Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud straffar och räddar sitt folk

^1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.

⁴ Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.

⁵² Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.

⁵³ Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.

⁵⁴ Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.

⁵⁵ Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.

⁵⁶ Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.

⁵⁷ De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.

⁵⁸ De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.

⁵⁹ När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.

⁶⁰ Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,

⁶¹ och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.

⁶² Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.

⁶³ Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.

⁶⁴ Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.

⁶⁵ Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,

⁶⁶ jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.

⁶⁷ Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.

⁶⁸ I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.

⁶⁹ Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.

⁷⁰ Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren

^71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.

David ber om bröd

21 David kom till staden Nob för att träffa prästen Ahimelek, som blev förskräckt när han fick se honom.Varför är du ensam? frågade han. Varför har du ingen med dig?

² Kungen har sänt ut mig på ett privat uppdrag, ljög David. Ingen får veta varför jag är här. Jag har stämt möte med mina män på en annan plats.

³ Kan du ge mig något att äta? Jag behöver fem bröd, eller vad du kan avvara.

⁴ Vi har inget vanligt bröd, svarade prästen. Men här finns det heliga brödet, som du kan ta, om dina män har hållit sig borta från kvinnor en tid.

⁵ Det kan du vara säker på att de har, i alla fall under de senaste dagarna, svarade David. Jag låter inte mina män göra vad som helst när de är ute på ett uppdrag, och eftersom de brukar hålla sig rena till och med under vanliga uppdrag, så gör de det desto mer vid det här tillfället.

⁶ Det fanns inte något annat än det heliga brödet, skådebrödet, som brukade ställas fram inför Herren i tabernaklet, och den dagen hade det just bytts ut mot färskt bröd.

Undret vid Betesdadammen

5 En tid senare återvände Jesus till Jerusalem för att delta i en av de religiösa högtiderna.

² Inne i staden, nära Fårporten, fanns Betesdadammen som omgavs av täckta terrasser och fem pelargångar.

³ Många lama, blinda och andra handikappade låg på terrasserna och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.

⁴ (En Herrens ängel kom nämligen nu och då ner och rörde upp vattnet, och den som sedan först steg ner i det blev botad.)

⁵ En av männen som låg där hade varit förlamad i trettioåtta år.

⁶ När Jesus såg honom och tänkte på hur länge han hade varit sjuk, frågade han honom: Vill du bli frisk?

⁷ Det är omöjligt, sa mannen. Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Innan jag hinner ner kommer alltid någon annan före mig.

⁸ Jesus sa då till honom: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!

⁹ Men det var på en sabbat som detta under hände,

¹⁰ och därför protesterade de judiska ledarna. Du får inte arbeta på sabbaten, sa de till mannen som blivit botad. Det är förbjudet att bära den där sovmattan!

¹¹ Han som botade mig sa till mig att göra det, svarade han.

¹² Vem var det? frågade de.

¹³ Mannen visste det inte, och Jesus hade försvunnit i trängseln.

¹⁴ Senare träffade Jesus mannen i templet och sa då till honom: Nu är du frisk. Synda inte mera, för då kommer något ännu värre att hända dig.

¹⁵ Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade botat honom.

Jesus gör anspråk på att vara Guds son

¹⁶ Från och med nu började de att förfölja Jesus, eftersom han till och med botade sjuka på sabbaten.

¹⁷ Men Jesus sa till dem: Min Far gör hela tiden det som är gott och jag följer bara hans exempel.

¹⁸ Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom. De menade att han hade brutit både mot sabbatslagarna och talat om Gud som sin Far. På det sättet hade han jämställt sig med Gud.