Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
מMem
97 Vad jag älskar din undervisning!
Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare
än mina fiender,
de är hos mig för evigt.
99 Jag är klokare än alla mina lärare,
för jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag förstår mer än de gamla,
för jag håller dina befallningar.
101 Jag håller mina fötter borta
från varje ond väg
för att följa ditt ord.
102 Jag viker inte från dina domar,
för du undervisar mig.
103 [a]Vad ljuvligt ditt ord är
på min tunga,
sötare än honung i min mun!
104 [b]Av dina befallningar
får jag förstånd,
därför hatar jag lögnens alla vägar.
16 Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Den här mannen förtjänar inte att dö, för han har talat till oss i Herren vår Guds namn.” 17 Några av de äldste i landet reste sig då och sade till folkets hela församling: 18 (A) ”Mika från Moreshet profeterade på Juda kung Hiskias tid[a] och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot:
Sion ska plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.
19 Men lät Juda kung Hiskia med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”
Profeten Uria
20 Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.
21 När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.
22 (B) Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim.
Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 (C) Men Ahikam, Shafans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.
14 (A) Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det gör ingen nytta utan bryter bara ner dem som lyssnar. 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar[a] sanningens ord.
16 (B) Men oandligt, tomt prat ska du akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet, 17 (C) och deras ord kommer att sprida sig som cancersvulster[b]. Till dem hör Hymeneus[c] och Filetus, 18 (D) som har kommit bort från sanningen. De vänder upp och ner på tron för vissa när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. 19 Men Guds fasta grund består och har detta sigill[d]: Herren känner de sina, och: Var och en som åkallar Herrens namn ska hålla sig borta från orättfärdighet.
20 (E) Men i ett stort hus finns det inte bara kärl av guld och silver utan också av trä och lera, några till hedrande ändamål och andra till mindre hedrande. 21 (F) Den som nu renar sig från dessa[e] blir ett kärl till hedrande ändamål, helgat, användbart för sin herre och redo för varje god gärning. 22 (G) Fly ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.
23 (H) Men avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 (I) och en Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 (J) Han ska i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen 26 (K) och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation