Book of Common Prayer
FÖRSTA BOKEN
De två vägarna
1 (A) Salig är den som inte följer
de gudlösas råd,
som inte går in på[a] syndares väg
och sitter bland föraktare,
2 (B) utan har sin glädje
i Herrens undervisning[b]
och begrundar [c]hans ord
både dag och natt.
3 (C) Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
4 (D) Sådana är inte de gudlösa,
de är som agnar[d]
som skingras för vinden.
5 (E) Därför ska inte de gudlösa
bestå vid domen,
inte syndarna
i de rättfärdigas församling.
6 (F) Herren känner
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg
leder till fördärvet.
Guds Son och hans motståndare
2 (G) Varför är hednafolken i uppror?
Varför tänker folken
tomma tankar?
2 (H) Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar ihop sig
mot Herren och hans Smorde[e]:[f]
3 (I) "Vi sliter sönder deras band
och kastar av oss deras rep!"
4 (J) Han som tronar i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Så talar han till dem i sin vrede,
slår dem med skräck
i sin glödande harm:
6 (K) "Det är jag som har insatt min kung
på Sion, mitt heliga berg."
7 (L) Jag vill förkunna Herrens beslut,
han sade till mig:
"Du är min Son,
jag har fött dig i dag.[g]
8 (M) Be mig, så ger jag dig
hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 (N) Du ska krossa[h] dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkärl."[i]
10 Var nu kloka, ni kungar,
ta varning, ni domare[j] på jorden!
11 (O) Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 (P) Ge Sonen hyllningskyss,
så att han inte vredgas
och ni går under på er väg,
för hans vrede
kan snabbt blossa upp.
Saliga är alla som flyr till honom.
Bön om hjälp mot fiender
3 (Q) En psalm av David när han flydde för sin son Absalom[k].
2 (R) Herre, hur många är inte
mina fiender!
Många reser sig mot mig,
3 många säger om min själ:
"Han får ingen frälsning
hos Gud." Sela[l]
4 (S) Men du, Herre, är en sköld
runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter mitt huvud.
5 (T) Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig
från sitt heliga berg. Sela
6 (U) Jag lade mig ner och somnade,
jag vaknade igen,
för Herren stöder mig.
7 (V) Jag fruktar inte tiotusen man
som omringar mig från alla håll.
8 (W) Res dig, Herre!
Fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden[m],
du krossar de gudlösas tänder.
9 (X) Frälsningen finns hos Herren.
Låt din välsignelse vila
över ditt folk! Sela
Aftonbön i nöd
4 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd ger du mig rum.
Förbarma dig över mig
och hör min bön!
3 Höga herrar,
hur länge ska ni kränka
min heder?
Hur länge ska ni älska tomhet
och jaga efter lögn? Sela
4 Ni ska veta hur underbart
Herren tar till sig sin trogne,
Herren hör när jag ropar
till honom.
5 (Y) Grips ni av vrede, synda inte!
Tänk efter i era hjärtan på er bädd
och var stilla. Sela
6 (Z) Bär fram rätta offer
och lita på Herren.
7 (AA) Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
Låt ditt ansiktes ljus
lysa över oss, Herre!
8 Du har gett mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin
i mängd.
9 (AB) I frid kan jag lägga mig ner
och sova[n],
för bara du, Herre,
låter mig bo i trygghet.
Den oskyldiges bön om Herrens dom
7 En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord[a].
2 Herre min Gud, jag flyr till dig.
Fräls mig från alla som jagar mig,
rädda mig!
3 (A) Annars river de min själ som lejon,
rycker bort mig utan räddning.
4 (B) Herre min Gud,
om jag har gjort detta,
om jag har orätt på mina händer,
5 (C) om jag lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän
utan orsak –
6 låt då fienden jaga min själ
och hinna upp mig,
låt honom trampa mitt liv
till marken
och lägga min ära[b] i stoftet. Sela
7 (D) Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina
fienders raseri!
