Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud, ditt tempel ligger i ruiner
74 Gud, varför har du förkastat oss för evigt? Varför är du vred på oss som lever som får på dina egna ängar?
2 Kom ihåg att vi är ditt folk, som du i gamla tider befriade från slaveri och gjorde till din egendom! Du utvalde Jerusalem som ditt hem på jorden!
3 Vandra genom de fruktansvärda ruinerna i staden och se hur fienden har ödelagt ditt tempel!
4 Där har de vrålat ut sitt segerrop och ställt upp sina avgudar som tecken på sin seger.
5-6 Allt ligger i spillror och liknar en skog som skövlats. De kom med sina hammare och yxor och vandaliserade och slog sönder de dyrbara träpanelerna.
7 De satte eld på templet, så att det brann ner till grunden. Ditt tempel, Herre, där vi tillbad dig!
8 Låt oss utplåna varje spår av Gud, sa de, och gick genom hela landet och brände ner alla gudstjänsthus där vi hade tillbett dig.
9-10 Det finns inget kvar som visar att vi är ditt folk. Profeterna är borta. Vem kan säga när allt detta kommer att sluta? Hur länge, Gud, kommer du att tillåta våra fiender att håna dig? Ska de för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in? Varför står du med händerna i kors? Nej, höj din starka hand och visa din makt!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit vår kung. Du har ofta räddat landet.
13-14 Med din styrka delade du Röda havet. Du krossade sjöodjurets huvud, och dess kropp gav du som mat åt ökenstammarna!
15 På din befallning rann källorna upp för att ge vatten åt ditt folk, för att sedan låta starka strömmar torka ut.
16 Du skapade dag och natt, och månen, stjärnorna och solen tillhör dig.
17 Hela världen är i dina händer. Du skapade också sommaren och vintern.
18 Men se, Herre, hur fienderna hånskrattar åt dig. Se hur oförskämda de är då de hädar ditt namn.
19 Herre, fräls oss! Utlämna inte ditt folk åt dessa rovdjur, för du vet hur hjälplösa vi är.
20 Kom ihåg ditt löfte! Landet är fyllt av mörker, och våldet breder ut sig till varje hörn.
21 Herre, låt inte ditt nertrampade folk ständigt förolämpas! Ge de fattiga och behövande orsak att prisa ditt namn!
22 Res dig, Gud, och försvara oss inför våra fiender. Kom ihåg de förolämpningar dessa upprorsmakare har vräkt ur sig mot dig dag efter dag.
23 Ha inte överseende med dina fienders skrik och smädelser som bara blir värre och värre.
16 Herre, i sina svårigheter sökte de dig. När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.
17 Vi plågades, som kvinnor i födslovåndor ropade vi och vred oss i smärta.
18 Vi kämpade, men till ingen nytta. Trots alla våra försök har vi inte lyckats vara ett föredöme för världen.
19 Men vi har ditt löfte att de som vilar i graven ska vakna upp och sjunga av glädje! Livets ljus från Gud ska en dag falla över dem som dagg!
20 Gå hem, mitt folk, gå in i era hus och lås dörrarna om er! Göm er en stund, tills Guds vrede över hans fiender har ebbat ut.
21 Se! Herren kommer från himlen för att straffa jordens folk för deras synder. Jorden ska inte längre kunna dölja blodet från de slagna. De skyldiga ska bli avslöjade.
Herren ska befria Israel
27 På den dagen ska Herren ta sitt fruktade svärd och straffa Leviatan, ormen, som rör sig så kvickt, den ringlande ormen, havets drake.
Jesus beskylls för att stå i förbund med djävulen
14 En gång drev Jesus ut en ond ande ur en man. Anden hade gjort honom stum. Mannen fick nu sin talförmåga tillbaka och folket häpnade.
15 Men några sa: Inte undra på att han kan driva ut andar. Han får sin kraft från Satan, de onda andarnas kung!
16 Och några andra som spionerade på honom, krävde att han skulle göra ett tecken på himlen som bevis på att han handlade i Guds namn.
17 Han förstod vad de tänkte, och därför sa han: Ni vet ju att ett rike faller sönder och slutligen går under när flera makthavare kämpar om makten. Likadant är det med ett hem där man strider och grälar med varandra.
18 Om därför det ni säger är sant, att Satan ger mig kraft att driva ut hans onda andar, hur kan då hans rike överleva?
19 Och om jag får kraft av Satan, hur är det då med dem bland er som driver ut onda andar? Fråga dem om ni har rätt!
20 Men om jag driver ut onda andar med Guds kraft, så bevisar det att Guds rike har kommit.
21 För när Satan bevakar sitt palats, stark och beväpnad till tänderna, så är det tryggt
22 tills någon som är starkare och har ännu bättre vapen anfaller och besegrar honom och tar ifrån honom hans vapen och tillhörigheter.
23 Den som inte är för mig, är emot mig. Och om han inte hjälper mig, så skadar han min sak.
24 När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring tills den finner ett nytt offer. Gör den inte det, återvänder den till den person den lämnat
25 och märker då att dess förra hem är städat och rent.
26 Då går den och hämtar sju andra andar, som är ännu värre, och de flyttar in hos mannen. Och så får den stackars människan det sju gånger värre än hon hade det förut.
27 Medan han talade ropade en kvinna i folkskaran: Lycklig är den kvinna som har fött dig och uppfostrat dig.
28 Men han svarade: Verkligt lyckliga är bara de som hör Guds ord och lever efter det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®