Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren talar och svarar Job

38 Då svarade Herren Job från virvelvinden:

² Varför använder du din okunnighet till att förneka min omtanke?

³ Gör dig nu beredd och var som en man, för jag tänker ställa frågor som du måste svara på.

⁴ Var var du, när jag lade grunden till jorden? Tala om det för mig, du som vet så mycket.

⁵ Vet du hur dess storlek bestämdes och vem som mätte upp dess mått?

^6-7 Vad är det som håller fast dess grund, och vem lade dit hörnstenen, medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och änglarna jublade av glädje?

^8-9 Vem kontrollerade havens vatten, när det forsade fram ur djupen? Vem klädde dem med moln och tjockt mörker

¹⁰ och bestämde deras yttersta gräns

¹¹ och sa: 'Så långt men inte längre får ni komma, och här ska era stolta vågor stanna!'?

En lovsång för Guds godhet

107 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.

² Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!

³ Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,

²³ Åter andra seglade på haven med gods och varor.

²⁴ Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde.

²⁵ Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga.

²⁶ Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck,

²⁷ och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg.

²⁸ Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem.

²⁹ Han lugnade stormen och stillade vågorna.

³⁰ De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville.

³¹ O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!

³² Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare.

6 Som Guds medarbetare ber vi er att inte låta detta underbara budskap om Guds stora godhet gå er ur händerna.

² Gud säger: Er bön nådde mig när frälsningens port stod vidöppen, och på frälsningens dag kom jag till er hjälp. Just nu är Gud beredd att välkomna er. I dag är han beredd att frälsa er.

Lidande i tysthet

³ Vi försöker att leva på ett sådant sätt att ingen någonsin ska bli sårad eller hindras från att finna Herren på grund av vårt handlingssätt. Vi vill att ingen ska finna något fel hos oss och sedan skylla det på Herren.

⁴ Faktum är att vi i allt vi gör försöker visa att vi är Guds medarbetare. Vi står tålmodigt ut med lidande, svårigheter och besvär av alla slag.

⁵ Vi har blivit slagna, satta i fängelse, mött uppretade folkmassor, arbetat och slitit, vakat hela nätter utan någon sömn och gått utan mat.

⁶ Genom vårt sätt att leva, genom vår kunskap om Kristus och genom vårt tålamod har vi bevisat att vi är det vi påstår oss vara. Vi har varit vänliga och i verklig mening kärleksfulla och fyllda med den helige Ande.

⁷ Vi har varit uppriktiga, och Guds kraft har hjälpt oss i allt vi har gjort. Vi har haft allt som hör till en gudfruktig människas utrustning.

⁸ Vi är trogna Herren, vare sig andra hedrar oss eller föraktar oss, vare sig de kritiserar oss eller rekommenderar oss. Vi är ärliga, men blir kallade lögnare.

⁹ Världen struntar i oss, men Gud känner oss. Vi lever i dödens närhet men är fortfarande vid liv. Vi har blivit skadade, men har räddats från döden.

¹⁰ Vi är bedrövade, men samtidigt har vi vår glädje i Herren. Vi är fattiga, men vi ger rika andliga gåvor till andra. Vi äger ingenting, och ändå njuter vi av allt.

¹¹ O, mina kära vänner i Korinth! Jag har visat alla mina känslor för er. Jag älskar er av hela mitt hjärta.

¹² Om förhållandet fortfarande är kyligt mellan oss, så beror det inte på bristande kärlek från min sida, utan på att er kärlek är alltför liten och inte räcker till för mig.

¹³ Nu talar jag till er som om ni verkligen var mina egna barn. Öppna era hjärtan för oss! Ge oss kärlek tillbaka.

Jesus visar att han är herre över vinden

³⁵ När kvällen kom sa Jesus till lärjungarna: Kom, vi far över till andra sidan av sjön.

³⁶ Då lämnade de folket och steg i båten där han redan satt. När de så lade ut följde några andra båtar med.

³⁷ Men snart blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den nästan blev full med vatten och började sjunka.

³⁸ Jesus låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. De väckte honom och ropade förtvivlade: Märker du inte att vi håller på att drunkna?

³⁹ Då reste han sig upp och befallde vinden och sjön att vara stilla. Då lade sig sjön, och det blev alldeles lugnt.

⁴⁰ Sedan frågade han lärjungarna: Varför blev ni så rädda? Tror ni fortfarande inte på mig?

⁴¹ Förskräckta viskade de till varandra: Vem är han? Både vinden och sjön lyder honom.