Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
Guds dom över folken
15 (A) För så sade Herren, Israels Gud, till mig: ”Ta denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla hednafolk dit jag sänder dig dricka av den. 16 De ska dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag ska sända bland dem.”
17 Och jag tog bägaren ur Herrens hand och gav åt alla folk[a] dit Herren sände mig att dricka. 18 Det var Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett, 19 (B) sedan farao, Egyptens kung, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk 20 (C) och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Ashkelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Ashdod, 21 (D) vidare Edom, Moab och ammoniterna och alla kungar i Tyrus, 22 (E) alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, 23 dessutom Dedan, Tema, Bus och alla som har kantklippt hår, 24 alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen 25 samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien, 26 (F) och alla kungar i landet i norr – både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre – och alla andra riken i världen över jordens yta. Och Sheshaks[b] kung ska dricka efter dem.
27 (G) Du ska säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller utan att kunna resa er, på grund av det svärd som jag ska sända bland er. 28 Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! 29 (H) För se, jag ska börja straffdomen med den stad som är uppkallad efter mitt namn. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni ska inte bli ostraffade, utan jag ska kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.
30 (I) Allt detta ska du profetera för dem och säga till dem:
Herren ryter från höjden,
han höjer sin röst
från sin heliga boning.
Han ryter högt över sitt land
och höjer skörderop
som en vintrampare
över jordens alla invånare.
31 (J) Larmet hörs till jordens ände,
för Herren går till rätta
med hednafolken,
han ska döma allt kött.
De ogudaktiga överlämnar han
åt svärdet, säger Herren.
32 Så säger Herren Sebaot:
Se, en ofärd går ut
från folk till folk
och en väldig storm stiger upp
från jordens yttersta ände.
5 (A) Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. 6 (B) Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. 7 (C) Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. 8 Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva. 9 (D) Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, 10 (E) inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat.
11 När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. 12 Och när ni kommer in i ett hus[a], så hälsa[b] det. 13 Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. 14 (F) Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. 15 (G) Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation