Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud låter sin godhet flöda över
1-2 Gud, vi kommer inför dig i stilla tillbedjan på berget Sion för att uppfylla vårt löfte.
3 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig.
4 Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss.
5 Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus.
6 Med väldiga gärningar och med stor makt kommer du att försvara oss mot våra fiender. Gud, du som frälser oss, du är en tillflykt för jordens alla folk, även för dem som bor i avlägsna länder.
7 Med din oerhörda styrka har du format bergen.
8 Du stillar det stormande havet och låter dess vågor lägga sig. Också de upproriska folken får du att tiga.
9 Det du gör förvånar alla jordens innevånare. Från öster till väster jublar man inför dig.
10 Du vattnar jorden för att göra den bördig. Guds floder torkar aldrig ut! Därför får ditt folk stora och rika skördar.
11 Du vattnar de upplöjda fälten och regnskurar mjukar upp den torra jorden så att säden kan gro.
12-13 På grund av din godhet skänker du oss rika skördar. Till och med i vildmarken finns gröna, saftiga ängar, och från höjderna hörs glädjerop.
14 På ängarna trängs fårhjordar, och i dalarna växer säden. Hela världen sjunger och ropar av glädje!
14 Herren förklarade för Mose att Farao inte hade låtit sig påverkas och att han också i fortsättningen skulle vägra att låta folket gå.
Nilens vatten förvandlas till blod
15 Men gå tillbaka till Farao i morgon bitti, sa Herren. Och var där när han går ner till floden. Stå vid flodstranden när han kommer och håll staven i handen, den stav som blev förvandlad till en orm.
16 Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig för att be dig låta folket gå ut i öknen och fira gudstjänst. Du har inte lyssnat förut,
17 men nu säger Herren: 'Nu ska du förstå att jag är Herren. Jag har sagt till Mose att slå på vattnet i Nilen med sin stav, och vattnet ska förvandlas till blod.
18 Fiskarna ska dö, och floden kommer att lukta illa så att egyptierna inte vill dricka vattnet.'
19 Herren fortsatte att tala till Mose: Säg till Aron att räcka ut sin stav över alla vattendrag i Egypten, över alla floder, kanaler och dammar, så ska allt vatten i landet förvandlas till blod, till och med vattnet som finns i kärlen i hemmen.
20 Mose och Aron gjorde som Herren hade sagt, och medan Farao och alla hans tjänare såg på, slog Aron på Nilens vatten med sin stav, och vattnet förvandlades till blod.
21 Fiskarna dog, och vattnet blev så stinkande att egyptierna inte kunde dricka det, och det förvandlades till blod i hela Egypten.
22 Men när trollkarlarna gjorde samma sak genom sina hemliga konster och kunde förvandla vatten till blod, så förblev Faraos hjärta förhärdat. Han ville inte lyssna på Mose och Aron, precis som Herren hade sagt.
23 Helt oberörd återvände han till palatset.
24 Men egyptierna började gräva brunnar för att hitta dricksvatten, för man kunde inte dricka vattnet från floden.
Stormen utanför Kreta
13 Just då började en lätt vind blåsa från söder, och det såg ut som om vädret skulle bli utmärkt för resan dit. De lättade alltså ankar och seglade iväg utmed kusten.
14-15 Men kort därefter ändrade sig vädret plötsligt, och en våldsam storm, stark som en orkan, blåste upp (Nordostorkanen kallades den). Stormen svepte med sig fartyget och drev det ut på öppna havet. Besättningen försökte vända tillbaka mot land, men lyckades inte. Då lät de skeppet driva för vinden.
16 Till slut kom vi i lä bakom en liten ö som hette Kauda. Där kunde vi, trots stora svårigheter, få ombord skeppsbåten, som vi haft på släp.
17 Sedan surrade vi skeppet med rep för att stärka skrovet. Sjömännen var rädda för att båten skulle driva mot dynerna av kvicksand vid Afrikas kust. Därför revade de toppseglen. Sedan drev vi för vinden.
18 När vågorna nästa dag gick allt högre började besättningen slänga lasten överbord.
19 Följande dag kastade de ut riggen och allt annat löst de kunde få tag på.
20 Denna fruktansvärda storm rasade med oförminskad styrka i flera dygn tills allt hopp verkade vara ute.
21 Ingen hade ätit på länge, och till sist samlade Paulus besättningen och sa: Ni skulle ha lyssnat på mig från första början och stannat på Kreta över vintern. Då hade ni sluppit alla dessa strapatser och allt elände.
22 Men ge inte upp hoppet! Inte en enda av oss ska förlora livet även om skeppet går under.
23 I går natt kom nämligen en ängel till mig från den Gud som jag tillhör och tjänar
24 och sa: 'Var inte rädd Paulus, för du ska verkligen få stå inför rätta hos kejsaren! Gud har också svarat på din bön och ska rädda livet på alla dem som seglar tillsammans med dig.'
25 Därför ska ni inte tappa modet! Jag tror på Guds löfte. Det kommer att gå precis som han har sagt.
26 Men vi kommer att stranda på en ö.
Skeppsbrott
27 Under den fjortonde stormnatten drev vi fram och tillbaka på Adriatiska havet. Vid midnatt misstänkte sjömännen att vi var i närheten av land.
28 De lodade och upptäckte att djupet var 36 meter. Lite senare lodade de igen. Då var det bara 27 meter.
29 Nu visste de att skeppet snart skulle driva i land, och eftersom de var rädda för klipporna längs kusten slängde de ut fyra ankare från aktern och väntade på att det skulle bli morgon.
30 Några av sjömännen tänkte då lämna skeppet. De firade ner livbåten och sa att de skulle lägga ut ankare också från förstäven.
31 Men Paulus sa till soldaterna och den befälhavande officeren: Vi kommer att dö allihop, om de inte stannar ombord.
32 Då kapade soldaterna repen och lät båten driva iväg.
33 Innan det började ljusna och det fortfarande var mörkt, uppmanade Paulus alla att äta. Ni har inte rört mat på två veckor, sa han.
34 Tänk nu på ert eget bästa och ät vad ni kan! För inte så mycket som ett hår på era huvuden ska gå förlorat!
35 Sedan tog han själv ett bröd och tackade Gud inför dem allesammans och bröt en bit och åt.
36 Genast kände sig alla bättre och började äta,
37 alla de 276 personerna som fanns ombord.
38 När vi hade ätit lättade besättningen skeppet ännu mer genom att vräka allt vete överbord.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®