Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Vid Babels floder
137 Vid Babels floder,
där satt vi och grät
när vi tänkte på Sion.
2 Där i pilträden
hängde vi våra harpor,
3 för våra fångvaktare
bad oss sjunga,
våra plågare[a]
bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur kan vi sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Glömmer jag dig, Jerusalem,
då ska min högra hand
glömma att spela.[b]
6 Låt min tunga fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte har Jerusalem
som min högsta glädje.
Folkets bön i djupaste förnedring
5 Tänk, Herre,
på vad som hänt oss,
se efter och se hur vi hånas!
2 (A) Vår arvedel har gått över
till främlingar,
våra hus är i främmande hand.
3 Vi har blivit föräldralösa,
vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
4 Vi måste köpa vårt eget vatten
som vi dricker,
betala för vår egen ved.
5 Våra förföljare flåsar oss i nacken[a],
vi är trötta men får ingen vila.
6 (B) Vi räckte ut vår hand till Egypten,
till Assyrien för att få bröd
att mätta oss med.
7 (C) Våra fäder har syndat
och finns inte mer,
men vi måste bära deras skuld.
8 Slavar härskar över oss,
ingen befriar oss ur deras hand.
9 Med fara för vårt liv
hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
10 Vår hud hettar som en ugn,
den är febersjuk av hunger.
11 Kvinnor kränkte de i Sion,
jungfrur i Juda städer.
12 (D) Furstar hängde de[b],
äldre hedrade de inte.
13 Unga män fick slita
med kvarnstenen[c],
pojkar dignade
under bördor av ved.
14 De gamla sitter inte längre i porten,
de unga har slutat
med sin musik.
Jesus förbannar fikonträdet
12 (A) När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne[a]. 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.
Lär av fikonträdet
20 (A) När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat."
22 Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! 23 (B) Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.
24 (C) Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation