förrän Människosonen uppstått från de döda.
10 Därför höll de det för sig själva, men talade ofta om det och undrade vad han menade med att uppstå från de döda.
11 De frågade honom nu om något som judarnas religiösa ledare ofta påstod, nämligen att Elia måste komma tillbaka innan Människosonen gör det.
12-13 Jesus höll med dem om att Elia först måste komma och bereda vägen. Ja, han sa att han hade faktiskt redan kommit och att man misshandlat honom fruktansvärt, precis som profeterna hade förutsagt. Sedan frågade Jesus dem vad profeterna kunde ha menat när de förutsa att Människosonen skulle få lida och bli illa behandlad av alla.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®