Book of Common Prayer
Jerusalem - staden Gud älskar
1-2 Högt på sitt heliga berg har Gud byggt Jerusalem, den stad han älskar mer än någon annan!
3 Du Guds stad, hur mycket underbart får man inte höra om dig, för Herren säger:
4 I Egypten och Babylonien finns det människor som känner mig, och också bland filisteerna och i Tyrus och Etiopien ber man till mig.
5 Men en dag ska man säga om Jerusalem: Alla innevånare känner Gud! Ja, Gud, den högste har grundat denna stad.
6 Herren ska räkna alla folk och göra upp en lista över dem, och där ska han ange vilka som är medborgare i Jerusalem.
7 Och vid festerna ska de dansa och sjunga: Jerusalem är källan till alla våra välsignelser.
Gud och människan
En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!
2 Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.
3 Du talar och människan blir åter jord.
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!
5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.
7 Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.
8 Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.
9 Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!
10 Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.
11 Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?
12 Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.
13 Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!
14 Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.
15 Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.
16 Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.
17 Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!
Herrens nåd tar aldrig slut
136 Tacka Herren, för han är god. Hans nåd tar aldrig slut.
2 Tacka gudarnas Gud, för hans nåd tar aldrig slut.
3 Tacka herrarnas Herre, för hans nåd tar aldrig slut.
4 Prisa honom, som är den ende som kan göra mäktiga under, för hans nåd tar aldrig slut.
5 Prisa honom, som genom sin vishet skapade himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
6 Prisa honom som skilde jord och hav åt, för hans nåd tar aldrig slut.
7 Prisa honom som skapade sol och måne, för hans nåd tar aldrig slut.
8 Solen råder över dagen, för hans nåd tar aldrig slut,
9 och månen och stjärnorna råder över natten, för hans nåd tar aldrig slut.
10 Prisa honom som dödade den äldste sonen i varje egyptisk familj, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
11-12 Han förde sitt folk ut ur Egypten med stor kraft och med starka händer slog han deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
13 Prisa Herren, som delade Röda havet för att bana en väg för dem, för hans nåd tar aldrig slut.
14 Han ledde dem rakt genom det, för hans nåd tar aldrig slut.
15 Och han dränkte Farao och hans armé i havet, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
16 Prisa honom som förde sitt folk genom öknen, för hans nåd tar aldrig slut.
17 Prisa honom som räddade sitt folk ur mäktiga kungars grepp, för hans nåd tar aldrig slut.
18 Han dödade berömda kungar, som var deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut:
19 Sihon, amoreernas kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut,
20 och Og, Basans kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut.
21 Gud gav dessa kungars länder till Israel, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
22 Så tog det folk som tjänar honom hela landet i besittning, för hans nåd tar aldrig slut.
23 Han glömde oss inte även när vi blev besegrade, för hans nåd tar aldrig slut,
24 och han räddade oss från våra fiender, för hans nåd tar aldrig slut.
25 Han ger mat till varje levande varelse, för hans nåd tar aldrig slut.
26 Tacka honom, den Gud som regerar i himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
Folket hotas med fångenskap
13 Herren sa till mig: Gå och köp dig ett höftskynke av linne och ta det på dig, men tvätta det inte, låt inte vatten komma vid det.
2 Jag köpte alltså ett höftskynke och tog på mig det.
3 Då talade Herren till mig på nytt:
4 Ta med dig höftskynket ut till floden Eufrat och göm det i ett hål bland klipporna.
5 Det gjorde jag. Jag gömde det, som Herren hade sagt till mig.
6 En lång tid senare sa Herren: Gå bort till floden igen och hämta höftskynket.
7 Jag återvände till Eufrat och grävde upp höftskynket där jag hade gömt det. Men nu var det förstört och helt oanvändbart.
8-9 Då sa Herren: Detta är en bild på hur jag ska bryta ner högfärden i Juda och Jerusalem.
10 Detta ogudaktiga folk vägrar att lyssna till mig, följer sina egna onda begär och tillber avgudar. Därför ska det bli odugligt till allt.
11 Precis som ett höftskynke sluter tätt intill en mans höfter, så skulle Juda och Israel hålla fast vid mig, säger Herren. De var mitt folk, en heder för mitt namn. Men nu har de vänt sig bort.
12 Låt inte längre synden härska över era dödliga kroppar, och ge inte efter för dess syndiga drifter.
13 Se till att ni inte blir ondskans redskap som används till synd, utan ge er själva helt åt Gud med hela er kropp, för ni har återvänt från döden, och ni vill vara redskap i Guds händer och användas för hans goda syften.
14 Synden behöver aldrig mer vara er herre. Nu är ni ju inte längre bundna vid en lag som gör er till slavar, utan ni är fria under Guds generösa godhet och nåd.
Fri att lyda
15 Betyder detta att vi kan hålla på och synda utan att oroa oss över det? Naturligtvis inte!
16 Förstår du inte att du kan välja din egen herre? Du kan välja synden och dö, eller också lydnaden och bli frikänd. Den som du ger dig åt blir din herre, och du blir hans slav.
17 Gud vare tack, att trots att ni en gång valde att vara syndens slavar nu med hela hjärtat lyder vad Gud har lärt er.
18 Nu är ni fria från er gamle herre, synden, och har blivit slavar åt er nye herre, rättfärdigheten.
19 Jag använder bilden av slavar och herrar, eftersom den är lätt att förstå. På samma sätt som ni brukade vara slavar under alla slags synder, måste ni nu låta er själva bli slavar under allt som är rätt och bli förvandlade.
20 När ni var slavar under synden brydde ni er inte om vad som var gott eller inte.
21 Och vad blev resultatet? Ja, i alla fall inget som var gott, för nu skäms ni till och med att tänka på de saker som ni brukade göra, för alltsammans leder till död.
22 Men nu är ni fria från syndens makt och är Guds slavar, och hans godhet mot er förvandlar er och leder till evigt liv.
23 Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
47 Var och en som har Gud till far lyssnar med glädje till Guds ord. Eftersom ni inte gör det bevisar det att ni inte är hans barn.
Jesus berättar att han alltid funnits till
48 Du din samarier! Utböling! Djävul! ropade de judiska ledarna ilsket. Har vi inte hela tiden sagt att du är besatt av en ond ande?
49 Nej, sa Jesus, jag har ingen ond ande i mig. För jag ärar min Far. Men ni vanärar mig.
50 Det är inte jag som vill upphöja mig själv, utan Gud vill det, och han kommer att döma dem som inte accepterar mig.
51 Jag säger er med det största allvar: Ingen som lyder mig ska någonsin dö!
52 Då sa judarnas ledare: Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham och profeterna dog, och ändå säger du att om man lyder dig så ska man inte dö.
53 Du menar alltså att du är större än fader Abraham? Och större än profeterna som också dog? Vem tror du att du är egentligen?
54 Då sa Jesus till dem: Om jag bara berömmer mig själv, så skulle det inte räknas. Men det är min Far, samme Far som ni gör anspråk på som er Gud som berömmer och ärar mig.
55 Men ni känner honom ens inte. Jag gör det däremot. Om jag sa något annat så skulle jag vara en lika stor lögnare som ni är. Men det är sant att jag känner honom och lyder honom helt och fullt.
56 Er far Abraham såg förväntansfullt fram emot att jag skulle komma. Han visste det, och nu gläder han sig.
57 De judiska ledarna sa: Du är inte ens femtio år, och du har sett Abraham?
58 Jesus svarade: Sanningen är att jag fanns till innan Abraham ens var född!
59 Då plockade de upp stenar för att döda honom, men Jesus kom undan och lämnade templet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®