Book of Common Prayer
Herrens godhet och hjälp
34 [a](A) Av David, när han spelade galen inför Abimelek[b], som drev bort honom så att han kom undan.
2 (B) Jag vill alltid prisa Herren,
hans lov ska ständigt
vara i min mun.
3 (C) Min själ ska vara stolt i Herren,
de ödmjuka ska höra det
och glädjas.
4 Lova Herren med mig,
låt oss upphöja hans namn
tillsammans!
5 (D) Jag sökte Herren
och han svarade mig,
han räddade mig
från allt som skrämde mig.
6 De som ser upp till honom
strålar av fröjd,
deras ansikten[c] behöver inte
rodna av skam.
7 Här är en plågad som ropade,
och Herren hörde honom
och frälste honom
ur all hans nöd.
8 (E) Herrens ängel vakar
runt dem som vördar honom,
och han befriar dem.
9 (F) Smaka och se att Herren är god!
Salig är den som flyr till honom.
10 (G) Vörda Herren, ni hans heliga,
för de som vördar honom
saknar ingenting.
11 (H) Unga lejon lider nöd och hungrar,
men de som söker Herren
saknar inget gott.
12 Kom, barn, lyssna till mig!
Jag ska lära er att vörda Herren.
13 (I) Är du en människa
som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 (J) Vakta då din tunga
från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 (K) Undvik det onda och gör det goda,
sök friden och följ den.
16 (L) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 (M) Men Herrens ansikte
är emot dem som gör det onda,
för att utplåna minnet av dem
från jorden.
18 (N) De rättfärdiga ropar
och Herren hör,
han räddar dem ur all deras nöd.
19 (O) Herren är nära dem
som har ett förkrossat hjärta
och frälser dem
som har en bedrövad ande.
20 (P) Mycket får den rättfärdige lida,
men Herren räddar honom ur allt.
21 (Q) Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem ska krossas.[d]
22 Ondskan blir den gudlöses död,
och de som hatar den rättfärdige
ska stå med skuld.
23 (R) Men Herren friköper
sina tjänares själar,
och ingen som flyr till honom
ska stå med skuld.
Befrielse ur fångenskapen
14 (A) Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”, 15 utan: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder dit han hade fördrivit dem.” För jag ska föra dem tillbaka till deras land som jag gav deras fäder.
16 (B) Se, jag ska sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de ska fiska upp dem. Sedan ska jag sända bud efter många jägare, och de ska fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor, 17 (C) för mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon. 18 (D) Och först ska jag i dubbelt mått straffa dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och avskyvärda gudar och fyllt min arvedel med sina vidrigheter.
19 (E) Herre, du min styrka och mitt värn,
min tillflykt på nödens dag,
till dig ska hednafolken komma
från jordens ändar och säga:
”Bara lögn har våra fäder ärvt,
tomma avgudar
som inte kan hjälpa.
20 (F) Kan en människa göra sig gudar?
Nej, de gudarna är inga gudar.”
21 (G) Därför ska jag nu visa dem,
den här gången
ska jag låta dem känna
min hand och min makt.
De ska inse
att mitt namn är Herren.
Jesu första lärjungar
14 (A) Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. 15 (B) Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!"[a]
16 (C) När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 17 Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 18 Genast lämnade de näten och följde honom.
19 När han kom lite längre fram såg han Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten och gjorde i ordning sina nät. 20 Genast kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus i båten med arbetarna och följde Jesus.
Herrens allmakt och nåd
33 (A) Jubla i Herren, ni rättfärdiga!
De ärligas lovsång är skön[a].
2 (B) Tacka Herren med harpa,
sjung hans lov
med tiosträngad lyra.
3 (C) Sjung till honom en ny sång,
spela vackert med jubelrop,
4 (D) för Herrens ord är rätt
och han är trofast i allt han gör.
5 (E) Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 (F) Himlen är skapad
genom Herrens ord,
hela dess här
genom hans muns ande.
7 (G) Han samlar havets vatten
som i en hög[b],
han lägger djupen
i förvaringsrum.
8 Hela jorden ska frukta Herren,
alla som bor i världen
ska bäva för honom,
9 (H) för han sade och det blev till,
han befallde och det stod där[c].
10 (I) Herren gör hednafolkens planer
om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 (J) Men Herrens plan
består för evigt,
hans hjärtas tankar
från släkte till släkte.
12 (K) Saligt är det folk
som har Herren till sin Gud,
det folk han har utvalt
till sin arvedel.
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser alla människors barn,
14 (L) från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.
15 (M) Han formar alla deras hjärtan,
han förstår alla deras verk.
16 (N) En kung segrar inte
genom stor armé,
en hjälte räddar sig inte
genom stor styrka.
17 (O) En häst ger inget hopp om seger,
med all sin kraft räddar den inte.
18 (P) Men Herrens ögon ser till dem
som vördar honom,
till dem som hoppas på hans nåd,
19 (Q) för att rädda deras själ från döden
och hålla dem vid liv
i hungerns tid.
20 (R) Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp
och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre!
Vi sätter vårt hopp till dig.
Som får bland vargar
16 (A) Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 17 (B) Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska[a] er i sina synagogor. 18 (C) Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. 19 (D) Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, 20 och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.
21 (E) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. 22 (F) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 23 Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.
24 (G) En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. 25 (H) Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul[b], hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det?
26 (I) Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. 27 Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken.
28 Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. 29 Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt[c]? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far[d]. 30 (J) Och på er är till och med alla hårstrån räknade. 31 (K) Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
32 (L) Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation