Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

^19 (A) Tänk på min nöd och min hemlöshet,
    malörten och det bittra!
²⁰ Min själ tänker ständigt på det
    och sjunker ihop inom mig.
²¹ Detta tar jag till hjärtat,
    därför har jag hopp:

^22 (B) Det är Herrens nåd
        att det inte är ute med oss,
    att^[a] det inte är slut
        med hans barmhärtighet.
^23 (C) Den är ny varje morgon,
    stor är din trofasthet.
^24 (D) Herren är min del,
        det säger min själ,
    därför hoppas jag på honom.

^25 (E) Herren är god
    mot dem som väntar på honom,
        mot den själ som söker honom.
²⁶ Det är gott att i stillhet
    hoppas på hjälp från Herren.

^7 (A) I sin nöd och hemlöshet
        minns Jerusalem
    alla skatter hon hade
        i forna dagar.
    Nu när hennes folk
        har fallit i fienders hand
            och ingen hjälpare finns,
    ser de med hån
        på hennes undergång.

^8 (B) Svårt har Jerusalem syndat,
        därför har hon blivit oren^[a].
    Alla som ärat henne föraktar henne,
        för de ser hennes nakenhet.
    Själv suckar hon och vänder sig bort.

^9 (C) Orenhet fläckar hennes mantelflik,
    hon tänkte inte
        på hur slutet skulle bli.
    Hon har sjunkit ofattbart djupt,
        och ingen tröstare finns.
    Herre, se mitt betryck,
        för fienden triumferar!

^10 (D) Fienden sträckte sin hand
        efter alla hennes skatter.
    Hon såg hur hedningar
        gick in i hennes helgedom,
    dem du förbjöd
        att komma in i din församling.^[b]

¹¹ Hela hennes folk suckar
        och söker efter bröd.
    De byter sina skatter mot mat
        för att hålla sig vid liv.
    Se, Herre, och tänk på
        hur föraktad jag blivit!

^12 (E) Betyder det inget för alla er
        som går vägen förbi?
    Se efter och se:
        finns det någon smärta
            lik smärtan som drabbat mig,
    som Herren har plågat mig med
        på sin brinnande vredes dag?

¹³ Han sände från höjden en eld
        i mina ben och kuvade dem.^[c]
    Han lade ut ett nät för mina fötter
        och stötte mig tillbaka,
    han lämnade mig övergiven
        och sjuk dagen lång.

^14 (F) Mina synder bands samman
        till ett ok,
    de vävdes ihop av hans hand
        och lades på min nacke.
    Han bröt min kraft,
        Herren gav mig i händerna
    på dem som jag inte kan stå emot.

^15 (G) Alla mina hjältar
        har Herren förkastat,
    han samlade ett uppbåd mot mig
        för att krossa mina unga män.
    Som en vinpress har Herren trampat
        jungfrun dottern Juda.