Book of Common Prayer
Herrens nåd, Israels otro
106 Halleluja!
Prisa Herren, för han är god.
Hans nåd varar i evighet.
2 Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,
förkunna allt hans lov?
3 Lyckliga är de som bevarar det som är rätt
och alltid gör det rättfärdiga.
4 Tänk på mig, Herre,
när du visar välvilja mot ditt folk!
Kom till min hjälp med din räddning!
5 Låt mig få se det goda hos dina utvalda
och dela ditt folks glädje,
prisa dig tillsammans med dem
som är din egendom.
6 Vi har syndat liksom våra fäder,
vi har handlat fel och gjort det onda.
7 Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.
De glömde hans nådegärningar
och gjorde uppror vid Sävhavet.
8 Ändå räddade han dem för sitt namns skull
för att göra sin makt känd.
9 Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.
Han ledde dem genom djupen som genom en öken.
10 Han räddade dem från dem som hatade dem
och befriade dem från deras fiender.
11 Vattnet täckte deras fiender.
Inte en enda en av dem undkom.
12 Då trodde de hans ord
och lovade honom med sin sång.
13 Men snart glömde de allt han gjort.
De väntade inte på hans råd.
14 De greps av begär i öknen
och utmanade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde,
men han sände också förödande sjukdomar över dem.[a]
16 De blev avundsjuka på Mose och Aron,
som var helgade åt Herren.
17 Jorden öppnade sig och svalde Datan,
begravde Avirams hop.
18 Eld flammade upp bland deras anhängare,
lågorna uppslukade de onda.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten avgud.
20 De bytte ut sin härlighet
mot en avbild av en tjur som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin räddare,
som gjort så stora ting i Egypten,
22 mirakel i Hams land
och märkliga gärningar vid Sävhavet.
23 Därför bestämde han sig för att förgöra dem.
Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom
för att hålla tillbaka hans vrede,
så att han inte skulle förinta dem.
24 Sedan föraktade de det underbara landet,
och de trodde inte på hans ord.
25 De gnällde i sina tält,
och de ville inte lyssna till Herren.
26 Därför lyfte han sin hand och svor
att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk
och spridas ut till andra länder.
28 De förenade sig med Baal-Pegor,
och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[b]
29 Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,
så att en plåga bröt ut bland dem.
30 Men Pinechas grep in och kom emellan,
så att plågan upphörde.
31 För detta räknades han som rättfärdig
från generation till generation, för evigt.
32 Vid Merivas vatten förargade de Herren igen
och ställde till bekymmer för Mose.
33 De var upproriska mot hans ande, så
att han[c] talade utan att tänka efter.
34 De förgjorde inte heller folken,
som Herren hade sagt till dem,
35 utan beblandade sig med främmande folk
och tog efter deras seder och bruk.
36 De tillbad deras avgudar,
och detta blev en fälla för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
till demoner.
38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,
som de offrade åt Kanaans avgudar,
och landet blev vanhelgat genom dessas blod.
39 De vanhelgade sig själva genom sina handlingar
och agerade i otrohet.
40 Herrens vrede upptändes mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 Han överlämnade dem åt främmande folk,
och de som hatade dem fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
och de fick underkasta sig deras makt.
43 Gång på gång befriade han dem,
men de fortsatte att göra uppror,
och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Ändå såg han till dem i deras nöd
när han hörde deras rop.
45 Han kom ihåg sitt förbund med dem
och var mild i sin stora nåd.
46 Han lät dem finna förbarmande
hos dem som höll dem fångna.
47 Rädda oss, Herre, vår Gud!
Samla oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
48 Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: ”Amen!”
Halleluja!
Högtider
(2 Mos 12:14-20; 4 Mos 28:16-25; 5 Mos 16:1-8)
23 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Dessa är Herrens högtider som ni ska utlysa som heliga sammankomster inför mig.
Sabbaten
3 Under sex dagar ska ni arbeta men den sjunde är en vilodag, en sabbat för helig sammankomst. Den dagen får ni inte uträtta något arbete var ni än bor. Det är en Herrens sabbat.
Påsken och det osyrade brödets högtid
4 Här följer Herrens heliga högtider, som ni ska utlysa vid bestämda tider:
5 Herrens påsk är den fjortonde dagen i första månaden, mellan skymning och mörker[a].
6 Det osyrade brödets högtid ska firas inför Herren den femtonde i samma månad. Ni ska då äta bröd bakat utan jäst i sju dagar. 7 På första dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras. 8 Under alla sju dagarna ska ni offra eldoffer inför Herren. Sedan ska ni hålla en helig sammankomst på den sjunde dagen och då får ingen arbeta.’ ”
Den första skördens högtid
9 Herren talade till Mose: 10 ”Tala till israeliterna: ’När ni har kommit in i det land som jag ska ge er och ni har bärgat er första skörd, ska ni bära fram den första kärven av skörden till prästen. 11 Han ska lyfta upp den inför Herren för att ni ska få hans välbehag. Prästen ska lyfta upp kärven första dagen efter sabbaten. 12 Samma dag ska ni som brännoffer till Herren offra ett felfritt årsgammalt lamm av hankön. 13 Ett matoffer ska bäras fram tillsammans med detta och det ska bestå av sex liter fint mjöl blandat med olja. Detta är ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. Bär också fram ett dryckesoffer bestående av 1,5 liter[b] vin. 14 Innan ni har burit fram denna offergåva till er Gud, får ni inte själva äta bröd eller färska eller rostade ax. Detta är en bestående stadga för alla kommande generationer var ni än bor.
