Därför gråter jag
    över Sibmas vinstockar,
        så som Jaeser gråter.
    Med mina tårar tänker jag
        dränka dig, Heshbon,
            och dig, Eleale.
    Glädjeropen över din mogna frukt
        och din kornskörd har upphört.
10 (A) Glädje och fröjd har försvunnit
        från de bördiga fälten
    och i vingårdarna hörs ingen sång,
        inget jubel.
    Ingen trampar vin i pressarna,
        på glädjeropen har jag gjort slut.
11 (B) Därför klagar mitt inre
        som en harpa över Moab,
    mitt innersta över Kir-Heres.
12 (C) För hur Moab än träder upp
    på offerhöjden
        och arbetar sig trött där,
    hur han än går
        till sin helgedom och ber,
    så uträttar han ingenting med det.

13 (D) Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, ska Moab i sin härlighet förnedras med alla sina stora skaror. Och det lilla som blir kvar ska vara obetydligt och maktlöst.

Read full chapter

14 Herren Sebaot har svurit
        vid sig själv:
    Sannerligen, jag ska fylla dig
            med människor
        så talrika som gräshoppor,
    och de ska höja segerrop mot dig.

Read full chapter

33 (A) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

Read full chapter

16 (A) Herren ryter från Sion,
    han låter sin röst höras
            från Jerusalem
        så att himlen och jorden bävar.
    Men Herren är en tillflykt
        för sitt folk,
    ett skydd för Israels barn.

Read full chapter

(A) Han sade:
Herren ska ryta från Sion,
        höja sin röst från Jerusalem.
    Då ska herdarnas
        betesmarker sörja
    och Karmels höjd torka bort.

Read full chapter