Book of Common Prayer
Klagan i djupaste nöd
88 (A) En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót[a]. En vishetspsalm av esraiten Heman.[b]
2 (B) Herre, min frälsnings Gud,
dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma
inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop,
4 för min själ är mättad med lidanden
och mitt liv närmar sig dödsriket.
5 (C) Jag räknas bland dem
som går ner i graven,
jag är som en man utan livskraft.
6 (D) Jag är övergiven bland de döda,
likt de fallna som ligger i graven,
dem du inte längre tänker på
och som inte mer
är i dina händer.
7 (E) Du har sänkt mig längst ner i hålan,
ner i mörkret, ner i djupet.
8 (F) Din vrede vilar tung över mig,
alla dina böljor låter du
skölja över mig. Sela
9 (G) Du har fjärmat mina förtrogna
från mig,
du har gjort mig vidrig för dem,
fångad så att jag inte kommer ut.
10 (H) Mitt öga förtärs av lidande.
Herre, jag ropar till dig varje dag,
jag sträcker mina händer
mot dig.
11 (I) Gör du under för de döda,
kan skuggorna resa sig
och tacka dig? Sela
12 Förkunnar man din nåd i graven,
din trofasthet i avgrunden?
13 (J) Känner man dina under i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 (K) Men jag ropar till dig, Herre,
om morgonen möter dig min bön.
15 (L) Varför, Herre,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
och förtvivlar.
17 (M) Din vredes lågor sveper över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
som vatten,
omringar mig helt och hållet.
19 (N) Mina nära och kära
har du fjärmat från mig.
I mina förtrognas ställe
har jag bara mörker.
Under den Högstes beskydd
91 (A) Den som sitter
under den Högstes beskydd
och vilar
under den Allsmäktiges skugga,
2 (B) han säger till Herren:
"Min tillflykt och min borg,
min Gud som jag litar på."
3 (C) Han ska rädda dig
från jägarens snara
och den härjande pesten.
4 (D) Med sina fjädrar täcker han dig,
under hans vingar
finner du tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm.
5 (E) Du ska inte frukta nattens fasor,
inte pilen som flyger om dagen,
6 inte pesten som smyger i mörkret
eller sjukdomen som härjar
mitt på dagen.
7 Tusen kan falla vid din sida,
tiotusen vid din högra sida,
men dig drabbar det inte.
8 (F) Du ska bara se det med egna ögon,
bevittna hur de gudlösa
får sitt straff.
9 (G) Du har sagt att Herren
är ditt skydd,
du har gjort den Högste
till din tillflykt.
10 (H) Inget ont ska drabba dig,
ingen plåga närma sig din hydda,
11 (I) för han ska befalla sina änglar
att bevara dig på alla dina vägar.
12 (J) De ska bära dig på sina händer
så att du inte stöter din fot
mot någon sten.
13 (K) Du ska gå fram
över lejon och huggormar,
trampa på unga lejon
och drakar[a].
14 "Han älskar[b] mig,
därför ska jag befria honom,
och jag ska beskydda honom
eftersom han känner mitt namn.
15 (L) Han ropar till mig
och jag svarar honom.
Jag är med honom i nöden,
jag ska rädda honom
och ge honom ära.
16 (M) Jag ska mätta honom med långt liv
och låta honom se min frälsning."
Glädje över Herrens gärningar
92 [c]En psalm, en sång för sabbatsdagen.
2 (N) Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn,
du den Högste,
3 (O) att på morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet,
4 (P) med tiosträngad lyra och luta,
med klingande[d] toner på harpan.
5 (Q) Du gläder mig, Herre,
med dina gärningar,
jag jublar över dina händers verk.
6 (R) Hur stora är inte dina verk, Herre,
hur djupa dina tankar!
7 (S) En oförnuftig man förstår det inte,
dåren fattar det inte.
8 (T) När de gudlösa grönskar som gräs
och alla förbrytare blomstrar,
går de ändå mot evig
undergång.
9 (U) Men du, Herre,
är den Högste för evigt.
