Book of Common Prayer
Omgiven av lögnare
120 I mina svårigheter ropade jag till Gud om hjälp, och han hjälpte mig!
2 Herre, befria mig från alla lögnare och bedragare!
3 Ni lögnare, hur tror ni att ni ska kunna undgå Guds straff?
4 Nej, han ska straffa er med skarpa pilar och bränna er med glödande kol.
5-6 Att bo bland er är värre än att bo bland Meseks och Kedars folk. Alltför länge har jag bott bland folk som hatar fred.
7 Jag, däremot älskar freden, men så fort jag talar om den börjar ni strida.
Herren beskyddar oss
121 Jag ser upp mot bergen. Kan jag vänta mig någon hjälp därifrån?
2 Min hjälp kommer ifrån Herren, som har skapat himmel och jord.
3-4 Han kommer aldrig att tillåta att du snavar och faller, för han vakar alltid över dig. Ja, han som bevarar Israel sover aldrig.
5 Herren bryr sig om dig. Han står vid din sida för att försvara dig.
6 Solen ska inte skada dig om dagen, inte heller månen om natten.
7 Han bevarar dig från allt ont och räddar ditt liv.
8 Han vakar över dig när du kommer och när du går. Ja, han ska bevara dig för evigt.
Fred för Jerusalem
122 Jag blev glad när man sa till mig: Kom, så går vi till Herrens tempel.
2 Och nu är vi här. Vi har gått in genom Jerusalems portar.
3 Jerusalem, du sköna, nyuppförda stad.
4 Hela Israel, ja, hela Herrens folk, har kommit för att tillbe som lagen säger, för att tacka och för att prisa Herren.
5 Jerusalem, över dig regerar Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem! Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Innanför dina murar ska friden härska och tryggheten ska finnas i dina palats.
8 Jag ber om detta för alla mina bröders skull och för alla mina vänner som bor där.
9 Må det också bli fred för Herrens tempels skull!
En bön om barmhärtighet
123 Gud, jag lyfter min blick upp till dig, till dig som sitter på tronen i himlen.
2 På samma sätt som en tjänare förväntansfullt ser sin herre, eller som en slavflicka betraktar sin husfru och lägger märke till minsta vink, så ser vi på dig, vår Gud.
3-4 Visa oss barmhärtighet, Herre, visa oss barmhärtighet! Vi har mött tillräckligt med förakt och hån från de rika och självsäkra.
Vi är fria!
124 Om Herren inte hade stått på vår sida - det kan hela Israel intyga - om Herren inte hade stått på vår sida,
2-3 då skulle våra fiender ha svalt oss levande och utplånat oss i sin ilska.
4-5 Vatten skulle ha övertäckt oss och dragit ner oss i djupen.
6 Välsignad vare Herren, som inte har låtit dem slita oss i stycken.
7 Vi har flytt för livet, som fåglar från jägarens snara. Men snaran har gått sönder, och vi är fria!
8 Vår hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.
Herren beskyddar sitt folk
125 De som litar på Herren står fasta som berget Sion och kan aldrig rubbas.
2 Liksom bergen omger och skyddar Jerusalem, så omsluter och beskyddar Herren sitt folk.
3 Ogudaktiga härskare ska inte längre regera över vårt land, det land som Gud gav till våra förfäder. Då kunde det gå så illa att de lockade de rättfärdiga till att göra det som är orätt.
4 Herre, gör gott mot dem som är goda, mot alla som är uppriktiga och ärliga.
5 Men de som viker av från den rätta vägen ska du förgöra tillsammans med alla andra förbrytare. Låt Israel få leva i stillhet och fred!
Herren befriade oss
126 När Herren förde oss tillbaka till Jerusalem efter fångenskapen, var det som en dröm!
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje! Till och med andra folk, som inte kände Gud, måste säga: Allt vad Herren gjort för dem är stort och väldigt!
3 Ja, det är verkligen sant! Vi var utom oss av glädje.
4 Herre, åt vår dystra tillvaro gav du mening, på samma sätt som du fyller de uttorkade bäckarna med vatten!
5 De som sår med tårar ska få skörda med glädje.
6 Ja, de går gråtande ut med säden de ska så, men när de kommer tillbaka, jublar de över den stora skörd de fått.
Herren välsignar alla
127 Om inte Herren bygger huset, är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta. Om inte Herren skyddar staden, står vaktposten förgäves på sin plats!
2 Det är meningslöst att släpa och slita från tidiga morgonen till sena kvällen, för Gud ger dem som älskar honom vad de behöver, också när de sover.
3 Också barn är en gåva från Gud. Med dem belönar han alla som älskar honom.
4 En ung mans söner är som skarpa pilar i händerna på en krigare.
5 Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med sådana pilar. När fienderna anklagar honom och drar honom inför rätta står hans söner upp för honom.
8-9 Nu säger Herren, härskarornas Gud: Därför att ni inte lyssnat till mig ska jag samla alla arméer från norr under Nebukadnessar, kungen i Babylon, som jag har utsett till mitt redskap. Jag ska sända dem allesammans mot detta land och dess folk och mot de andra folken i er närhet, och jag ska förgöra er. Man ska se ner på er för all framtid.
10 All er glädje och alla era bröllopsfester ska jag ta ifrån er. Era hem ska stå tysta och övergivna.
11 Hela landet ska bli en öde vildmark. Alla ska bli chockerade över den förödelse som drabbat er. Israel och dess grannländer ska tjäna kungen i Babylon i sjuttio år.
