Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud straffar och räddar sitt folk

^1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.

⁴ Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.

⁵² Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.

⁵³ Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.

⁵⁴ Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.

⁵⁵ Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.

⁵⁶ Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.

⁵⁷ De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.

⁵⁸ De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.

⁵⁹ När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.

⁶⁰ Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,

⁶¹ och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.

⁶² Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.

⁶³ Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.

⁶⁴ Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.

⁶⁵ Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,

⁶⁶ jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.

⁶⁷ Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.

⁶⁸ I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.

⁶⁹ Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.

⁷⁰ Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren

^71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.

¹³ Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg.

¹⁴ Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken.

¹⁵ När Israels folk såg detta, frågade de: Vad är det här? Mose förklarade: Det är den mat som Herren har gett er att äta.

¹⁶ Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person.

¹⁷ Israels folk gick ut och lydde uppmaningen.

¹⁸ Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt.

¹⁹ Och Mose sa till folket: Lämna ingenting kvar över natten.

²⁰ Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem.

²¹ På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann.

²² På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, åtta liter i stället för fyra. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta.

²³ Då talade han om anledningen för dem: Vi gör detta eftersom Herren har valt morgondagen som vilodag, en Herrens heliga sabbat, när vi ska avstå från att göra våra dagliga sysslor. Gör därför i ordning så mycket ni behöver i dag, och spara det som blir över till i morgon.

²⁴ Till skillnad från förut var maten nästa morgon färsk. Den luktade gott och det fanns ingen mask i den.

²⁵ Mose sa: Detta är er mat för i dag, för detta är Herrens sabbat, och det kommer inte att finnas någon mat alls ute på marken.

²⁶ Samla alltså mat under sex dagar. Den sjunde dagen är sabbat, och då kommer det inte att finnas någon mat ute på marken.

¹⁹ Varför anklagar då Gud dem för att de inte lyssnar? Har de inte gjort just vad han lett dem till att göra?

²⁰ Nej, säg inte det! Vem är du som kritiserar Gud? Ska föremålet säga till den som har tillverkat det: Varför har du gjort mig så här?

²¹ När en människa tillverkar en kruka av lera, har hon då inte rätt att av samma lera göra en vacker kruka att ställa blommor i och en annan att slänga skräp i?

²² Har inte Gud all rätt att visa sin vrede och makt mot dessa som bara duger till att kastas bort och som han har haft tålamod med så länge?

^23-24 Och har han inte rätt att välja andra, sådana som oss, som är gjorda för att fyllas av hans härlighets rikedomar - vare sig vi är judar eller inte. Har han inte rätt att vara kärleksfull mot oss, så att alla kan se hur stor hans härlighet är?

²⁵ Gud säger ju genom profeten Hosea att han ska söka sig andra barn som inte kommer från den judiska familjen, och han ska älska dem, även om ingen har älskat dem förut.

²⁶ Om alla som inte är judar har han förut sagt: Ni är inte mitt folk. De ska nu kallas den levande Gudens söner.

²⁷ Profeten Jesaja utropade om judarna att även om de kunde räknas i miljoner, så skulle bara ett litet antal bli räddade.

²⁸ För Herren kommer att verkställa sin dom över jorden, snabbt och en gång för alla.

²⁹ Och Jesaja säger på ett annat ställe, att om det inte var för Guds barmhärtighets skull, så skulle alla judar förintas, varenda en, precis som alla förintades i städerna Sodom och Gomorra.