Revised Common Lectionary (Complementary)

En glädjesång till Israels Gud

^1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.

³ Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.

⁴ Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.

⁵ Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.

⁶ Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:

⁷ Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!

⁸ Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.

⁹ Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!

¹⁰ Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.

¹¹ För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.

¹² Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.

¹³ Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.

¹⁴ Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!

¹⁵ Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!

¹⁶ Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.

¹⁷ Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.

Jakob möter Rakel

29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.

² På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.

³ Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.

⁴ Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde.I Haran, svarade de.

⁵ Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson? Visst gör vi det.

⁶ Hur mår han? Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren.

⁷ Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet? frågade Jakob. De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!

⁸ Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur, svarade de.

⁹ Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.

¹⁰ Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.

¹¹ Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!

^12-13 Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.

¹⁴ Tänk, du är ju mitt eget kött och blod, utbrast Laban.

Varning för avgudar

10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.

² Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.

^3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.