Book of Common Prayer
Skapelsens lovsång
148 [a]Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden!
2 [b]Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här!
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom,
alla lysande stjärnor!
4 [c]Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen!
5 [d]De ska prisa Herrens namn,
för han befallde och de skapades.
6 [e]Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt,
han gav dem en lag
som ingen bryter[f].
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 [g]eld och hagel, snö och dimma,
du stormvind som utför
hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 [h]ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare[i] på jorden,
12 ni ynglingar och flickor,
ni gamla med de unga.
13 [j]De ska prisa Herrens namn,
för endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord
och himmel.
14 [k]Han har rest ett horn[l] för sitt folk
till lovsång för alla sina trogna,
för Israels barn,
det folk som står honom nära.
Halleluja!
Glädje i Herren
149 [m]Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de trognas församling!
2 [n]Israel ska glädja sig över sin Skapare,
Sions barn jubla över sin kung.
3 [o]De ska prisa hans namn med dans,
sjunga hans lov med tamburin
och harpa,
4 [p]för Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka
med frälsning.
5 [q]De trogna ska jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 [r]De ska ha Guds lov i sin mun
och ett tveeggat svärd i sin hand,
7 [s]för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 [t]för att binda deras
kungar med kedjor
och deras stormän
med bojor av järn,
9 [u]för att verkställa den dom
som står skriven.
Det blir en ära för alla hans trogna.
Halleluja!
Halleluja!
150 [v]Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans mäktiga valv.
2 [w]Prisa honom för hans mäktiga
gärningar,
prisa honom för hans väldiga
storhet.
3 [x]Prisa honom med basunklang,
prisa honom med lyra och harpa.
4 [y]Prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängar och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler,
prisa honom med klingande
cymbaler.
6 [z]Allt som andas ska prisa Herren!
Halleluja!
Guds under vid uttåget ur Egypten
114 [a]När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med
främmande språk,
2 [b]då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 [c]Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 [d]Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du, hav?
Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Bäva inför Herren, du jord,
inför Jakobs Gud
8 [e]som gör klippan till vattenrik sjö,
den hårda stenen[f] till vattenkälla.
All ära åt Herren
115 [g][h]Inte oss, Herre, inte oss
utan ditt namn ska du ge ära,
för din nåds
och din sannings skull.
2 [i]Varför ska hednafolken få säga:
"Var är deras Gud?"
3 [j]Vår Gud är i himlen,
han gör allt han vill.
4 [k]Men deras avgudar
är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa men kan inte lukta,
7 händer men kan inte känna,
fötter men kan inte gå.
I sin strupe har de inget ljud.
8 [l]De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
9 [m]Israel, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons hus, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som vördar Herren,
lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
12 [n]Herren tänker på oss,
han välsignar –
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem
som vördar Herren,
både små och stora.
14 [o]Herren ska föröka er,
er och era barn.
15 [p]Ni är välsignade av Herren
som har gjort himmel och jord.
16 [q]Himlen är Herrens himmel,
och jorden har han gett
åt människors barn.
17 [r]De döda prisar inte Herren,
ingen som gått ner i det tysta.
18 [s]Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
50 Så övervann David filistén med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51 Sedan sprang David fram och ställde sig över filistén, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, och han gav honom dödsstöten och högg av honom huvudet.
När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52 Men Israels och Juda män bröt upp, höjde ett härskri och förföljde filisteerna ända tills man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Shaarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53 Sedan vände israeliterna tillbaka från jakten på filisteerna och plundrade deras läger. 54 (A) David tog filisténs huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
Sauls undran angående Davids far
55 När Saul såg David gå ut mot filistén, sade han till överbefälhavaren Abner: ”Vems son är egentligen den där pojken, Abner?” Abner svarade: ”Så sant du lever, o konung, jag vet inte.” 56 Då sade kungen: ”Fråga du vems son den unge mannen är.” 57 När David kom tillbaka efter att ha slagit filistén, tog Abner med honom och förde honom inför Saul. Filisténs huvud hade han i handen. 58 Då sade Saul till honom: ”Vems son är du, unge man?” David svarade: ”Son till din tjänare Ishai från Betlehem.”
Sauls avund och vrede
18 (B) När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 2 (C) Saul tog till sig David den dagen och lät honom inte återvända till sin fars hus. 3 (D) Och Jonatan slöt ett förbund med David, som han älskade lika djupt som sitt eget liv. 4 Jonatan tog av sig manteln[a] som han bar och gav den till David, och även sina andra kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte.
4 (A) Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. 5 (B) Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem.[a] 6 Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – 7 (C) eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.[b]
8 Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. 9 (D) För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren[c] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 (E) Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.[d] 12 (F) Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 (G) Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.[e]
14 (H) Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 15 Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet![f]
16 (I) Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?[g] 17 (J) Alltså kommer tron av predikan[h] och predikan genom Kristi ord.
29 (A) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni bygger profeternas gravar och smyckar de rättfärdigas gravmonument 30 och säger: Hade vi levt på våra fäders tid, så hade vi inte varit medskyldiga till profeternas blod. 31 Så vittnar ni om er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 (B) Fyll då också ni era fäders mått[a]! 33 (C) Ormar, huggormsyngel, hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna?
34 (D) Därför sänder jag er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem kommer ni att döda och korsfästa, andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som har spillts på jorden, från blodet av den rättfärdige Abel till blodet av Sakarja, Berekjas son,[b] som ni mördade mellan templet och altaret. 36 Jag säger er sanningen: Allt detta ska komma över det här släktet.
Jesu klagan över Jerusalem
37 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. 38 (E) Nu ska ert hus lämnas öde[c], 39 (F) för jag säger er: Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.[d]"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation