Book of Common Prayer
En bön om nåd, ledning och förlåtelse
25 Av David.
Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp,[a]
2 du min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
och låt inte mina fiender triumfera över mig.
3 Ingen som hoppas på dig behöver någonsin skämmas.
Men de som utan orsak handlar svekfullt ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar!
5 Led mig i din sanning och undervisa mig,
du min frälsnings Gud.
Jag hoppas på dig, alltid.
6 Herre, tänk på din barmhärtighet
och nåd som du alltid har visat.
7 Tänk inte på min ungdoms synder,
mina överträdelser,
utan kom ihåg mig i din nåd,
tänk på mig i din godhet, Herre.
8 Herren är god och rättsinnig,
därför visar han syndarna vägen.
9 Han vägleder de ödmjuka rätt,
han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet
för dem som håller hans förbund och befallningar.
11 Herre, för ditt namns skull,
förlåt min synd, för den är stor.
12 Vem det än är som fruktar Herren,
honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.
13 Han får leva ett gott liv,
och hans barn ska ärva landet.
14 Herren har förtroende för dem som fruktar honom,
och de får insyn i hans förbund.
15 Jag ser alltid upp till Herren,
för han frigör min fot ur nätet.
16 Vänd dig till mig, var nådig mot mig,
för jag är ensam och nertyngd.
17 Min ångest blir allt värre.
Befria mig från min nöd!
18 Se hur jag lider och vilket elände jag har!
Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har
och hur våldsamt de hatar mig!
20 Bevara mitt liv och rädda mig!
Låt mig inte komma på skam,
för jag tar min tillflykt till dig.
21 Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,
för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från all dess nöd!
Tacksägelse över segern
9 För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]
2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
och berätta om alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig.
Jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender drar sig tillbaka,
vacklar och förgås inför dig.
5 Du har försvarat min rätt och min sak,
du har satt dig på tronen
som en rättfärdig domare.
6 Du har tillrättavisat folken
och gjort slut på de ogudaktiga
och utplånat deras namn för all framtid.
7 Fienden är borta, utplånad för evigt.
Du ödelade städerna,
man ska inte ens komma ihåg dem.
8 Men Herren regerar för all framtid.
Han har ställt fram sin tron för att döma.
9 Han dömer världen i rättfärdighet,
han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
förtröstar på dig, Herre,
för du överger inte dem som söker dig.
12 Lovsjung Herren,
honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13 Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.
14 Herre, var nådig mot mig,
se hur jag får lida för dem som hatar mig,
du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[c] portar
och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
Higgajón[d]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.
20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
Låt folken veta att de är bara människor! Séla
Ett rättfärdigt liv
15 En psalm av David.
Herre, vem får bo i ditt tält?
Vem får vistas uppe på ditt heliga berg?
2 Den som lever ett oklanderligt liv,
gör det som är rättfärdigt
och talar sanning av hjärtat,
3 den som inte förtalar andra,
den som inte skadar sin granne
eller vanärar sin medmänniska,
4 den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren,
den som håller sin ed även om det skulle skada honom,
5 den som inte lånar ut pengar mot ränta
och vägrar att ta emot mutor för att fälla en oskyldig.
Den som gör så kommer aldrig att vackla.
Jetro ger Mose ett vist råd
(5 Mos 1:9-18)
13 Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare och från morgonen till kvällen stod människor omkring honom.
14 När Moses svärfar såg hur mycket han hade att göra sa han: ”Varför försöker du klara av allt det här själv, medan folket får stå omkring dig och vänta hela dagen?” 15 ”Folket kommer till mig för att söka Guds vilja”, svarade Mose sin svärfar. 16 ”När de är oeniga kommer de till mig, och jag avgör mellan dem, och så undervisar jag dem om Guds bud och lagar.”
17 ”Det där är inte bra!” förklarade svärfadern. 18 ”Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv. 19 Hör nu på mitt råd och Gud kommer att vara med dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska undervisa dem om Guds lagar och bud och hur de ska leva och handla. 21 Men du ska utse lämpliga män bland folket, sådana som är gudfruktiga och pålitliga och inte tar emot mutor, och dem ska du göra till ledare, somliga för tusen personer, andra för hundra, femtio eller tio personer. 22 Låt dessa alltid vara domare för folket. Om det är något som är komplicerat, kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt. 23 Om du gör så här och det sker på Guds befallning, kan du bättre klara av uppgiften och då kommer alla också att gå hem nöjda.”
24 Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag. 25 Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio. 26 De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.
27 Mose lät sedan sin svärfar återvända hem till sitt land.
Råd till församlingsledare och ungdomar
5 Nu en förmaning till er som är ledare i församlingen. Jag är ju själv församlingsledare och vittne till Kristus lidanden och ska också få dela Kristus härlighet som kommer att uppenbaras.
2 Var herdar för Guds hjord som han har satt er att leda, och vaka över den, inte därför att ni måste utan därför att ni själva vill. Det är så Gud vill ha det. Gör det inte för egen vinning, utan därför att ni vill tjäna helhjärtat. 3 Uppträd inte som härskare över dem som anförtrotts åt er, utan gå före med gott exempel för hjorden. 4 Då ska ni, när den högsta herden uppenbarar sig, få en härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
5 Ni som är unga, underordna er de äldre. Men för er alla gäller att klä er i ödmjukhet, för
”Gud står emot de stolta,
men de ödmjuka visar han nåd.”[a]
6 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så kommer han att upphöja er när tiden är inne. 7 Lämna alla bekymmer till honom, för han tar hand om er.
Var på er vakt
8 Var nyktra och tänk klart. Djävulen, er fiende, stryker omkring som ett rytande lejon och letar efter någon att sluka. 9 Stå emot hans angrepp och håll fast vid er tro. Kom ihåg att alla troende i världen får gå igenom samma lidanden.
10 Gud har i all sin nåd kallat oss till sin eviga härlighet i Kristus, och efter en kort tid som ni behöver lida ska han upprätta er och ge er kraft, stödja er och ge er fasthet. 11 Hans är makten i all evighet, amen.
Slutord
12 Jag har skrivit detta brev till er med hjälp av Silvanus, en pålitlig, troende bror som jag anser att han är. Jag ville med dessa korta rader förmana er och vittna om denna Guds sanna nåd, som ni alltid ska hålla fast vid.
13 Församlingen i Babylon[b], som är utvald som ni, hälsar till er. Markus, min son[c], hälsar också till er. 14 Hälsa varandra med en kärlekskyss.[d]
Frid åt er alla som är i Kristus.
Jesus släkttavla
(Luk 3:23-38)
1 Detta är släkttavlan för Jesus Kristus[a], som var ättling till David och Abraham:
2 Abraham var far till Isak,
Isak till Jakob,
Jakob till Juda och hans bröder,
3 Juda var far till Peres och Serach, och deras mor hette Tamar,
Peres var far till Hesron,
Hesron till Ram,
4 Ram till Amminadav,
Amminadav till Nachshon,
Nachshon till Salma,
5 Salma till Boas, vars mor hette Rachav,
Boas till Oved, vars mor hette Rut,
Oved till Jishaj,
6 Jishaj till kung David.
David var far till Salomo, vars mor var änkan efter Uria,
7 Salomo till Rehabeam,
Rehabeam till Avia,
Avia till Asa,
8 Asa till Joshafat,
Joshafat till Joram,
Joram till Ussia,
9 Ussia till Jotam,
Jotam till Achas,
Achas till Hiskia,
10 Hiskia till Manasse,
Manasse till Amon,
Amon till Josia,
11 Josia till Jekonia[b] och hans bröder, som föddes vid den tid då folket fördes bort i fångenskap till Babylon.
12 Efter bortförandet till Babylon:
Jekonias, far till Shealtiel,
Shealtiel till Serubbabel,
13 Serubbabel till Avihud,
Avihud till Eljakim,
Eljakim till Asor,
14 Asor till Sadok,
Sadok till Akim,
Akim till Elihud,
15 Elihud till Elasar,
Elasar till Mattan,
Mattan till Jakob,
16 och Jakob till Josef. Josef var Marias man, och hon var mor till Jesus som kallas Kristus.
17 Det var alltså fjorton släktled från Abraham fram till David, fjorton släktled från David fram till bortförandet till Babylon och fjorton släktled från bortförandet till Babylon fram till Kristus.
Johannes döparen banar väg för Jesus
(Mark 1:2-8; Luk 3:1-18; Joh 1:19-28)
3 Vid den tiden började Johannes döparen förkunna ute i den judiska ödemarken. 2 Han sa: ”Vänd om! Himmelriket är nära.” 3 Det var honom det talades om genom profeten Jesaja, när han sa:
”En röst ropar i ödemarken:
’Bana väg för Herren!
Jämna vägen för honom![a]’ ”
4 Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung. 5 Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut till honom, 6 och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.