Book of Common Prayer
Längtan efter Gud, förtröstan på honom
63 En psalm av David, när han var i Juda öken.
2 Gud, min Gud, dig söker jag!
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i detta förtorkade och plågade land,
där inget vatten finns.
3 Jag har sett dig i din helgedom,
jag har sett din makt och härlighet.
4 Din nåd betyder mer än livet.
Jag vill prisa dig!
5 Så länge jag lever vill jag prisa dig
och i ditt namn lyfta mina händer.
6 Min själ mättas som av rikaste rätter.
Därför lovsjunger jag dig med jublande läppar.
7 På min bädd kommer jag ihåg dig,
i nattens timmar tänker jag på dig.
8 Eftersom du är min hjälp,
jublar jag under dina vingars skugga.
9 Jag klamrar mig fast vid dig,
och din starka arm skyddar mig.
10 De som står efter mitt liv förgås,
de kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att överlämnas åt svärdet
och bli uppätna av schakaler.
12 Men kungen ska glädja sig i Gud,
och var och en som svär vid honom ska prisa sig lycklig,
medan lögnarna tystas ner.
98 Sjung en ny sång till Herren,
för han har gjort under!
Genom sin väldiga kraft och helighet
har han vunnit seger.
2 Herren har gjort sin räddning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet för folken.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot israeliterna,
ända till jordens ändar har man sett den räddning som vår Gud ger.
4 Höj jubelrop till Herren, hela jorden,
brist ut i glädjerop, sjung, och spela!
5 Lova Herren med harpa,
spela på harpor, sjung lovsånger!
6 Blås i trumpeter och horn!
Höj jubelrop inför kungen, Herren!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri,
jorden och alla som bor på den!
8 Låt floderna klappa i händerna!
Låt bergen tillsammans sjunga glädjesånger
9 inför Herren, för han kommer för att döma jorden
och folken med rättvisa.
Lovprisning för Herrens godhet
103 Av David.
Lova[a] Herren, min själ!
Hela mitt innersta ska prisa hans heliga namn.
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt det goda han har gjort.
3 Han förlåter mig alla mina synder.
Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig från graven.
Han kröner mig med nåd och barmhärtighet.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott,
och jag blir ung igen som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar de förtryckta rättvisa.
7 Han lät Mose få veta hans förehavanden,
och Israels folk hans gärningar.
8 Herren är barmhärtig och nådig,
sen till vrede och rik på nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta,
hans vrede varar inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss som våra synder förtjänar,
han lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Så hög som himlen är över jorden
så stor är hans nåd mot dem som fruktar honom.
12 Så långt bort som öster är från väster
kastar han våra överträdelser från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
14 För han vet hur vi är skapade,
han minns att vi bara är stoft.
15 Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som en blomma på ängen;
16 när vinden drar fram över den är den borta,
och dess plats kommer inte ihåg den mer.
17 Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
mot dem som fruktar honom,
och hans rättfärdighet till kommande generationer,
18 till dem som håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 Herren har rest sin tron i himlen,
och han regerar över allt.
20 Lova Herren, ni hans änglar, ni mäktiga,
som lyder och utför hans befallningar.
21 Lova Herren, alla hans härskaror
som tjänar honom och gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt där han härskar.
Lova Herren, min själ!
Prästernas dräkter
(2 Mos 39:1)
28 Du ska föra fram och avskilja din bror Aron och hans söner Nadav och Avihu, Elasar och Itamar från israeliternas krets till präster åt mig. 2 Du ska låta sy en helig dräkt till ära och prydnad för din bror Aron. 3 Uppmana dem i vars hjärtan jag lagt vishetens ande att göra kläder åt honom som avskiljer honom till att vara präst åt mig. 4 Detta ska de göra åt honom: en bröstsköld, en efod, en mantel, en vävd tunika, en turban och ett bälte. De ska göra heliga kläder åt din bror Aron och hans söner, så att de kan vara mina präster.
