Revised Common Lectionary (Complementary)

I livsfara

143 Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften.

² Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon.

³ Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven.

⁴ Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck.

⁵ Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr.

⁶ Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn.

⁷ Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö.

⁸ Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig!

⁹ Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig.

¹⁰ Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar.

¹¹ Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter.

¹² Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.

Kvinnans son blir sjuk och dör

¹⁸ En dag när pojken var några år gammal gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten.

¹⁹ Han klagade över huvudvärk, och snart började han jämra sig av smärta. Bär hem honom till hans mor, sa då fadern till en av tjänarna.

²⁰ Tjänaren bar hem honom, och modern satt och höll om honom, men vid middagstiden dog han.

²¹ Då bar hon upp honom och lade honom på profetens säng och stängde dörren.

²² Sedan meddelade hon sin man: Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till profeten. Jag är strax tillbaka.

²³ Varför just i dag? Det är ju varken högtid eller sabbat, sa han.Det är nödvändigt. Jag måste helt enkelt fara, svarade hon.

²⁴ Sedan sadlade hon åsnan och sa till tjänaren: Skynda dig! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.

²⁵ När hon närmade sig berget Karmel, fick Elisa se henne på avstånd och sa till Gehasi: Titta, där är kvinnan från Sunem!

²⁶ Spring och möt henne och fråga vad som har hänt. Ta reda på hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.Ja, allting är bra, sa hon till Gehasi.

²⁷ Men när hon kom fram till Elisa på berget föll hon ner på marken framför honom och tog tag om hans fötter. Gehasi försökte få bort henne därifrån, men profeten sa: Låt henne vara. Det är någonting som bekymrar henne, och Herren har ännu inte talat om för mig vad det är.

²⁸ Det var du som sa att jag skulle få en son, och jag bad dig att inte skämta med mig! sa hon.

Elisa uppväcker den döde pojken

²⁹ Då sa han till Gehasi: Ta min stav och skynda dig iväg. Prata inte med någon under vägen, och spring så fort du orkar. Lägg staven över barnets ansikte.

³⁰ Nej, inför Gud svär jag att jag inte vänder om förrän du själv följer med, sa kvinnan, och Elisa följde då med henne.

³¹ Gehasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände. Det syntes inte det minsta livstecken. Gehasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisa sa han: Pojken har inte vaknat upp.

³² När Elisa kom fram fick han se att pojken verkligen var död, där han låg på profetens säng.

³³ Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till Herren.

³⁴ Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och då började kroppen bli varm!

³⁵ Profeten vandrade fram och tillbaka i rummet en stund innan han ännu en gång sträckte ut sin kropp över pojken. Den här gången reagerade pojken och nös sju gånger innan han plötsligt slog upp ögonen.

³⁶ Säg åt kvinnan att komma hit, sa han till Gehasi. När hon kom in i rummet sa han: Här är din son!

³⁷ Hon föll då ner på golvet vid hans fötter men reste sig snart, tog sin son och lämnade rummet.

Från död till liv

2 En gång var ni under Guds förbannelse, för evigt dömda för era synder.

² Ni följde med strömmen och var som alla andra. Ni var fulla av synd och anpassade er till tidsandan och den andemakt som verkar bland de människor som lever i uppror mot Gud.

³ Förut var vi allesammans likadana som de. Våra liv avspeglade den ondska som härskade i oss, och vi gjorde allt ont som våra drifter eller våra onda tankar ledde oss in i. Det började dåligt för oss, födda som vi var med en ond natur, och vi var drabbade av Guds vrede precis som alla andra.

⁴ Men hos Gud finns mycket barmhärtighet! Han älskade oss med en sådan kärlek

⁵ att trots att vi var andligen döda och dömda av våra synder, gav han oss livet tillbaka, när han lät Kristus uppstå från döden. Det är genom hans kärlek, en kärlek som vi inte gjort oss förtjänta av, som vi har blivit frälsta.

⁶ Han har väckt oss från vårt döda tillstånd och gett oss härligheten tillsammans med Kristus, och vi har nu en plats i det himmelska riket, alltsammans genom vad Jesus Kristus gjort för oss.

⁷ Och nu kan Gud alltid peka på oss, som exempel på hur ofantligt stor den nåd är, som han har visat oss i allt som han gjort för oss genom Jesus Kristus.

⁸ Genom hans nåd är ni frälsta därför att ni tror på Kristus. Och er tro kommer inte genom egna ansträngningar, den är en gåva från Gud.

⁹ Frälsningen är nämligen inte en belöning för det goda vi har gjort. Därför kan ingen av oss skryta med den.

¹⁰ Det är Gud själv som har gjort oss till vad vi är och gett oss nytt liv genom Kristus Jesus. Så förvandlade han oss till att göra det goda, som han från början bestämt oss till.