Book of Common Prayer
Övergiven, men inte besegrad
1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.
3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.
4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!
5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.
6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.
8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.
9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.
10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.
12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.
13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.
14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.
15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.
17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god!
18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar,
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.
20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.
21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.
22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.
23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.
24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.
25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.
Falska anklagelser
35 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!
2 Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.
3 Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning!
4 Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!
5 Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.
6 Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!
7 Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.
8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.
9 Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.
10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?
11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.
12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!
13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.
14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.
15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,
16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.
17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!
18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!
19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!
20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.
21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.
22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!
23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!
24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.
25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.
26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!
27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!
28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.
Synen med fikonen
24 Sedan Nebukadnessar, kungen i Babylon, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen i Juda, till fånga och fört bort honom som slav till Babylon tillsammans med furstarna i Juda och de skickligaste yrkesmännen, snickarna och smederna, gav Herren mig den här synen. Jag fick se två korgar med fikon stå framför templet i Jerusalem.
2 I den ena korgen fanns det färska, nyskördade fikon. I den andra låg det skämda och mögliga fikon, alltför ruttna att äta.
3 Då frågade Herren: Vad är det du ser, Jeremia? Jag svarade: Fikon, några utsökta och några ruttna.
4-5 Då sa Herren: De goda fikonen representerar dem som sänts i landsflykt till Babylon.
6 Jag ska se till att de blir väl behandlade och leda dem tillbaka hit. Jag ska plantera dem och inte dra upp dem igen.
7 Jag ska ge dem hjärtan som känner mig. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska med stor glädje återvända till mig.
8 Men de ruttna fikonen representerar Sidkia, Judas kung, och hans ämbetsmän och alla andra från Jerusalem, som lämnats kvar här i landet, och dem som bor i Egypten. Jag ska behandla dem som ruttna fikon, som något fullständigt oanvändbart.
9 De ska vara motbjudande för alla folk på jorden, och de ska hånas och förbannas vart jag än tvingar dem att bege sig.
10 Jag ska låta dem drabbas av massakrer, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet Israel, som jag gav dem och deras förfäder.
19 Varför anklagar då Gud dem för att de inte lyssnar? Har de inte gjort just vad han lett dem till att göra?
20 Nej, säg inte det! Vem är du som kritiserar Gud? Ska föremålet säga till den som har tillverkat det: Varför har du gjort mig så här?
21 När en människa tillverkar en kruka av lera, har hon då inte rätt att av samma lera göra en vacker kruka att ställa blommor i och en annan att slänga skräp i?
22 Har inte Gud all rätt att visa sin vrede och makt mot dessa som bara duger till att kastas bort och som han har haft tålamod med så länge?
23-24 Och har han inte rätt att välja andra, sådana som oss, som är gjorda för att fyllas av hans härlighets rikedomar - vare sig vi är judar eller inte. Har han inte rätt att vara kärleksfull mot oss, så att alla kan se hur stor hans härlighet är?
25 Gud säger ju genom profeten Hosea att han ska söka sig andra barn som inte kommer från den judiska familjen, och han ska älska dem, även om ingen har älskat dem förut.
26 Om alla som inte är judar har han förut sagt: Ni är inte mitt folk. De ska nu kallas den levande Gudens söner.
27 Profeten Jesaja utropade om judarna att även om de kunde räknas i miljoner, så skulle bara ett litet antal bli räddade.
28 För Herren kommer att verkställa sin dom över jorden, snabbt och en gång för alla.
29 Och Jesaja säger på ett annat ställe, att om det inte var för Guds barmhärtighets skull, så skulle alla judar förintas, varenda en, precis som alla förintades i städerna Sodom och Gomorra.
Israels folks otro
30 Vad ska vi då säga om allt detta? Jo, att Gud har gett alla en möjlighet att bli frigivna genom att tro, även om de egentligen inte sökt Gud.
31 Men judarna, som har ansträngt sig så mycket för att komma i ett rätt förhållande till Gud genom att lyda hans lagar, har aldrig lyckats.
32 Varför inte? Därför att de har försökt bli frälsta genom att följa lagen och utföra egna goda gärningar i stället för att hålla sig till tron på Kristus. De har snavat över den sten,
33 som Gud varnade dem för i Skrifterna när han sa: Jag har lagt en sten i vägen för judarna, som många kommer att snava över. Men de som tror kommer aldrig att bli besvikna.
Jesus botar en man som föddes blind
9 När han vandrade längs vägen fick han se en man som var blind från födseln.
2 Herre, frågade lärjungarna, varför föddes denne man blind? Beror det på hans egna synder eller hans föräldrars?
3 Ingetdera, svarade Jesus, utan det skedde för att Guds kraft ska bli känd.
4 Så länge dagen varar måste vi utföra de uppgifter som vi fått av honom som har sänt mig. Snart är det natt, och allt arbete stannar av.
5 Men medan jag fortfarande är kvar i världen, ger jag den mitt ljus.
6 Sedan spottade han på marken och gjorde en deg av lera och strök den på den blinde mannens ögon
7 och sa till honom: Gå och tvätta dig i Siloas damm (ordet 'Siloa' betyder 'utsänd'). Mannen lydde Jesus och gick till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
8 Hans grannar och andra, som kände honom som en blind tiggare, frågade varandra: Är det här inte mannen som satt vid vägen och tiggde?
9 Jo, det är han, sa en del. Men andra sa: Nej, det är inte han, men han är lik honom.Men tiggaren sa: Jag är den mannen.
10 Sedan frågade de honom hur i all världen han kunde se. Vad hade egentligen hänt?
11 Då svarade han dem: En man, som heter Jesus, strök lera på mina ögon och bad mig gå till Siloas damm och tvätta av leran. Jag gjorde det, och nu kan jag se!
12 Var finns han nu? frågade de.Det vet jag inte, svarade han.
Fariseerna förhör mannen som varit blind
13 Då tog de mannen med sig till fariseerna.
14 Allt detta hände nämligen på sabbaten. Fariseerna förhörde honom därför om hur det hela hade gått till,
15 och han berättade för dem hur Jesus hade strukit lera på hans ögon, och hur han kunde se när han hade tvättat sig.
16 En del av dem sa då: I så fall är inte den mannen från Gud eftersom han arbetar på sabbaten.Andra sa: Men hur kan en vanlig syndare göra sådana under? Och det blev mycket delade meningar bland dem.
17 Sedan vände sig fariseerna till mannen, som hade varit blind, och frågade: Vad säger du själv om honom som öppnade dina ögon? Jag tror att han måste vara en profet sänd av Gud, svarade mannen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®