Book of Common Prayer
Kungens tacksägelse
(2 Sam 22:1-51)
18 För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.
2 Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!
3 Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn[a], mitt värn.
4 När jag ropar till Herren,
han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5 Dödens snaror omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6 Dödsrikets band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7 I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden och bävade,
bergens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10 Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.
12 Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
mörka vatten, tjocka regnmoln.
13 I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
med hagel och klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras
med hagel och klot av eld.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
16 Vattnens bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20 Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22 Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23 Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24 Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25 Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
mina händers renhet inför honom.
26 Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27 Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28 Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29 Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
förvandlar mitt mörker till ljus.
30 Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud störta fram mot en mur.
31 Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32 Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud ger mig kraft
och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34 Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig uppe på bergen.
35 Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36 Du gav mig din frälsnings sköld.
Din högra hand stödde mig
och när du svarade mig, stärkte du mig[b].
37 Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39 Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40 Du gav mig styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41 Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42 De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43 Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44 Du räddade mig då jag anfölls av folken.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45 Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46 Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47 Herren lever! Prisad vare han,
min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49 Du räddar mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51 Han ger stora segrar till sin smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.
10 Aron talade sedan till israeliternas menighet och när de vände sig mot öknen, uppenbarade sig Herrens härlighet i molnet.
11 Herren talade till Mose: 12 ”Jag har hört israeliternas klagan. Säg till dem: ’I skymningen ikväll ska ni få kött och imorgon ska ni mättas med bröd och då ska ni förstå att jag är Herren, er Gud.’ ”
13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar och täckte hela lägret och på morgonen låg det dagg runt omkring lägerplatsen. 14 När daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något tunt, frasigt[a], som liknade rimfrost på marken. 15 När israeliterna såg detta, frågade de varandra: ”Vad är det här?” De visste inte vad det var.
Mose svarade: ”Det är den mat som Herren har gett er att äta. 16 Herren har befallt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, ett omermått[b] per person.”
17 Israeliterna gjorde så. Några samlade mer, andra samlade mindre. 18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått, hade de som samlat mycket inte för mycket, och de som hade samlat litet hade inte för lite. Alla hade samlat så mycket som de behövde.
19 Och Mose sa till folket: ”Lämna ingenting kvar till i morgon!” 20 Men det fanns sådana som inte ville lyssna till Mose utan lämnade lite kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade illa och Mose blev arg på dem. 21 Så samlade de mat varje morgon, var och en efter sitt behov, och när solen steg allt högre smälte det bort. 22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, två omermått till var och en. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta.
Var goda föredömen
11 Mina älskade, jag vill uppmana er som främlingar och gäster att inte ge efter för de mänskliga begär som för krig mot ert inre. 12 Uppför er väl bland hedningarna, så att de som klandrar er för att göra något ont får se era goda gärningar och hylla Gud den dag han besöker dem.[a]
13 Underordna er varje myndighet för Herrens skull: kejsaren, som är den högsta makten, 14 likaväl som landshövdingarna, som är sända för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda.
15 Gud vill nämligen att ni genom att göra det som är gott ska tysta de oförståndiga som kommer med dumt prat. 16 Lev som fria människor, men utnyttja inte friheten till att göra det som är ont. Var i stället tjänare åt Gud. 17 Behandla alla människor med respekt. Älska era troende syskon. Frukta Gud och visa respekt för kejsaren.
Råd till slavar
18 Ni som är tjänare, underordna er era herrar. Lyd och respektera dem, inte bara om de är vänliga och behandlar er väl, utan också om de är orättvisa. 19 Det är Guds nåd om någon för hans skull är villig att för sitt samvete lida orättvist. 20 Om ni handlar fel och måste stå ut med att bli slagna och straffade, vad är det att vara stolta över? Men om ni handlar rätt och är villiga att lida för det, då är det något stort i Guds ögon.
Följ Jesus Kristus exempel
21 Det är detta som ni blivit kallade till. Kristus själv fick ju lida för er skull och har gett er ett exempel att följa,
22 ”Han som aldrig hade begått någon synd
och aldrig hade ljugit.”[b]
23 När han blev hånad svarade han inte med att håna tillbaka, och när han fick lida svarade han inte med hotelser. Han lämnade det åt honom som dömer rättvist. 24 Han bar våra synder i sin egen kropp på korset, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. 25 Ni var som vilsna får som hade sprungit bort, men nu har ni vänt tillbaka till er herde och beskyddare.[c]
12 Och detta är mitt bud: att ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er. 13 Det finns ingen större kärlek än att man offrar sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner om ni gör det jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare för en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Fader. 16 Ni valde inte mig utan jag har valt ut er till att gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn. 17 Detta är vad jag befaller er: att ni ska älska varandra!
Jesus varnar för hat och förföljelse
18 När världen hatar er, kom då ihåg att den hatade mig före er. 19 Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen utan jag har valt ut er ur världen och därför hatar världen er. 20 Kom ihåg vad jag sa till er: En tjänare står inte över sin herre. Om de har förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Men har de hållit sig till mitt ord, kommer de också att hålla sig till det ni säger. 21 De behandlar er så för mitt namns skull därför att de inte känner honom som har sänt mig.
22 Om jag aldrig hade kommit och talat till dem, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd. 23 Den som hatar mig hatar också min Fader. 24 Om jag inte hade utfört sådana gärningar ibland dem som ingen annan har gjort, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de sett dem och hatat både mig och min Fader. 25 Och genom detta går det i uppfyllelse som står skrivet i deras lag[a]: ’De har hatat mig utan anledning.’[b]
26 Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande, som kommer från Fadern, ska han vittna om mig. 27 Också ni ska vittna för ni har varit med mig från början.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.