Revised Common Lectionary (Complementary)

Befriad från synd och skuld

^1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.

³ Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.

⁴ Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.

⁵ Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.

⁶ Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.

⁷ Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.

⁸ Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.

⁹ Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!

¹⁰ Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.

¹¹ Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.

Elia flyr för sitt liv

19 När Ahab talade om för drottning Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat Baals profeter,

² skickade hon följande meddelande till Elia: Du har dödat mina profeter, och nu svär jag vid gudarna att du vid den här tiden i morgon kväll också kommer att vara död.

³ Då flydde Elia för sitt liv. I Beer-Seba, en stad i Juda, lämnade han kvar sin tjänare.

⁴ Sedan gick han ensam ut i öknen. Han gick hela dagen och satte sig till slut under en ginstbuske och önskade sig döden.Nu har jag gjort nog, sa han till Herren. Ta mitt liv. Jag ska ju någon gång dö, så det kan lika gärna ske nu.

⁵ Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp.

⁶ Då upptäckte Elia bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.

⁷ Då kom Herrens ängel tillbaka och rörde vid honom och sa till honom: Res dig upp och ät lite mer, för du har en lång resa framför dig.

⁸ Elia lydde och reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom en sådan styrka att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg,

¹⁰ Och det var rätt och riktigt att Gud, som är alltings ursprung och mål, tillät Jesus att lida. Genom lidandet blev Jesus en fullkomlig ledare och förde stora skaror av Guds folk till himlen.

¹¹ Vi som har gjorts heliga av Jesus har nu samme Far som han. Det är därför som Jesus inte skäms för att kalla oss för bröder.

¹² Han säger nämligen i Psaltaren: Jag ska tala till mina bröder om Gud, min Far, och tillsammans ska vi sjunga hans lov.

¹³ En annan gång säger han: Jag ska lita på Gud och vara beroende av honom, och ännu en annan gång: Se, här är jag och de barn som Gud har gett mig.

¹⁴ Eftersom vi, Guds barn, är människor av kött och blod, måste Jesus också bli människa. Bara som människa kunde han nämligen dö och genom sin död bryta djävulens makt, han som var herre över döden.

¹⁵ Och bara på det sättet kunde han befria alla som levt hela sitt liv som slavar i skräck för döden.

¹⁶ Vi vet alla att Jesus inte kom för änglars skull, utan för oss människor och för dem som är barn till Abraham.

¹⁷ Det var nödvändigt att Jesus kom som en av oss, hans bröder, så att han kunde tjäna som vår överstepräst inför Gud och vara både kärleksfull mot oss och trogen mot Gud i fråga om att sona folkets synder.

¹⁸ Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, vet han hur vi har det när vi lider och frestas, och kan ge oss den hjälp vi behöver.