Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Vid Babels floder
137 Vid Babels floder,
där satt vi och grät
när vi tänkte på Sion.
2 Där i pilträden
hängde vi våra harpor,
3 för våra fångvaktare
bad oss sjunga,
våra plågare[a]
bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur kan vi sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Glömmer jag dig, Jerusalem,
då ska min högra hand
glömma att spela.[b]
6 Låt min tunga fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte har Jerusalem
som min högsta glädje.
עAjin
16 (A) Därför gråter jag,
mitt öga[a], mitt öga rinner av tårar,
för min tröstare är fjärran ifrån mig,
han som ger liv åt min själ.
Mina barn är övergivna,
för fienden har triumferat.
פPe
17 Sion sträcker ut sina händer,
men ingen tröstare finns.
Herren har sänt Jakobs fiender
mot honom från alla håll,
Jerusalem har blivit som något orent
bland dem.
צTsade
18 (B) Herren är rättfärdig,
för jag gjorde uppror
mot hans bud.
Hör nu, alla ni folk,
och se min smärta!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
קQof
19 (C) Jag kallade på mina älskare[b],
men de svek mig.
Mina präster och äldste
gick under i staden,
när de sökte efter mat
för att hålla sig vid liv.
רResh
20 (D) Se, Herre, jag är i nöd!
Det jäser inom mig,
mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
för jag har varit mycket upprorisk.
Därute tar svärdet mina barn,
härinne är det som döden.
שShin
21 (E) De hör hur jag suckar,
men ingen tröstare finns.
Alla mina fiender har hört
om min olycka,
de gläds att du gjort det här.
Dagen du förkunnat
lät du komma.
Men det ska gå dem
som det gått mig.
תTaw
22 Låt all deras ondska
komma upp inför dig,
och gör med dem
som du gjort med mig
för alla mina synders skull,
för mina suckar är många
och mitt hjärta är sjukt.
Glädje i prövningen
2 (A) Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. 3 (B) Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. 4 (C) Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning[a], så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
5 (D) Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. 6 (E) Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, 8 (F) splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
9 En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, 10 (G) men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. 11 (H) Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation