Book of Common Prayer
Herre, förlåt mig
En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig
4 och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!
5 Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.
6 Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.
7 Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.
8 Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!
9 Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!
10 Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.
11 Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.
12 Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!
13 Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!
14 Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!
15 Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.
16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!
18 Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.
19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.
20 Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.
21 Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.
En väg till Gud genom prövningar och lidande
1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!
3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger.
4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud.
5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort.
6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder.
7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.
8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.
9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!
10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.
11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!
12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!
13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.
15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!
17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.
18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!
19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender!
20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt.
21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig!
22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla.
23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
Jeremia klagar över orättvisor
12 Herre, du är rättfärdig och rättvis, och därför vill jag lägga fram mitt fall inför dig. Varför har de ogudaktiga sådan framgång? Varför är onda människor så lyckliga?
2 Du planterar dem. De slår rot och växer sig starka. De ökar sina vinster och blir rika. Du finns ofta på deras läppar, men sällan i deras hjärtan.
3 Men Herre, du känner mitt hjärta, du vet hur mycket jag längtar efter dig! För bort dem som får att slaktas! Döm dem, Gud!
4 Hur länge måste ditt land stå ut med dem? Till och med gräset på marken sörjer och gråter över deras ogudaktiga handlingar! De vilda djuren och fåglarna har gett sig iväg och lämnat landet. Ändå säger folket: Gud kommer inte att sända någon dom över oss. Vi kan känna oss fullkomligt trygga!
5 Herren svarade mig: Om det har tröttat ut dig att tävla med vanliga människor som dessa män i Anatot, hur ska du då kunna tävla mot hästar, mot kungen, hans hov och alla hans ogudaktiga präster? Om du stapplar och faller på jämn mark, hur ska det då inte bli i snårskogen vid Jordan?
6 Till och med dina egna bröder, din egen familj, har vänt sig mot dig. Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig. Tro dem inte!
Herren överger sitt trolösa folk
7 Sedan sa Herren: Jag har övergett mitt folk, mitt arv. Jag har överlämnat dem jag älskar till deras fiender.
8 Mitt folk har rutit åt mig som ett skogens lejon, och därför har jag behandlat det som om jag hatade det.
9 Mitt folk är för mig som en rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar. Kalla på rovdjuren, så att de inte går miste om sin del.
10 Folkets ledare har plundrat min vingård, trampat ner vinrankorna och förvandlat fälten till torr öken.
11 De har gjort den till en ödemark. Jag hör dess sorgsna rop. Hela landet är öde, och ingen bryr sig om det.
12 Soldater härjar och plundrar landet. Herrens svärd går fram från den ena ändan av nationen till den andra. Ingenting slipper undan.
13 Mitt folk har sått vete men fått skörda törne. De har arbetat intensivt, men till ingen nytta. De ska skörda skammens skörd, för Herrens fruktansvärda vrede är över dem.
14 Och nu säger Herren så här till de ogudaktiga folken, till länderna som omringar det land han gav sitt folk Israel: Jag ska köra bort er från era länder, precis som Juda tvingas bort från sitt,
15 men sedan ska jag förbarma mig över er alla och hämta hem er igen, var och en till sitt arv.
16 Om de hedniska folken genast lär sig mitt folks vägar och bekänner mig som sin Gud i stället för Baal, som de lärt mitt folk att dyrka, då ska de bli mäktiga bland mitt folk.
Inget annat än Kristus räknas
3 Vad som än händer er kära vänner, så gläd er i Herren. Jag tröttnar aldrig på att ge er denna uppmaning, och det är bra att ni får höra den om och om igen.
2 Akta er noga för dessa opålitliga och onda människor, hundar brukar jag kalla dem, som säger att ni måste omskäras för att bli frälsta.
3 Det är ju inte genom att skära sönder kroppen, som vi blir Guds barn. Det blir vi när vi tillber och tjänar Gud genom hans Ande. Det är den enda sanna omskärelsen. Vi kristna vet att bara det som Jesus Kristus har gjort för oss kan rädda oss. Inget annat räknas.
4 Om trots allt någon ändå skulle kunna hoppas att han kunde frälsa sig själv, så skulle det vara jag. Om andra kan bli frälsta genom vad de är, så nog skulle jag också kunna det!
5 Jag gick nämligen igenom den judiska invigningsceremonin när jag var åtta dagar gammal, och jag föddes i en gammal judisk familj som hörde till Benjamins släkt. Om någon är en äkta jude, så är det jag! Dessutom var jag medlem i fariseernas parti, som kräver absolut lydnad för varje judisk lag och sedvänja.
6 Ja, jag gick så långt i min fanatism att jag förföljde församlingen, och jag försökte hålla den judiska lagen med alla dess regler in i minsta detalj.
7 Men allt detta, som jag en gång tyckte var värdefullt, det har jag lämnat, för att kunna sätta all min tro och allt mitt hopp till Kristus.
8 Ja, allt annat är värdelöst, när man jämför det med det omätliga värdet i att känna Jesus Kristus, min Herre. Ingenting annat är värt något, och därför har jag övergett allt för att kunna äga Kristus
9 och bli ett med honom. Och jag inbillar mig inte längre att jag kan bli frälst genom att vara tillräckligt god eller genom att lyda Guds lag. Det är bara genom att tro på Kristus som jag kan bli frälst.Det är Guds sätt att föra oss in i ett rätt förhållande till honom.
10 Nu har jag gett upp allting annat. Det är enda möjligheten att verkligen lära känna Kristus och att uppleva den mäktiga kraft som har fört honom tillbaka till livet igen. Jag vill bli lik honom och vill lida och dö på samma sätt som han gjorde.
11 Då skall också jag tillsammans med alla dem som tror på Kristus få del i samma uppståndelse från de döda.
Se framåt
12 Jag menar inte att jag är fullkomlig. Jag har inte ens lärt mig allt jag borde, men jag fortsätter att arbeta vidare mot den dag, när jag slutligen ska bli allt det som Kristus avsåg när han frälste mig.
13 Nej, kära bröder, jag är ännu inte alls som jag borde vara, men jag sätter in all min kraft på att glömma det som ligger bakom mig och jag ser fram emot det som väntar mig.
14 Jag spurtar mot målet för att kunna ta emot det segerpris som Gud har i beredskap åt oss i himlen, på grund av det som Kristus Jesus har gjort för oss.
9 När folket i Jerusalem fick höra att han var där kom de för att se honom och Lasaros, mannen som hade återvänt till livet.
10 Då bestämde sig översteprästerna för att också döda Lasaros,
11 för fler och fler judar började tro på Jesus som sin Messias på grund av det som hade hänt med Lasaros.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
12 Dagen efter spreds nyheten över hela stan att Jesus var på väg till Jerusalem. Och en stor skara påskfirare
13 tog palmblad och gick ut på vägen för att möta honom och ropade: Gud välsigne Israels kung! Var hälsad, du som kommer i Guds namn!
14 Jesus red på en ung åsna och uppfyllde därmed profetorden som säger:
15 Var inte rädd för din kung, du Israels folk, för han ska komma till dig i ödmjukhet, ridande på ett åsneföl.
16 Hans lärjungar fattade inte då att detta var en uppfyllelse av profetian. Men när Jesus återvänt till sin härlighet i himlen gick det upp för dem att många av Skriftens profetior hade gått i uppfyllelse.
17 Och alla de människor som sett hur Jesus uppväckte Lasaros berättade vitt och brett om det.
18 Den främsta orsaken till att så många gick ut för att möta honom var just att de hade hört om detta fantastiska under.
19 Då sa fariseerna till varandra: Ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®