Pingsten
(4 Mos 28:26-31; 5 Mos 16:9-12)
15 Räkna sedan sju hela veckor från dagen efter sabbaten, den dag då ni bar fram kärven som lyfts upp som ett offer. 16 Räkna femtio dagar fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då ska ni bära fram ett matoffer av säd ur er senaste skörd till Herren. 17 Var ni än bor ska ni bära fram två brödkakor att lyftas upp som ett offer inför Herren. Baka brödet på sju liter fint mjöl med surdeg. Detta är ett förstlingsoffer till Herren. 18 Tillsammans med brödet ska ni bära fram sju felfria årsgamla lamm, en tjur och två baggar. De ska offras som brännoffer till Herren med matoffret och dryckesoffret som ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 19 Ni ska offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer.
20 Prästen ska lyfta upp dessa offer inför Herren tillsammans med skördens första brödkakor och de två lammen. De är heliga inför Herren och tillhör prästen. 21 Den dagen ska en helig samling utlysas. Den ska vara helig för er och då får ingen utföra något arbete. Detta är en bestående stadga från generation till generation var ni än bor. 22 När ni bärgar skörden i ert land, får du inte ta säden närmast åkerrenarna eller plocka upp sädesax som tappats. Lämna kvar det till de fattiga och till främlingarna. Jag är Herren, er Gud.’ ”
Händelser innan Jesus kommer tillbaka
2 När det gäller vår Herre Jesus Kristus återkomst och att vi ska samlas hos honom, ber vi er, syskon, 2 att inte utan vidare tappa fattningen och låta er skrämmas, vare sig av någon ande eller något vi skulle ha sagt eller skrivit och som hävdar att Herrens dag redan är här. 3 Låt er inte luras, vad de än säger. Först måste nämligen ett avfall komma och en laglöshetens människa[a] träda fram, undergångens son. 4 Han är motståndaren, som ska trotsa allt som kallas gud och är heligt. Han ska ta plats i Guds tempel och påstå att han själv är Gud.
5 Kommer ni inte ihåg att jag berättade det när jag var hos er? 6 Och ni vet vad det är som hindrar honom, så att han inte kan träda fram förrän det är dags för honom att komma. 7 Laglösheten verkar ju redan i hemlighet. Det enda som fattas är att han som är hindret röjs ur vägen. 8 Men sedan ska den Laglöse visa sig, han som Herren Jesus bara behöver andas på för att döda och förinta när han återvänder i sin härlighet. 9 Den Laglöses ankomst är ett Satans verk. Det ska ske med stor kraft och tecken och falska under, 10 och genom all slags orättfärdiga konster luras de som går förlorade. Dessa människor ville ju inte ta emot kärleken till sanningen som kunde ha räddat dem. 11 Därför låter Gud dem drabbas av en mäktig villfarelse, så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa, som inte trodde på sanningen, utan njöt av orättfärdigheten.
Håll fast vid sanningen
13 Men vi måste alltid tacka Gud för er, syskon som Herren Jesus älskar. Gud utvalde ju er redan från tidens början[b] till att bli räddade genom att Anden helgar er och genom tron på sanningen. 14 Det var detta Gud kallade er till genom evangeliet som vi förkunnar, så att ni skulle få dela härligheten med vår Herre Jesus Kristus.
15 Stå därför fasta, syskon, och följ den undervisning ni har fått av oss, muntligen eller i våra brev.
16 Må vår Herre Jesus Kristus själv, och Gud, vår Fader, som älskar oss och i sin nåd har gett oss evig tröst och ett säkert hopp, 17 uppmuntra era hjärtan och ge er kraft att alltid göra och säga det som är gott.
Om att döma andra
(Luk 6:37-38; 6:41-42)
7 Döm inte, så blir ni själva inte dömda, 2 för ni kommer att dömas så som ni dömer andra. Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er. 3 Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? 4 Varför säger du till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt har en bjälke i ditt eget? 5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.
6 Ge inte det som är heligt åt hundarna; de kommer att vända sig om och slita er i stycken. Och kasta inte pärlor åt svinen, de kommer att trampa på dem.
Be, så ska ni få
(Luk 11:9-13; 6:31)
7 Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas. 8 För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.
9 Du som är förälder, inte ger du väl ditt barn en sten när det ber om bröd, 10 eller en orm när det ber om en fisk? 11 Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom?
Den gyllene regeln
12 Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er. Detta är vad lagen och profeterna säger.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.