Book of Common Prayer

Tacksamhet för räddning

30 En psalm, en sång för tempelinvigningen^[a]. Av David.

Syndabekännelse och förlåtelse

32 ^(A) En vishetspsalm^[a] av David.

ANDRA BOKEN

Själens längtan efter Gud

42 ^(A) För körledaren. En vishetspsalm

av Koras söner.^[a]

Fortsättning av föregående psalm

²² Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.

Mose träder fram som medlare

²³ När ni hörde rösten ur mörkret medan berget brann i eld, kom ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. ^24 (A) Och ni sade: ”Se, Herren vår Gud har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. ²⁵ Varför ska vi nu dö? Den stora elden kommer att förtära oss. Om vi får höra mer av Herren vår Guds röst kommer vi att dö. ^26 (B) För vem bland allt kött har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och överlevt? ^27 (C) Träd du fram och hör allt som Herren vår Gud säger, och tala du till oss allt som Herren vår Gud talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.”

²⁸ Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade till mig: ”Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt de säger. ^29 (D) Om de ändå kunde ha sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. ³⁰ Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält. ³¹ Men du ska stanna kvar här hos mig, så ska jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du ska lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning.”

³² Var noga med att göra vad Herren er Gud har befallt er. Vik inte av, varken åt höger eller åt vänster. ³³ Den väg som Herren er Gud har befallt er att gå ska ni alltid följa, så att ni får leva och det går väl för er och ni får ett långt liv i det land som ni ska ta i besittning.

¹³ Men vi har samma trons Ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag. Även vi tror, och därför talar vi.^{[a] 14 (A)} Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. ^15 (B) Allt sker för er skull, för att nåden ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.

Tron och hoppet

^16 (C) Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. ^17 (D) Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. ^18 (E) Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.

5 ^(F) Vi vet att om vårt jordiska tält^[b] rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. ^2 (G) Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, ³ för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. ^4 (H) Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. ^5 (I) Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.

^6 (J) Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. ⁷ Vi lever här i tro, utan att se. ^8 (K) Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.

⁹ Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. ^10 (L) Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Den rike mannen och Lasarus

¹⁹ Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. ²⁰ Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. ²¹ Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna^[a] kom till och med och slickade hans sår. ²² Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida^[b].

Även den rike dog och blev begravd. ²³ I helvetet^[c], där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. ^24 (A) Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. ^25 (B) Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. ²⁶ Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.

²⁷ Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. ²⁸ Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. ^29 (C) Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. ³⁰ Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. ³¹ Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."