Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud straffar och räddar sitt folk

^1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.

⁴ Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.

⁵² Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.

⁵³ Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.

⁵⁴ Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.

⁵⁵ Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.

⁵⁶ Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.

⁵⁷ De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.

⁵⁸ De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.

⁵⁹ När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.

⁶⁰ Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,

⁶¹ och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.

⁶² Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.

⁶³ Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.

⁶⁴ Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.

⁶⁵ Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,

⁶⁶ jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.

⁶⁷ Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.

⁶⁸ I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.

⁶⁹ Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.

⁷⁰ Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren

^71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.

²⁷ Några gick ändå ut på sabbaten för att samla mat men de fann ingen.

^28-29 Hur länge tänker detta folk vägra att lyda? frågade Herren Mose. Ser de inte att jag ger dem dubbelt så mycket den sjätte dagen, så att det ska vara tillräckligt för två dagar? För Herren har gett er den sjunde dagen som en vilodag. Stanna nu kvar i era tält och gå inte ut för att samla mat på marken den dagen.

³⁰ Folket vilade alltså den sjunde dagen.

³¹ Och folket kallade maten manna, som betyder: Vad är det? Mannat var vitt som korianderfrö och smakade som bröd med honung.

³² Mose berättade också för folket att Herren bett dem att bevara en portion manna så att kommande generationer skulle få se det.

³³ Därför sa han till Aron att skaffa en kruka och hälla upp några liter manna i den och placera det på en helig plats.

³⁴ Aron gjorde så, precis enligt Herrens order till Mose, och han ställde mannat bredvid arken i tabernaklet.

³⁵ Under fyrtio år åt Israels barn manna, ända tills de kom in i Kanaans land, där det fanns säd att äta.

³⁶ Krukan som användes för att mäta upp mannat rymde omkring tre och en halv liter.

Apostlarna möts i Jerusalem

15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.

² Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.

³ Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.

⁴ När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.

⁵ Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.

Brevet från församlingen i Jerusalem

²² Sedan röstade apostlarna och de äldste och hela församlingen för att man skulle sända representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att rapportera om detta beslut. De män som valdes ut var två av församlingsledarna - Judas, som också kallas Barsabbas, och Silas.

²³ Så här löd det brev som de fick med sig:Från apostlarna, de äldste och bröderna i Jerusalem.Till de kristna i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar!

²⁴ Vi har fått veta att några troende härifrån har oroat er och ifrågasatt er frälsning, men de har inte haft något sådant uppdrag från oss.

²⁵ Sedan vi enhälligt fattat vårt beslut har vi ansett det vara lämpligt att tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus sända två officiella representanter,

²⁶ som har riskerat sina liv för Herrens, Jesu Kristi, skull.

²⁷ De här männen, Judas och Silas, kommer muntligen att bekräfta vad vi beslutat angående er fråga.

^28-29 Den helige Ande och vi har nämligen ansett att det är riktigt att inte lägga någon börda av judiska lagar på er. Men ni ska absolut låta bli att äta mat som offrats till avgudar, liksom kött av kvävda djur där blodet fortfarande finns kvar. Naturligtvis ska ni också avhålla er från utomäktenskapliga förbindelser. Om ni noga följer detta är det tillräckligt. Farväl.

³⁰ De fyra budbärarna reste omedelbart till Antiochia, och där samlade de alla kristna till ett stort möte och överlämnade brevet.

³¹ Och det blev stor glädje i hela församlingen när de läste det.

³² Sedan talade Judas och Silas ingående med de troende och styrkte dem i deras tro, bägge hade nämligen profetiska gåvor.

³³ De stannade där i flera dagar, och därefter for de tillbaka till Jerusalem med tack och hälsningar till ledarna som hade sänt dem.

^34-35 Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia för att hjälpa de andra som predikade Ordet och undervisade där.