12 När dessa sjuttio års slaveri är slut, ska jag straffa kungen i Babylon och hans folk för deras synder. Jag ska låta kaldeernas land bli en ödemark för alltid.
13 Jag ska låta den förskräckelse som jag lovat i den här boken komma över dem, alla de straff som Jeremia sagt ska komma över folken.
14 Många folk och stora kungar ska nämligen göra kaldeerna till slavar, precis som de först gjorde mitt folk till sina slavar. Jag ska straffa dem i proportion till hur illa de har behandlat mitt folk.
Herrens vredesbägare
15 Herren, Israels Gud, sa till mig:Ta denna vinbägare, som till brädden är fylld med min vrede, och låt alla folk jag sänder dig till dricka ur den.
16 De ska dricka sig redlösa för att sedan falla och drabbas av olycka.
17 Jag tog alltså vredesbägaren, budskapet från Herren, och lät alla folk dricka ur den. Jag proklamerade hans budskap överallt dit han sände mig.
10 Kära bröder, det är min innerliga längtan och bön att det judiska folket ska bli frälst.
2 Jag vet med vilken glöd de ärar Gud, men det är ett missriktat nit.
3 De förstår inte att Kristus har dött för att de ska stå frikända inför Gud. I stället försöker de att göra sig själva tillräckligt goda för att förtjäna Guds erkännande genom att följa judiska lagar och seder. Men det är inte Guds väg till frälsning.
4 De förstår inte att de genom att tro på Kristus redan har allt det som de nu försöker att få genom att lyda lagen. Han gör slut på slaveriet under lagen.
5 För Mose sa att bara om en människa kan vara fullkomligt god och hålla ut mot frestelsen hela sitt liv och aldrig synda en enda gång, endast då kan hon bli frälst.
6 Men frälsningen av tro innebär att du inte behöver söka i himlen för att finna Kristus och ta honom hit ner för att hjälpa dig.
7 Du behöver inte heller leta bland de döda för att föra Kristus tillbaka till livet.
8 Nej, den frälsning genom tron på Kristus som vi predikar är redan inom räckhåll för var och en av oss. Du behöver bara säga ett ord eller tänka en tanke.
9 För om du öppnar munnen och bekänner att Jesus är Herre, och litar på att Gud har uppväckt honom från de döda, så blir du frälst.
10 Det är genom denna tro som en människa blir frikänd inför Gud, och genom att bekänna sin tro i ord, blir hon frälst.
11 För Skrifterna säger oss att ingen som tror på Kristus kommer någonsin att bli besviken.
12 Judar och andra är lika i detta avseende, de har alla samme Herre, som generöst ger sina rikedomar till alla som ber honom om det.
13 Ja, var och en som vänder sig till Herren och ber honom om det ska bli frälst.
18 De judiska ledarna tvivlade på att han över huvud taget varit blind och kallade därför på hans föräldrar
19 och frågade dem: Är det här er son? Föddes han blind? Om han gjorde det, hur kan han då se nu?
20 Hans föräldrar svarade: Visst vet vi att det här är vår son och att han föddes blind.
21 Men vi vet inte vad som fick honom att se eller vem som botade honom. Han är gammal nog att tala för sig själv. Fråga honom.
22-23 De sa detta av rädsla för de judiska ledarna. Dessa hade nämligen förklarat att den som sa att Jesus var Messias skulle uteslutas ur synagogan.
24 För andra gången kallade då fariseerna in mannen, som hade varit blind, och sa till honom: Låt Gud få äran och inte Jesus, för vi vet att han är en ond person.
25 Jag vet inte om han är god eller ond, svarade mannen, men en sak vet jag: Jag var blind, och nu kan jag se.
26 Men vad gjorde han? frågade de. Hur botade han dig?
27 Nu får det vara nog, ropade mannen. Jag har berättat det en gång. Lyssnade ni inte? Varför vill ni höra det om igen? Vill ni kanske också bli hans lärjungar?
28 Då förbannade de honom och sa: Du är lärjunge till honom, men vi är Moses lärjungar.
29 Vi vet att Gud har talat till Mose, men när det gäller den här mannen vet vi inget om honom.
30 Det var underligt, svarade mannen. Han kan bota blinda människor, och ändå vet ni inget om honom.
31 Men Gud lyssnar inte till onda människor, utan han lyssnar till dem som tillber honom och gör hans vilja.
32 Sedan världen kom till har det aldrig funnits någon som kunnat öppna ögonen på dem som föddes blinda.
33 Om den här mannen inte var från Gud, skulle han inte kunna göra det.
34 Du är född i synd!, ropade de. Försöker du undervisa oss? Och de kastade ut honom.
Jesus talar om andlig blindhet
35 Jesus fick höra vad som hade hänt, och när han träffade mannen frågade han: Tror du på Messias?
36 Mannen svarade: Herre, säg mig vem han är, så jag kan tro på honom.
37 Du har sett honom, sa Jesus, och han talar med dig.
38 Ja, Herre, sa mannen, jag tror. Och han föll på knä för Jesus.
39 Sedan sa Jesus till honom: Jag har kommit till världen för att ge syn åt dem som är andligt blinda och för att visa dem som inbillar sig att de ser att de inte gör det.
40 Fariseerna som stod där frågade då: Säger du att vi är blinda?
41 Om ni var blinda skulle ni inte vara skyldiga, svarade Jesus. Men er skuld står kvar eftersom ni påstår att ni vet vad ni gör.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®