Book of Common Prayer
Kom och se vad Gud har gjort
66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!
2 Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!
3 Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!
4 Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.
5 Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!
6 Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!
7 Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.
8 Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,
9 för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.
10 Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.
11 Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.
12 Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.
14 Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.
15 Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.
16 Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!
20 Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.
Tacksamhet för rika skördar
1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!
3 Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!
4 Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!
5 Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.
6 Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för
7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.
Guds storhet och Guds lagar
1-2 Himlen visar Guds storhet och höghet. På ett fantastiskt sätt visar den vad han har gjort.
3 Varje dag berättar om det för nästa och varje natt gör likadant.
4-5 Tyst, utan ett ljud och utan ett ord, når dess budskap ut över hela världen. Solen har sitt hem i himlen, där Gud satt den,
6 och den rör sig i rymden. Den är lika strålande som en brudgum, som kommer till sitt bröllop, lika ivrig som en löpare som segervisst ser fram emot en tävling!
7 Solen rör sig över himlen från den ena ändan till den andra, och ingen kan gömma sig för dess hetta.
8-9 Guds lagar är fullkomliga. De skyddar oss, gör oss visa och ger oss glädje och ljus.
10 Guds lagar är rena, eviga och rättvisa.
11 De kan inte ens jämföras med guld. De är sötare än honungen som droppar från vaxkakan.
12 De varnar oss för det onda och ger framgång åt dem som lyder dem.
13 Men hur kan jag någonsin veta vilka synder som gömmer sig i mitt inre? Herre, rena mig från dessa hemliga synder som jag själv inte är medveten om
14 och bevara mig så att hänsynslösa människor inte får inflytande över mitt liv! Då först kan jag bli fri från anklagelser och vara utan skuld till alla svåra brott.
15 Herre, jag vill så gärna att mina ord och outtalade tankar ska vara behagliga även för dig. Du är min klippa och räddare!
Gud är med oss!
1-2 Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i våra svårigheter.
3 Därför behöver vi inte vara rädda även om hela världen skulle gå under och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om haven skulle brusa och dåna och bergen skaka!
5 Det går en flod av glädje genom Guds stad, i Guds, den högstes heliga hus.
6 Gud själv bor i den staden. Därför står den fast. Redan när dagen gryr kommer han med sin hjälp.
7 Runtomkring gör folken uppror och riken faller. Och när Gud låter sin mäktiga stämma ljuda förgås jorden.
8 Gud, befälhavaren över himlens härskaror, är mitt ibland oss. Jakobs Gud är vårt skydd.
9 Kom och se allt det fantastiska som vår Gud gör,
10 se hur han gör slut på alla krig på jorden. Se hur han bryter sönder och bränner upp alla vapen!
11 Bli tysta och stilla, och erkänn att jag är Gud! Jag står över alla folk och min makt sträcker sig över hela jorden.
12 Befälhavaren över himlens arméer är mitt ibland oss! Jakobs Gud är vårt skydd!
Guds dom över Jerusalem
14 Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:
2 Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.
3 De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.
4 Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.
5 Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.
6 Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.
7 Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!
8 Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?
9 Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!
17 Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.
18 Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.
19 Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.
20 Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.
21 Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!
22 Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.
Hagar och Sara - lagen och löftet
21 Ni vill alltså leva efter de judiska lagarna. Varför tar ni då inte reda på vad det verkligen innebär?
22 Där står ju skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavkvinna Hagar och en med sin hustru Sara.
23 Det var inget anmärkningsvärt med slavkvinnans barn. Det kom till eftersom Abraham längtade efter en son. Men barnet till den fria hustrun Sara, som ju egentligen var alldeles för gammal för att föda barn, kom till världen som en följd av vad Gud lovat.
24-25 Det finns en djupare mening i detta. De två kvinnorna representerar två olika förbund. Hagar, Abrahams slavkvinna, som föder sitt barn som slav, är en bild av lagen som Gud gav till Mose på berget Sinai. Det kallas förresten Hagars berg av araberna. Det är också en bild av det nuvarande Jerusalem, judarnas huvudstad, och centrum för det religiösa system som går ut på att behaga Gud genom att göra det lagen kräver. Judarna, som försöker följa det systemet, är förslavade under lagen precis som Hagars barn är slavar.
26 Men vår mor är den fria kvinnan Sara och vår stad är det himmelska Jerusalem, som är fritt och inte står under judisk lag.
27 Det var detta som Jesaja menade när han profeterade: Nu kan du vara glad, du barnlösa kvinna. Du kan ropa av glädje trots att du aldrig förr har fått barn, för jag ska ge dig många barn, fler än kvinnan som har en man.
28 Alltså, kära bröder, är både ni och jag bland de barn som Gud lovade Abraham, precis som Isak var det.
29 Och därför får vi som är födda av den helige Ande nu uppleva förföljelser av dem som vill att vi ska hålla de judiska lagarna, precis som löftesbarnet Isak förföljdes av slavkvinnans son Ismael.
30 Men Skriften säger att Gud befallde Abraham att sända bort Hagar och Ismael, för en slavkvinnas son kunde inte ärva Abrahams land och egendom tillsammans med den fria hustruns son.
31 Kära bröder, vi är inte barn till en slavkvinna med förpliktelser mot de judiska lagarna, utan vi är barn till den fria kvinnan och accepterade av Gud på grund av vår tro.
Förlora inte friheten
5 Kristus har alltså befriat oss. Se nu till att ni förblir fria och inte än en gång blir bundna i de judiska lagarnas och ceremoniernas bojor.
11 När de judiska ledarna på platsen fick veta att han kommit dit, kom de för att diskutera med honom.Vi vill se ett under, sa de. Visa oss ett tecken från himlen. Då ska vi tro på dig.
12 Han blev djupt besviken när han hörde detta och suckade: Varför måste människor som ni alltid se under och tecken för att kunna tro. Men det säger jag er: Gud kommer inte att låta er få se något tecken.
Jesus varnar för felaktig undervisning
13 Så steg han i båten och lämnade dem och for över till andra sidan sjön.
14 Men hans lärjungar hade glömt att skaffa proviant innan de for och hade bara en enda brödkaka med sig i båten.
15 Under resan över sjön varnade Jesus dem och sa: Akta er för kung Herodes och fariseernas surdeg.
16 Vad menar han? frågade lärjungarna varandra. Slutligen kom de fram till att han måste sagt så för att de hade glömt att ta med sig bröd.
17 Jesus förstod vad de diskuterade med varandra och sa: Varför säger ni att ni inte har något bröd? Fattar ni ännu inte vad jag menar? Är era hjärtan fortfarande så tillstängda att ni inget begriper?
18 Ni har ögon att se med, men kan ändå inte se, och öron att höra med, men hör i alla fall inte.
19 Har ni redan glömt det som hände med de fem tusen som blev mätta av fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp efteråt? Tolv, sa de.
20 Och när jag mättade fyra tusen med sju bröd, hur mycket blev då över? Sju korgar, svarade de.
21 Och ändå tror ni att jag är orolig för att vi inte har något bröd?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®