Revised Common Lectionary (Complementary)
En bön mitt I förtvivlan
1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!
3 Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?
4 Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.
5 Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.
6 Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.
7 Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.
8 Han ska själv befria Israel från all dess synd.
Synen med de levande varelserna
1-3 På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.
8 Lyssna nu på vad jag säger till dig. Du får inte också bli upprorisk som de! Öppna munnen och ät vad jag ger dig!
9-10 När jag tittade upp fick jag se en hand som höll fram en bokrulle åt mig, och det var skrivet på båda sidor av den. Handen rullade ut den, och jag såg att den var full av varningar, sorgebud och förutsägelser om dom.
Guds väktare för Israel
3 Han sa sedan till mig: Du människa, ät upp bokrullen! Gå sedan och tala till Israels folk!
2 Jag tog emot bokrullen.
3 Ät upp alltsammans, sa han. När jag åt den smakade den sött som honung.
Ängeln med den lilla bokrullen
10 Sedan såg jag en annan väldig ängel komma ner från himlen, omgiven av ett moln och med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte lyste som solen och hans fötter flammade av eld.
2 Och i sin hand höll han en liten bokrulle, som var öppnad. Han satte högra foten på havet, och den vänstra på jorden
3 och ropade med en röst lika genomträngande som ett lejons rytande, och de sju åskdundren mullrade till svar.
4 Jag skulle just skriva ner vad de sa, när en röst från himlen ropade till mig: Behåll åskdundrens ord för dig själv, de får inte skrivas ner!''
5 Sedan lyfte ängeln, som stod på havet och på jorden, sin högra hand mot himlen
6 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, han som skapade himlen och allt som finns i den, och jorden och allt som finns på den, och havet och allt dess liv: Nu blir det inte fler uppskov.
7 Guds plan, som har hållits hemlig under årtusenden, ska bli uppfylld när den sjunde ängeln blåser i sin trumpet precis som Gud lovat sina tjänare profeterna.
8 Sedan talade rösten från himlen till mig igen: Gå till ängeln som står på havet och på jorden och hämta den öppna boken.
9 Då närmade jag mig honom och bad honom att ge mig boken. Ja, ta den och ät den, sa han. Först kommer den att smaka gott som honung, men när du har svalt den kommer den att svida i din mage!
10 Då tog jag den ur hans hand och åt den, och precis som han hade sagt smakade den sött i munnen, men sved i min mage när jag hade svalt den.
11 Sedan sa han till mig: Gud ska än en gång visa dig vad han tänker att göra med nationer och folk och deras härskare. Också det måste du berätta.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®