Book of Common Prayer
Lova Herren och lyssna till vad han sagt
95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!
2 Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är den störste bland alla gudar.
4 De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.
5 Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.
6 Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!
8 Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.
9 Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.
10 I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.
11 Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.
Nödrop och vånda
1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?
3 Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,
4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.
6 Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.
7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.
8 Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.
9 Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?
10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!
13 Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.
14 De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.
15 Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,
16 min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.
17 Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!
19 De kastar tärning om mina kläder.
20 Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!
22 Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.
23 Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.
24 Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,
25 för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.
26 Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.
27 De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.
28 Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.
29 Herren är kung och regerar över alla folk.
30 Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.
31 Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.
32 Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.
Herren tänker på mig
1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.
3 Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.
4 Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.
5 Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.
6 Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.
7 Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.
8 Därför säger jag: Här är jag.
9 Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!
10 För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.
11 Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.
12 Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.
13 Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.
14 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
15-16 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
17 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
18 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!
Gud prövar Abraham
22 En tid senare prövade Gud Abrahams tro och lydnad. Abraham! ropade Gud.Ja, Herre, svarade han.
2 Tag med dig din ende son, Isak, som du älskar så mycket, och gå till Moria land och offra honom där som ett brännoffer på det berg som jag ska visa dig!
3 Följande morgon steg Abraham upp tidigt, högg ved till elden på altaret, sadlade sin åsna, tog med sig sonen Isak och två unga tjänare och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom.
4 På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.
5 Stanna här med åsnan, sa Abraham till de unga männen, så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka.
6 Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar kniven och flintan för att få eld. Tillsammans fortsatte de vidare.
7 Far, frågade Isak, vi har ved och vi har flinta att göra upp eld med, men var är lammet till offret?
8 Gud ska ordna det, min son, svarade Abraham, medan de gick vidare.
9 När de kom fram till platsen som Gud hade visat Abraham byggde han ett altare, och på det lade han i ordning veden till elden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden.
10 Så höjde Abraham kniven för att döda sin son och offra honom.
11 I det ögonblicket ropade Guds ängel från himlen: Abraham! Abraham!Ja, Herre! svarade han.
12 Lägg bort kniven! Skada inte pojken på något sätt, för jag vet att Gud betyder mest i ditt liv. Du har inte undanhållit något från mig, inte ens din älskade son.
13 Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son.
14 Abraham kallade platsen 'Herren utser
10 Det var denna frälsning som profeterna inte helt kunde fatta. De ville så gärna förstå vad den nåd som de profeterade om egentligen betydde.
11 Kristi Ande inom dem förutsa vad som skulle komma. Jesus Kristus skulle först möta lidande och sedan härlighet. De undrade när allt detta skulle hända och hur världen då skulle se ut.
12 Gud lät dem då veta att detta inte skulle äga rum under deras egen livstid utan långt senare. Först nu har äntligen dessa goda nyheter nått er genom oss som har uppdraget att sprida dem. Den helige Ande, som blev sänd från himlen till vår hjälp, har med kraft talat genom oss. Vårt budskap är så underbart och fantastiskt att till och med änglarna i himlen längtar efter att få veta mer om det.
Ett heligt liv
13 Var alltså uppmärksamma och var på er vakt. Var förväntansfulla när ni tänker på vad Gud har i beredskap åt er, när Jesus Kristus kommer tillbaka.
14 Lyd Gud! Ni är hans barn och ska inte längre leva som på den tiden när ni gjorde det onda, därför att ni inte visste bättre.
15 Nu ska ni vara heliga i allt ni gör, precis som Herren är helig, han som tog emot er som sina barn.
16 Han har själv sagt: Ni måste vara heliga, för jag är helig.
17 Och kom ihåg att er himmelske Far, som ni ber till, inte har några favoriter när han dömer. Han ska med fullkomlig rättvisa döma er för allt ni har gjort. Lev därför med respekt för honom medan ni lever som främlingar här på jorden.
18 Gud betalade en lösensumma för att rädda er från det meningslösa liv som era förfäder levde. Den var inte av guld eller silver, som ni mycket väl vet,
19 utan han köpte er fria med Kristi eget dyrbara blod. Jesus var Guds syndfria och felfria lamm.
20 Gud utvalde honom till detta långt innan världen skapades, men det är först nu i dessa sista dagar, som hans frälsningsplan står klar för er.
36 Petrus sa: Herre, vart går du? Jesus svarade: Ni kan inte gå med mig nu, men ni ska följa efter senare.
37 Men varför kan jag inte komma med nu? undrade han. Jag är beredd att dö för dig.
38 Jesus svarade: Dö för mig? Nej, innan tuppen gal i morgon bitti ska du tre gånger neka till att du överhuvud taget känner mig!
Jesus begravs
38 Efteråt bad Josef av Arimataia, som av rädsla för de judiska ledarna hade varit en hemlig lärjunge till Jesus, om tillstånd att ta ner Jesu kropp. Pilatus beviljade det, och Josef kom och tog ner den.
39 Nikodemos, mannen som hade kommit till Jesus en natt, var också med och han hade med sig trettio kilo balsameringsolja, gjord av myrra och aloe.
40 Tillsammans lindade de in Jesu kropp i en lång linneduk, som var indränkt med den välluktande oljan. Det var vanligt att göra så vid judiska begravningar.
41 Platsen där man hade korsfäst Jesus låg nära en träddunge, där det fanns en ny grav som aldrig använts.
42 Och på grund av brådskan före sabbaten och därför att graven låg nära, lade de honom just där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®