Vakna till min hjälp[c],
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folkslag
samlas omkring dig,
trona åter över dem i höjden.
9 (E) Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet
som täcker mig.
10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar[d]
är en rättfärdig Gud.
11 (G) Min sköld är hos Gud,
han frälser dem
som har ärliga hjärtan.
12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som visar sin vrede
varje dag.
13 (I) Om någon inte omvänder sig
slipar han sitt svärd,
han spänner sin båge[e]
och laddar den[f],
14 (J) han förbereder
sina dödliga vapen
och gör sina pilar brinnande.
15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
han går havande med olycka
och föder lögn.
16 (L) Han gräver en grop
och gör den djup,
men faller själv i graven
han grävde.
17 (M) Hans ondska slår tillbaka
mot hans eget huvud,
hans våld drabbar
hans egen hjässa.
18 (N) Jag vill tacka Herren
för hans rättfärdighet
och lovsjunga
Herren den Högstes namn.
Sauls seger över amalekiterna
15 (A) Samuel sade till Saul: ”Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. 2 (B) Så säger Herren Sebaot: Jag ska straffa Amalek[a] för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom då han drog upp ur Egypten. 3 (C) Dra ut och slå amalekiterna och vig[b] allt de har åt förintelse. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, kor och får, kameler och åsnor.”
7 (A) Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. 8 (B) Han tillfångatog Amaleks kung Agag levande och vigde allt folket åt förintelse med svärd. 9 Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, korna och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte viga åt förintelse. All boskap däremot som var dålig och värdelös vigde de åt förintelse.
Saul förkastas
10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 (C) ”Jag ångrar att jag gjort Saul till kung, för han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.
12 Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel[a] och där rest en minnesstod åt sig, och sedan svängt av och fortsatt ner till Gilgal. 13 När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning.” 14 Men Samuel sade: ”Vad är det då för bräkande av får som ljuder i mina öron, och vad är det för råmande av kor som jag hör?” 15 Saul svarade: ”De tog med dem från amalekiterna. Folket skonade det bästa av fåren och korna för att offra åt Herren din Gud. Men det andra har vi vigt åt förintelse.”
16 Då sade Samuel till Saul: ”Sluta! Jag ska tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.” Saul sade till honom: ”Tala.” 17 (D) Samuel sade: ”Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? 18 Herren sände i väg dig och sade: Gå och vig dessa syndare, amalekiterna, åt förintelse och strid mot dem tills du gjort slut på dem. 19 Varför har du då inte lyssnat till Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 20 Saul svarade Samuel: ”Jag har ju lyssnat till Herrens röst och gått den väg som Herren har sänt mig på. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och vigt amalekiterna åt förintelse. 21 Men folket tog av bytet får och kor, det bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det åt Herren din Gud i Gilgal.”
22 (E) Då sade Samuel: ”Behagar det Herren med brännoffer och slaktoffer lika mycket som att man lyssnar till Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och lyhördhet bättre än baggars fett, 23 (F) för upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord har han förkastat dig som kung.”
19 Sedan åt han och fick nya krafter.
Saulus predikar Jesus
Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, 20 och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21 Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" 22 (A) Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.
23 Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, 24 (B) men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, 25 men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter[a] muren i en korg.
26 (C) När han kom till Jerusalem[b] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. 27 Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. 28 Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. 29 Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. 30 (D) När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.
31 (E) Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.
Jesus dör
44 (A) Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet[a] som varade fram till nionde timmen.[b] 45 (B) Solen förmörkades, och förhänget[c] i templet brast mitt itu. 46 (C) Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."[d] När han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."[e] 48 När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet[f] och vände hem igen. 49 (D) Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta.
Jesu begravning
50 (E) Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51 (F) som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea[g] i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd. 54 Det var förberedelsedag[h], och sabbaten skulle just börja.
55 Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. 56 (G) Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation