Revised Common Lectionary (Complementary)

Lova Herren och lyssna till vad han sagt

95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!

² Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,

³ för Herren är den störste bland alla gudar.

⁴ De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.

⁵ Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.

⁶ Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,

⁷ för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!

⁸ Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.

⁹ Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.

¹⁰ I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.

¹¹ Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.

^7-9 I morgon ska ni få se ännu mer av hans härlighet, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss? Herren ska ge er kött att äta i kväll, och i morgon ska ni få bröd. Kom nu fram inför Herren och lyssna till hans svar på er jämmer.

¹⁰ Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem.

^11-12 Och Herren sa till Mose: Jag har hört deras klagan. Säg till dem: 'I kväll ska ni få kött och i morgon ska ni mättas med bröd, och så ska ni veta att jag är Herren, er Gud.'

¹³ Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg.

¹⁴ Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken.

¹⁵ När Israels folk såg detta, frågade de: Vad är det här? Mose förklarade: Det är den mat som Herren har gett er att äta.

¹⁶ Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person.

¹⁷ Israels folk gick ut och lydde uppmaningen.

¹⁸ Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt.

¹⁹ Och Mose sa till folket: Lämna ingenting kvar över natten.

²⁰ Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem.

²¹ På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann.

Alla är ett i Kristus

¹¹ Glöm aldrig att ni en gång var utanför och blev kallade både gudlösa och orena av judarna. (Men deras hjärtan var också orena, trots att de iakttog sina fromma ceremonier och ritualer och omskar sig själva som ett tecken på fromhet.)

¹² Glöm heller inte att ni på den tiden levde helt skilda från Kristus. Ni tillhörde inte Guds utvalda folk, Israel, och därför gällde inte de löften er som han hade gett till sitt folk. Ni var förlorade, utan Gud och utan hopp.

¹³ Men nu tillhör ni Jesus Kristus, och trots att ni en gång var långt borta från Gud har ni nu kommit mycket nära honom, därför att Kristus har gett sitt blod för er på korset.

¹⁴ Genom Kristus har vi fått vår gemensamma frid. Han har förenat judar och icke-judar och rivit ner den mur av förakt som stod emellan oss.

¹⁵ Genom sin död gjorde han slut på den förbittrade fiendskap som rådde mellan oss, och som orsakades av de judiska lagarna. Men han dog för att göra slut på hela det judiska lagsystemet. Därefter gjorde han dessa båda grupper, som hade stått emot varandra, till en del av sig själv. Han smälte oss samman till en enda ny person, så vi till slut fick frid.

¹⁶ Eftersom vi är delar i samma kropp, har vårt hat mot varandra försvunnit, för vi har båda blivit försonade med Gud. Fiendskapen fick sin dödsstöt vid korset.

¹⁷ Och han har fört dessa goda nyheter om frid till er, som var mycket långt borta från honom, och till oss judar, som var nära.

¹⁸ Nu kan vi allesammans, vare sig vi är judar eller inte, med den helige Andes hjälp komma till Gud, vår Far, genom vad Kristus har gjort för oss.

¹⁹ Nu är ni inte längre främlingar för Gud, utan ni är medlemmar av Guds egen familj, medborgare i Guds rike. Tillsammans med alla andra kristna är ni barn i Guds hus.

²⁰ Den grund ni står på är apostlarna och profeterna, och den sten som bär och håller samman byggnaden är Jesus Kristus själv!

²¹ Vi som tror är förenade med Kristus, som delar i ett vackert, ständigt växande tempel åt Gud.

²² Ni är också en del av den byggnad där Guds Ande bor.