^17 (A) Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska^[a] er i sina synagogor. ^18 (B) Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ^19 (C) Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.

^21 (D) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. ^22 (E) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. ²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.

^24 (F) En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. ^25 (G) Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul^[b], hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det?

^26 (H) Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. ²⁷ Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken.

²⁸ Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. ²⁹ Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt^[c]? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far^[d]. ^30 (I) Och på er är till och med alla hårstrån räknade. ^31 (J) Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

^32 (K) Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. ^33 (L) Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen.

Inte fred utan svärd

^34 (M) Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. ³⁵ Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,^{[e] 36 (N)} och var och en får sin familj till fiender.

^37 (O) Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. ^38 (P) Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. ^39 (Q) Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.

^40 (R) Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. ^41 (S) Den som tar emot en profet för att det är en profet ska få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig för att det är en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön. ⁴² Och den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön."

^19 (A) Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ^20 (B) Kom ihåg vad jag sagt: tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, ska de också bevara ert ord.^{[a] 21 (C)} Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.

^22 (D) Hade jag inte kommit och talat till dem, skulle de vara utan synd^[b]. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd. ^23 (E) Den som hatar mig hatar också min Far. ^24 (F) Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, så skulle de vara utan synd. Men nu har de sett dem, och de har hatat både mig och min Far. ²⁵ Så skulle ordet uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan orsak.^[c]

^26 (G) Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig. ^27 (H) Också ni ska vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.

^3 (A) De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll.

¹⁸ och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte.

Petrus fängslas och blir räddad

12 Vid den tiden lät kung Herodes^[a] gripa och misshandla några i församlingen. ^2 (A) Han lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd. ³ När han såg att judarna gillade detta, fortsatte han och grep även Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. ⁴ Efter gripandet satte han honom i fängelse och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När påsken var över tänkte han ställa honom inför folket. ^5 (B) Petrus hölls därför kvar i fängelset medan församlingen bad ihärdigt till Gud för honom.

⁶ Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. ^7 (C) Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från hans händer, ⁸ och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och sandalerna." Petrus gjorde så, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." ⁹ Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg.

^10 (D) De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. ¹¹ När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."

^12 (E) När han nu insett vad som hänt gick han till Marias hus, hon som var mor till Johannes som kallades Markus^[b]. Där var många samlade och bad. ¹³ Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna. ¹⁴ När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: "Petrus står utanför porten!" ¹⁵ De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel." ¹⁶ Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. ¹⁷ Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta det för Jakob^[c] och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.

¹⁸ På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade hänt med Petrus? ¹⁹ När Herodes lät söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort^[d]. Därefter reste han ner från Judeen till Caesarea och stannade där.

Herodes död

²⁰ Herodes låg i bitter fejd med folket i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och när de hade fått över hans kammarherre Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning.

²¹ På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud^[e], och höll ett tal till dem. ^22 (F) Då ropade folket: "Det är en guds röst, inte en människas!" ^23 (G) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar^[f] och dog.

SAULUS FÖRSTAMISSIONSRESA (Kap 13:4-14:28)

Barnabas och Saulus sänds ut

^24 (H) Guds ord hade framgång och spred sig alltmer. ^25 (I) När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vände de tillbaka och tog då med^[g] sig Johannes som kallades Markus.

^22 (A) Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas^[a]. ²³ De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. ²⁴ När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.

²⁵ Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. ^26 (B) Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.

²⁷ Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv^[b], eftersom han trodde att fångarna hade flytt. ²⁸ Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans." ²⁹ Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. ^30 (C) Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" ^31 (D) De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." ³² Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.

³³ Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. ^34 (E) Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

³⁵ När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna." ³⁶ Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!" ^37 (F) Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare^[c], och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss."

³⁸ Rättstjänarna framförde dessaord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. ³⁹ De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. ⁴⁰ Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.