10 (V) Se dina fiender, Herre,
se, dina fiender ska förgås,
alla förbrytare skingras!
11 (W) Men mitt horn höjer du
som vildoxens,
jag är överöst med frisk olja.
12 (X) Mina ögon får se
mina förföljare falla,
mina öron får höra om de onda
som reste sig mot mig.
Herren uppenbarar sig för Samuel
3 (A) Pojken Samuel gjorde tjänst inför Herren hos Eli. På den tiden var Herrens ord sällsynt, profetsyner var inte vanliga. 2 (B) Då hände en gång detta medan Eli låg på sin plats. Hans ögon hade börjat bli skumma så att han inte kunde se. 3 (C) Guds lampa[a] hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i Herrens tempel där Guds ark stod. 4 Då kallade Herren på Samuel. ”Här är jag”, svarade Samuel. 5 Sedan skyndade han bort till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men han svarade: ”Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Och han gick och lade sig.
6 Herren kallade än en gång på Samuel, och Samuel steg upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men han svarade: ”Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen.” 7 Samuel kände inte Herren än, och Herrens ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom.
8 Herren kallade på Samuel för tredje gången, och han steg upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Då förstod Eli att det var Herren som kallade på den unge pojken. 9 Därför sade han till Samuel: ”Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör.” Och Samuel gick och lade sig på sin plats.
10 Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och Samuel svarade: ”Tala, din tjänare hör.” 11 (D) Då sade Herren till Samuel: ”Se, jag kommer att göra något i Israel som ska ringa i båda öronen på var och en som hör det. 12 (E) Den dagen ska jag förverkliga över Eli allt som jag talat mot hans hus, från det första till det sista. 13 Jag har förklarat för honom att jag ska döma hans hus till evig tid för den synd som han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig utan att han tillrättavisade dem. 14 (F) Därför har jag också betygat med ed för Elis hus att deras skuld aldrig någonsin ska försonas genom slaktoffer eller andra offergåvor.”
15 Samuel låg kvar till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd för att berätta synen för Eli. 16 Men Eli ropade på Samuel: ”Samuel, min son!” Han svarade: ”Här är jag.” 17 Då sade Eli: ”Vad var det han sade till dig? Dölj det inte för mig! Må Gud straffa dig både nu och i framtiden om du döljer för mig ett enda ord av det han sade till dig.” 18 Då berättade Samuel allt för honom och dolde ingenting. Eli sade: ”Han är Herren. Han får göra det som är gott i hans ögon.”
19 (G) Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och lät inget av allt han sagt falla till marken. 20 (H) Hela Israel från Dan till Beer-Sheba[b] förstod att Samuel var betrodd som Herrens profet. 21 Och Herren fortsatte att visa sig i Shilo, för Herren uppenbarade sig för Samuel i Shilo genom Herrens ord.
37 (A) När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" 38 (B) Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39 (C) Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."
40 (D) Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" 41 (E) De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.
De troendes gemenskap
42 (F) De höll troget fast vid apostlarnas undervisning[a] och vid gemenskapen[b], brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 (G) Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 (H) De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 (I) De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Templet ska förstöras
5 (A) När några talade om hur templet var utsmyckat[a] med vackra stenar och tempelgåvor, sade Jesus: 6 (B) "Detta som ni ser – det ska komma dagar då här inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."
Nöd och förföljelse
7 Då frågade de honom: "Mästare, när ska det ske? Och vad blir tecknet när det ska hända?" 8 (C) Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Följ dem inte! 9 Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Sådant måste först hända, men slutet kommer inte genast."
10 (D) Sedan sade han till dem: "Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. 11 Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra, och skrämmande syner och väldiga tecken från himlen.
12 (E) Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. 13 Då får ni tillfälle att vittna. 14 (F) Bestäm er för att inte förbereda några försvarstal, 15 (G) för jag ska ge er en mun och en vishet som ingen av era fiender ska kunna stå emot eller säga emot. 16 (H) Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner, och en del av er ska man döda. 17 Och ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. 18 (I) Men inte ett hår på ert huvud ska gå förlorat. 19 (J) Genom att stå fasta ska ni vinna era själar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation