Book of Common Prayer
En hyllningsdikt till kungen på bröllopsdagen.[a]
45 För körledaren, enligt Shoshannim. Maskil.[b] Av Korachs ättlingar. En kärlekssång.
2 Mitt hjärta flödar över av sköna tankar,
jag reciterar en sång till kungen.
Min tunga är som en skicklig skrivares penna.
3 Du är den skönaste av människor.
Dina läppar är smorda med ljuvlighet.
Därför ska Gud välsigna dig för evigt.
4 Bind svärdet vid din sida, du mäktige,
i ditt majestät och din prakt.
5 Dra ut i triumf i din prakt,
för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten!
Låt din starka hand lära ut stora gärningar![c]
6 Dina pilar är vassa,
de träffar kungens fiender i hjärtat.
Folken faller ner inför dina fötter.
7 Gud, din tron består i tid och evighet.
Din kungaspira är rättens spira.
8 Du älskar rättfärdighet
och hatar det onda.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig[d] med glädjens olja,
mer än dina medbröder.
9 Dina kläder doftar av myrra, aloe och kassia.
I dina elfenbenspalats gläds du åt strängmusik.
10 Kungadöttrar finns bland dina ärade kvinnor,
på din högra sida står drottningen i guld från Ofir.
11 Hör nu, min dotter, lyssna!
Glöm ditt folk och din släkt.
12 Kungen gläder sig åt din skönhet.
Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Dottern av Tyros[e] kommer till dig med gåvor,
de rika i folket vädjar till din välvilja[f].
14 Kungens dotter står där i sin härlighet,
klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 I färggrant vävda kläder förs hon fram till kungen,
med sina bröllopstärnor i släptåg, fram till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram
i procession in i kungapalatset.
17 Dina söner kommer att ta dina förfäders plats,
och du ska göra dem till härskare över hela jorden.
18 Jag ska låta ditt rykte gå från generation till generation.
Folken ska prisa dig för all framtid, i all evighet.
Herren är kung
47 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.
2 Klappa händer, alla folk!
Höj jubelrop till Gud och gläd er!
3 Herren, den Högste, är fruktansvärd,
han är en stor kung över hela jorden.
4 Han lade nationer under oss,
folk under våra fötter.
5 Han utvalde åt oss vår arvedel,
Jakobs stolthet, som han älskade. Séla
6 Gud har stigit upp under jubelrop,
Herren vid trumpeters ljud.
7 Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår kung, lovsjung!
8 Gud är kung över hela jorden,
lovsjung honom med en psalm[a].
9 Gud är kung över folken,
han sitter på sin helighets tron.
10 Folkens förnäma samlas
som Abrahams Guds folk.
Jordens mäktiga tillhör Gud,
han är upphöjd över allt.
Guds stad
48 En sång, en psalm. Av Korachs ättlingar.
2 Herren är stor och högt prisad
i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
3 Det reser sig vackert och högt,
hela jordens fröjd,
berget Sion i norr,
den store kungens stad.
4 Gud är i dess palats,
som en tillflykt har han visat sig.
5 Kungar slöt sig samman,
tillsammans tågade de fram.
6 De såg och förvånades,
de förskräcktes och tog till flykten.
7 De greps av skräck
som en barnaföderskas ångest.
8 Du krossade dem
som östanvinden krossar skeppen från Tarshish.
9 Det vi har hört får vi se i härskarornas Herres stad,
i vår Guds stad.
Gud upprättar den för evigt. Séla
10 Vi begrundar din nåd, Gud,
här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda städer jublar över dina domslut.
13 Gå runt Sion, vandra omkring det,
räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till dess murar,
betrakta dess palats
så att ni kan berätta om dem för kommande generationer.
15 Denne Gud är vår Gud alltid och för evigt.
Han ska leda oss så länge vi lever.
21 Sedan sa Mose till Aron: ”Vad har folket gjort med dig[a], eftersom du har förlett dem att synda på detta fruktansvärda sätt?”
22 ”Lugna dig lite, min herre”, svarade Aron. ”Du vet ju själv hur de här människorna dras till det onda. 23 De sa till mig: ’Gör gudar åt oss, som kan leda oss, för den där Mose som förde oss ut ur Egypten tycks ha försvunnit och vi vet inte vart.’ 24 Då sa jag till dem: ’Ge mig vad ni har av guld!’ Jag fick det, kastade det i elden, och så blev kalven till.”
25 När Mose såg den lössläppthet som Arons handlande lett till och skadeglädjen hos deras fiender, 26 ställde han sig vid ingången till lägret och ropade: ”Alla ni som vill stå på Herrens sida, kom hit och ställ er bredvid mig!” Då kom alla leviterna över till honom.
27 Han sa till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Ta era svärd och gå igenom hela lägret och döda alla ni stöter på, ja, även bröder, vänner och grannar.’ ” 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen dog omkring 3 000 personer.
29 Sedan sa Mose till leviterna: ”Idag har ni blivit vigda åt Herren. Ni stod emot era egna söner och bröder, och nu vill han välsigna er.”
Mose ber för folket
30 Dagen därpå sa Mose till folket: ”Ni har begått en fruktansvärd synd, men jag ska gå tillbaka till Herren på berget. Kanske kan jag finna försoning för er synd.”
31 Mose gick alltså tillbaka upp till Herren och sa: ”Folket har begått en stor synd, de har gjort sig gudar av guld. 32 Förlåt dem! Om du inte gör det, så stryk mitt namn ur boken[b] du skriver i.”
33 Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur min bok. 34 Gå nu och led folket till den plats som jag har sagt! Min ängel ska gå framför dig. Men när tiden är inne ska jag straffa dem för deras synd.”
Hälsning
1 Från Paulus, Silvanus[a] och Timotheos.
Till församlingen i Thessalonike som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus[b].
Nåd och frid åt er.
Paulus tackar Gud för församlingens tro
2 Vi tackar alltid Gud för er alla och ber ständigt för er, 3 för vi tänker på allt ni gör i tron, hur ni arbetar i kärlek och håller fast vid hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Fader.
4 Vi vet, syskon[c], Guds älskade, att han har utvalt er. 5 Det evangelium vi förkunnar kom inte till er bara med ord, utan med kraft och den heliga Anden och fullt övertygande. Ni vet ju vad vi gjorde bland er och för er. 6 Ni följde vårt exempel, och därmed också Herrens exempel, genom att ni var villiga att lida, då ni nu tagit emot ordet med den glädje som den heliga Anden ger. 7 På det sättet blev ni själva ett föredöme för alla de troende i Makedonien och Achaia[d], 8 för ni har låtit Herrens ord höras, inte bara i Makedonien och Achaia, utan er tro har blivit känd överallt. Vi behöver inte säga någonting, 9 för alla berättar själva om hur ni tog emot oss och vände er bort från avgudar för att tjäna den levande och sanna Guden 10 och vänta på hans Son från himlen – Jesus, som Gud uppväckte från de döda och som räddar oss från den kommande vreden.
11 Lyckliga är ni när man hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Jubla och var glada, för ni får en stor lön i himlen. Så förföljde de ju profeterna före er.
Salt och ljus
(Mark 9:50; Luk 11:33; 14:34-35)
13 Ni är jordens salt. Men om saltet har förlorat sin kraft, hur får man det salt igen? Det duger inte till något annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. 14 Ni är det ljus som lyser upp världen. En stad uppe på ett berg kan inte gömmas. 15 När man tänder en lampa ställer man inte ett sädesmått över den. En lampa ställer man i ett lampställ så att den lyser för alla i huset. 16 På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Fader i himlen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.