30 I domsutslagets bröstsköld ska du lägga urim och tummim, så att Aron alltid bär dem vid sitt hjärta när han träder fram inför Herren. Så bär Aron alltid israeliternas domar vid sitt hjärta inför Herren.
Kåpan och tunikan
(2 Mos 39:22-31)
31 Efodkåpan ska du göra helt av blått tyg 32 med en öppning för huvudet i mitten. Öppningen ska omges av en vävd krage, så att tyget inte går sönder. 33 Vid kanten av manteln ska du fästa granatäpplen av blått, purpurrött och karmosinrött garn, och mellan dessa bjällror av guld runt hela fållen, 34 en guldbjällra och ett granatäpple växelvis runt fållen på kåpan. 35 Aron ska alltid bära kåpan när han gör tjänst. Då hörs bjällrorna när han går in i helgedomen inför Herren och när han går ut därifrån, för att han inte ska dö.
36 Sedan ska du göra en plåt av rent guld och på den ska du rista in ’Helgad åt Herren’, på samma sätt som man graverar ett sigill. 37 Plåten ska du fästa med ett blått snöre framtill på turbanen. 38 Aron ska bära den i pannan och därmed bära den skuld som följer med de gåvor Israels folk frambär, vad det än är för gåvor. Den ska alltid vara på Arons panna, för att Herren ska ta emot dem.
Fiender till Kristus
18 Mina barn, den sista timmen är här. Ni har hört att antikrist[a] ska komma, och redan har många antikrister visat sig. Av detta förstår vi att det är den sista timmen. 19 De har utgått från oss, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss, hade de stannat kvar. Men nu avslöjades det att de aldrig hörde till oss.
20 Men ni har fått en smörjelse från den Helige, och alla har ni kunskap. 21 Jag skriver alltså inte till er för att ni inte har kunskap om sanningen, utan därför att ni känner den och vet att det aldrig kommer någon lögn från sanningen.
22 Vem är lögnare, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den som förnekar Fadern och Sonen är antikrist. 23 Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Men den som erkänner Sonen har också Fadern. 24 Låt därför det ni har hört från början förbli i er. Om det ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att bli kvar i Sonen och Fadern. 25 Detta är vad han själv lovat oss: evigt liv.
26 Jag har skrivit detta till er om dem som försöker leda er vilse. 27 Men i er förblir den smörjelse som ni har fått av honom, och ni behöver ingen som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er ju om allt och talar alltid sanning, aldrig lögn. Förbli därför i honom, så som den har lärt er.
Vi är Guds barn
28 Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi, när han uppenbarar sig, kan vara frimodiga och inte behöver skämmas inför honom när han kommer tillbaka. 29 Om ni vet att han är rättfärdig, så vet ni också att var och en som gör det som är rättfärdigt är född av honom.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
(Matt 14:13-21; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)
30 Apostlarna samlades nu hos Jesus och rapporterade allt de hade gjort och undervisat om. 31 Men eftersom det var så mycket folk som kom och gick att de inte ens fick tid att äta, sa Jesus: ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.” 32 Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats för att vara för sig själva.
33 Men många såg att de åkte iväg och skyndade dit till fots från alla städer och mötte dem när de kom dit. 34 Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Då undervisade han dem länge.
35 Fram emot kvällen kom hans lärjungar till honom och sa: ”Det här är ödemark, och det är redan sent. 36 Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa sig mat, så att de har något att äta.”
37 Men Jesus sa: ”Ge dem mat, ni själva!”
”Hur då?” frågade hans lärjungar. ”Det skulle ju kosta tvåhundra denarer[a] att köpa mat till allihop.”
38 ”Hur mycket mat har ni?” frågade han. ”Gå och ta reda på det.”
När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar. 39 Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i grupper där det fanns grönt gräs. 40 De satte sig i grupper på hundra eller femtio personer.
41 Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav lärjungarna, för att de skulle ge det vidare till folket. Han delade också de två fiskarna så att alla fick. 42 Alla åt och blev mätta, 43 och efteråt samlade man upp tolv fulla korgar med bröd och fisk. 44 Det var 5 000 män som hade ätit.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.