Book of Common Prayer
Bön vid sjukdom och fienders hån
41 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Salig är den som bryr sig om
den fattige!
Herren ska befria honom
på olyckans dag.
3 (B) Herren ska bevara honom
och hålla honom vid liv,
han ska skattas lycklig i landet.
Du utlämnar honom inte
åt hans fienders vilja.
4 (C) Herren stöder honom
vid sjukbädden,
under hans sjukdom
förvandlar du helt hans läge.
5 (D) Jag säger:
Herre, förbarma dig över mig!
Bota min själ,
för jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger elakt om mig:
"När ska han dö
och hans namn försvinna?"
7 Kommer någon och besöker mig
talar han tomma ord,
han samlar på skvaller
och går sedan och sprider det.
8 (E) Alla som hatar mig
viskar till varandra om mig,
de tänker det värsta om mig:
9 "Han har drabbats av något dödligt,
han ligger där
och reser sig aldrig mer."
10 (F) Även min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig[a].
11 Men du, Herre,
förbarma dig över mig
och upprätta mig,
så ska jag ge dem vad de förtjänar.
12 Jag vet att du älskar mig,
för min fiende
triumferar inte över mig.
13 (G) Du stöder mig i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte
för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Tröst mot onda tungor
52 För körledaren. En vishetspsalm av David, 2 (A) när edomiten Doeg kom[a] och berättade för Saul att David hade gått in i Ahimeleks hus.
3 (B) Varför skryter du med det onda,
du mäktige man?
Guds nåd består för alltid.
4 (C) Din tunga tänker ut fördärv,
den är som en vässad rakkniv.
Du begår svek.
5 Du älskar ont mer än gott,
lögn mer än att tala sanning. Sela
6 Du älskar allt tal som skadar,
du falska tunga.
7 Därför ska Gud
riva ner dig för alltid,
gripa dig och rycka dig
ur din hydda,
utrota dig ur de levandes land. Sela
Bön när fienderna tycks segra
44 För körledaren. En vishetspsalm
av Koras söner.
2 (A) Gud, vi har hört med våra öron,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde
på deras tid, i forna dagar.
3 (B) Med din hand
fördrev du hednafolken,
men våra fäder planterade du.
Andra folk förgjorde du,
men dem lät du breda ut sig.
4 (C) Det var inte med sitt svärd
som de intog landet,
inte deras egen arm
som frälste dem.
Nej, det var din högra hand,
din arm och ditt ansiktes ljus,
för du älskade dem.
5 Du är min kung, o Gud.
Ge befallning om frälsning
för Jakob!
6 (D) Genom dig ska vi slå ner
våra fiender,
genom ditt namn trampa ner
våra motståndare.
7 (E) Jag litar inte till min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss
från våra fiender,
du lät dem som hatar oss
få skämmas.
9 (F) Gud, vi lovar dig dagen lång,
vi prisar ditt namn för evigt.
Sela
10 (G) Ändå har du förkastat oss
och vanärat oss,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss ge vika för fienden,
och de som hatar oss tar byte.
12 Du gör oss till slaktfår
och skingrar oss
bland hednafolken.
13 (H) Du säljer ditt folk för ingenting,
du gör ingen vinst på affären.
14 (I) Du gör oss till åtlöje
för våra grannar,
till spott och spe
för dem som bor omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordspråk
bland hednafolken,
man skakar på huvudet
bland folken.
16 (J) Dagen lång är min vanära inför mig,
mitt ansikte täcks av skam
17 (K) när jag hör den som hånar och hädar,
när jag ser fienden
och den hämndlystne.
18 Allt detta har drabbat oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
våra steg har inte vikit från din väg.
20 Men du har krossat oss
där schakaler bor
och låtit dödens skugga
falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt våra händer
mot en främmande gud,
22 (L) skulle då inte Gud ha märkt det,
han som känner hjärtats
hemligheter?
23 (M) Nej, för din skull
dödas vi dagen lång,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna! Varför sover du, Herre?
Vakna upp, förkasta oss inte
för alltid!
25 Varför döljer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande
och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp är nertryckt mot jorden.
27 Grip in och hjälp oss!
Friköp oss för din nåds skull.
13 (A) Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar Herren er Gud och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, 14 (B) då ska jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn,[a] och du ska få bärga in din säd, ditt vin och din olja. 15 Jag ska ge din boskap gräs på din mark, och du ska äta och bli mätt. 16 Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem, 17 (C) för då ska Herrens vrede upptändas mot er, och han ska stänga himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som Herren ger er.
18 (D) Ni ska lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne och binda dem som ett tecken på er hand, och de ska vara som en påminnelse på er panna.[b] 19 (E) Ni ska lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.
Försoningens tjänst
11 (A) Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12 (B) Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13 (C) Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er.
14 Kristi kärlek driver oss[a], för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. 15 (D) Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.
16 Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt[b] sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.
17 (E) Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18 (F) Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 (G) Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.
20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 21 (H) Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud[c].
6 (I) Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. 2 (J) Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.[d]
Förförelser, synd och förlåtelse
17 (A) Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! 2 Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små.
3 (B) Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom."
Tro och tjänst
5 Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro!" 6 (C) Herren svarade: "Om ni har tro, bara som ett senapskorn[a], ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.
7 Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords? 8 Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? 10 På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation